Dagens kortsiktiga ekonomiska tänkande får inte låsa fast oss i en kostsam, otidsenlig, oskön och farlig lösning av Slussen. Återta Slussen som mötesplats med raka broar och kvällssol nere vid vattnet, skriver Monica Andersson, Svante Forsström, Lars Lönnback och Anders William-Olsson.
Sedan Slussenfrågan utretts och debatterats i olika omgångar genomförde stadens politiker våren 2010 en, milt sagt, kuppartad beslutsordning genom att mitt under begynnande valrörelse driva igenom ett delbeslut om genomförande i ärendet. Ivern att avsluta den segdragna processen kan man förstå, men man ville nog först och främst föra bort frågan från höstens val.
Uppenbart är att vi i dag efter nya turer, när staden har backat från sitt oacceptabla förslag med en skärm av stora hus, fortfarande befinner oss i ett kaotiskt läge i frågan. Därför behövs en nystart, en tydlig översikt av de mest centrala element som de flesta stockholmare önskar se vad gäller Slussen.
Följande punkter måste åter föras in i debatten och seriöst värderas. De handlar alla om Slussens skönhet och atmosfär och dess roll i stads- och landskapsbilden, men också om de stora säkerhetsriskerna för t-banan.
Enligt uppgift från Exploateringskontoret planeras stadsdelen norra Djurgårdsstaden för en framtida högsta vattennivå 2 meter över nuvarande medelvattenstånd i Saltsjön. Vid den nivån ligger tunnelbanan vid station Gamla stan under vatten och har sedan länge översvämmats vid varje vårflod. Tröskeln för översvämning i t-banan ligger cirka 160 centimeter över Saltsjöns nuvarande medelvattenstånd.
1. Det enorma hotet om översvämning av t-banan kan bara avvärjas genom att den grävs ned under vattnet med en ny station under Söderström.
2. Därmed skulle också den fula tunnelbanebron försvinna.
3. Dessutom skulle Riddarholmskanalen återskapas direkt och det blir möjligt att senare ta bort Centralbron.
4. Samtidigt kan marknivån äntligen sänkas så att Stadsmuseet (Tessin d ä & d y) åter kommer till sin rätt och man får utblick från dess gård.
5. KF-huset är omistligt i stadsbilden och får därför inte byggas för.
6. Stan har tagit kritiken mot stängda utsikter på allvar, men UTSIKT måste kompletteras med INSIKT.
Det i juni 2010 fattade genomförandebeslutet gällde enbart trafikföringen, men att dela upp en stor och viktig stadsbyggnadsfråga i olika delbeslut är fel. Allt hänger samman. När det gäller trafiken vill vi också peka på följande:
7. Den lösning man ”lagt fast” bygger med sin lutande trafikled, lika stor som Centralbron, på en överdimensionerad biltrafik.
8. Kollektivtrafikens struktur på sikt är ofullständigt utredd – om än alls.
9. Starta planeringen av en utbyggnad av T-banan till Nacka och lägg på sikt en rationell omstigningsterminal utanför Danvikstull. Släpp tanken på att spränga in den i Katarinaberget.
Staden har lovat att omarbetningen skall ske i öppen kontakt med stockholmarna och ovanstående punkter måste upp på bordet! Det förslag som kallas ”Ny syn på Slussen” och som tidigare föstes åt sidan måste med sitt huvudgrepp tas till heders igen. Dagens kortsiktiga ekonomiska tänkande får inte låsa fast oss i en kostsam, otidsenlig, oskön och farlig lösning av Slussen. Återta Slussen som mötesplats med raka broar och kvällssol nere vid vattnet.
Monica Andersson, f d borgarråd, f d generaldirektör i Banverket, ordförande Samfundet S:t Erik
Svante Forsström, arkitekt SAR/MSA
Lars Lönnback, f d ambassadör
Anders William-Olsson, arktekt SAR/MSA