Varför är det så svårt att förstå att Slussen är en transportknutpunkt som är nödvändig för att Stockholm ska fungera som stad? Av vilken anledning tvingas seriösa stockholmspolitiker att smågräla om hur enstaka hus ovanpå Slussen ska se ut, var de ska placeras på marken och vad de ska användas till i stället för att se till att Slussen byggs om innan den ramlar ihop av sig själv?

Jo, det beror på att vi har en planeringsmodell som inte skiljer på stadsplanering och arkitektur. Det juridiska dokument som styr byggandet kallas detaljplan. En sådan plan tvingar politiker att vid ett och samma tillfälle besluta både om hur vägar eller broar ska dras och hur intilliggande hus ska se ut, vad de ska användas till och vilken färg det ska vara på stuprännor och balkongräcken. Trots att det är två helt olika saker. Stockholms nya översiktsplan heter Promenadstaden. Den säger att vi ska sluta bygga förorter som vi gjorde på 1900-talet. Och i stället bygga en blandad och tät stad av innerstadens typ. Bra.

Det juridiska dokument som användes när 1800-talets stenstad byggdes hette stadsplan. Den planen reglerade bara var vägar, broar, parker och torg skulle ligga. Stadsplanen överlämnade frågor om vilken sorts hus som skulle byggas till ett senare skede. Husens fasader, höjd, färg och användning beslutades i ett annat juridiskt dokument som hette byggnadslov. En första tillämpning av den nya översiktsplanen är därför lämplig just på Slussen. Förslag till beslut i Stockholms byggnadsnämnd:

”Nämnden godkänner förslaget till stadsplan för Nya Slussen. Stadsplanen omfattar alla gator, broar och nya marknivåer som presenterats. Nämnden inbjuder samtidigt hugade byggföretag och arkitekter att lämna in förslag till byggnadslov för ett eller flera hus som kan byggas på det nya markplanet och mellan de nya gator och broar som stadsplanen fastlägger. Nya hus ska hålla sig inom de ekonomiska begränsningar som nämnden fastställt. Nya hus ska anpassas till Södermalms karaktär och utgöra ett trevligt tillskott till stadsmiljön.”

Med ett sådant beslut kan den nödvändiga ombyggnaden av Slussen sättas igång omedelbart. Stadsplanen bör dock göra ett tillägg till dagens förslag. Den föreslagna gångbron bör göras tillräckligt bred och stark för att göra det möjligt att i framtiden dra en busslinje eller en spårlinje över bron, vilket påpekats av arkitekten Johan Johansson på DN.se/ debatt/stockholmsdebatt 2010–06–08. Precis som det var möjligt att dra en spårvagn längs Hamngatan fast spåret inte fanns med i stadsplanen för Hamngatan.

I en framtid när bilismen kanske minskat kan byggnadsnämndens ledamöter sedan bråka om hur många bilkörfält som bör göras om till trottoarer. Några kommer att kräva paviljonger och kaféer på de gamla bilkörfälten. Andra ledamöter kommer att föreslå träd eller lekplatser där bilarna en gång gick. Det är nämligen så en stad byggd efter en stadsplan fungerar. Den går att ändra på, både gator och enskilda hus. Alltså är det bra med en bred bilbro mellan Gamla Stan och Södermalm och en välbyggd gångbro intill.

På en punkt har dock kritikerna av Nya Slussen rätt. Att bygga hus som ser ut som uppförstorade dammsugarfilter eller sopcontainers av glas bäddar för konflikt. Och ställer frågan om vad våra arkitekter egentligen håller på med. Har inte Stockholm fått nog av glaskartonger redan nere i City? Men den frågan, om hur nya hus på Söders höjder ska se ut, den kan vi ta sedan. I lugn och ro när bygglovet ska diskuteras. Varför inte tillsätta en lekmannajury där folkets röst får avgöra vilka nya hus som ser trevligast ut? Gärna nya hus på Slussen, men först några rejäla broar.

Jerker Söderlind
arkitekt SAR/MSA, tekn dr KTH Samhällsbyggnad.