Debatten om Slussen har till stor del handlat om gestaltningen, hur nya Slussen ska se ut. De bilder som presenterats etsar sig fast och låser tänkandet. Om man tar ett helhetsgrepp på Slussen, Stadsgården och kommunikationerna öster ut vid Danviken öppnas helt nya möjligheter, skriver Michael Granit, Jakob Granit och Dan Johansson.
Avgörande för Slussens framtid är hur man hanterar trafik- och trafikantströmmar i ett längre perspektiv. Vi menar att det är fel att belasta Slussen och innerstaden med den starkt växande busstrafiken från Nacka och Värmdö. Om man lyfter hela bussterminalen österut utanför Danvikstull gör man plats vid Slussen för att lösa de speciella problem som finns just där och på köpet skapas förutsättningar för något helt nytt mitt inne i Stockholms hjärta.
För att undvika tung busstrafik till innerstaden har det byggts terminaler för ytterstadens busslinjer vid Alvik, Gullmarsplan, Liljeholmen, Ropsten och Tekniska Högskolan där koppling till tunnelbana och i flera fall Tvärbana åstadkommits. En förlängning av tunnelbanans blå linje österut var ursprungligen planerad, men kom inte till stånd då passagerarantalet vid mitten av sjuttiotalet ansågs vara för lågt. Sedan dess har mycket hänt och därför bör planerna nu tas upp på nytt.
Genom att förlänga tunnelbanan från Kungsträdgården via Södermalm mot Nacka och möjligen ända ut till Orminge kan man bygga en omstigningsterminal inne i Henriksdalsberget, nära city men ändå utanför. Vid Knutpunkt Henriksdal kan tunnelbana, Tvärbana, Saltsjöbana och bussar alla få plats i tre nivåer, kanske ännu längre bort till Södra station/Södersjukhuset.
Trafikvolymen i ostsektorn förväntas öka med drygt femtio procent inom en tjugoårsperiod. Knutpunkt Henriksdal kan dimensioneras för att klara detta, vilket blir mycket svårt vid Slussen.
Eftersom man inte längre behöver köra in huvuddelen av bussarna, bilarna och tågen in till Slussen lösgörs marken mellan Söders norrsida och vattnet och Slussen kan utformas som ett möte mellan två stadsdelar. Dessutom kan Stadsgården frigöras genom att man där minskar på gatuutrymmet, delar det lika mellan kollektivtrafik, cykel- och gångtrafik och bilar. Stockholm kan då få en ny ”waterfront” eller en förlängning av Skeppsbron om man så vill.
Den vackra platsen invid Östersjöns vatten behöver inte vara en bullrande motorväg i framtiden. En omprogrammering av funktionerna kan ge helt annat resultat. Stadsgårdskajen mellan Slussen och Henriksdalsberget kan bli en plats för ”Sverige i världen”. Här kan funktioner som något av Europeiska Unionens förvaltningsorgan ligga likväl som FN:s representation i Sverige. Skogsindustri, tillverkningsindustri, IT och mötesplatser för det innovativa Sverige bör ges utrymme tillsammans med någon tung kulturinstitution. Det finns möjlighet att skapa en unik blandning av verksamheter i ett absolut toppläge i Stockholm.
Ännu finns tid att fatta de kloka, långsiktiga politiska besluten om Slussens framtid. Genom att bygga Knutpunkt Henriksdal gör vi Stockholm ännu lite vackrare, ännu lite miljövänligare samtidigt som vi kan bygga en spännande internationell mötesplats vid Stadsgården. En lösning i världsklass för en stad i världsklass.
Michael Granit, professor em, arkitekt SAR/MSA
Jakob Granit, Project Director, Stockholm International Water Institute, SIWI
Dan Johansson, arkitekt SAR/MSA