På DN Debatt söndagen den 5 september skrev Jan Björklund och Tobias Krantz (FP) samt E.ON Nordics vd Jonas Abrahamsson om kärnkraftens förträfflighet och att Sverige skall bli en ledande nation inom området. Vi delar inte författarnas synpunkter och vill lämna följande kommentar.

Kärnkraften är samhälleligt väldigt dyr. Den avger mycket mer koldioxid ur ett rättvisande livscykelperspektiv än flera förnybara alternativ (cirka 6 gånger mer än vindkraft), det saknas ett säkert slutförvar för det långlivade radioaktiva avfallet och det finns en nära koppling mellan kärnkraft och kärnvapen. Det är några av problemen kopplade till kärnkraften. Satsningar på förnybar energi och effektivisering för att minska klimathotet är mer kostnadseffektiva och ger snabbare resultat än satsningar på kärnkraft. Dessutom ger de mer jobb och kan användas i alla länder direkt.

Möjligheten att globalt exploatera förnybar energi som vind, sol och biokraft är enorm. Solenergiinflödet till jorden är cirka 10 000 gånger större än världens hela energitillförsel. En rapport nyligen från EU:s forskningsstation JRE visar att med nuvarande utveckling kan 35-40 procent av elproduktionen 2020 inom EU vara förnybar, om inte ”onödiga hinder” byggs upp.

Inom industrin och den byggda miljön, som använder cirka 98 procent (128 TWh) av den nationella elen, finns stora möjligheter att effektivisera elanvändningen och samtidigt ”tjäna pengar” – 30–50 procent är fullt möjligt enligt många oberoende studier. Ofta är också återbetalningstiderna korta för effektiviseringsåtgärderna, ibland mindre än ett år.

Oaktat kända data beträffande högre totala kostnader och mer negativ klimatpåverkan från kärnkraft, jämfört med effektivisering och flera förnybara alternativ, kan de absolut största riskerna med civil kärnkraft vara att trösklar rivs för kärnvapen. Länder kan lättare få tillgång till klyvbart material som är nödvändigt för att skaffa atomvapen. Redan de fysiker som för mer än sextio år sedan arbetade med att framställa de första atombomberna i USA sade till exempel att kärnkraft och kärnvapen är ”siamesiska tvillingar”. Allt plutonium som bildas i en reaktor kan användas i vapen efter att man har extraherat det kemiskt ur reaktorbränslet. Varje reaktor bildar årligen cirka 150 kg plutonium (olika slag) som räcker till cirka 25 kärnvapenladdningar.

Ju mer civil kärnkraft som exploateras och sprids, ju mer vi visar vår omvärld ”kärnkraftsvägen”, desto större blir risken att plutonium kommer på villovägar och hamnar hos ondsinta organisationer eller stater. Kärnkraftsindustrin och dess politiska representanter har länge undanhållit den obekväma sanningen om den nära kopplingen mellan civil kärnkraft och kärnvapen.

Kärnkraften kan aldrig bli mer än en parentes i världens energiförsörjning, då jordens tillgångar på uran och med nuvarande användning och teknik bara räcker under cirka en mansålder. Forskning är viktigt men så länge det saknas säker teknik för bland annat hantering av uranbrytning och långlivat radioaktivt avfall måste vi välja säkra och ansvarsfulla energisystem. Där har kärnkraft i nuvarande form ingen plats. Det är cyniskt och egoistiskt att ta till räddningsplankan kärnkraft för att kortsiktigt lösa energitillförseln och sedan för många 10.000-tals år lämna över en osäker avfallshantering till kommande generationer.

Istället för att fortsatt koncentrera eltillförseln till stela och ofria system med beroende till några få producenter kan vi skapa en mångfald av lokala lösningar med förnybara alternativ. Sverige har oerhörda potentialer att effektivisera energianvändningen, fortsätta exploatera det förnybara och påbörja en ansvarsfull och strategisk stängning av våra reaktorer. Vi anser att nästa riksdag måste riva upp beslutet från 17 juni om öppning för nya större reaktorer och åter styra mot ett hållbart samhälle!

Joachim Elevant, energiexpert

Anders Forsbom, teknikkonsult

Ulf Ström, managementkonsult