Mitt i Årstaviken i södra Stockholm ligger en ö. När du reser in till staden med tåg söderifrån kan du se den uppifrån Årstabron, men vad du kanske inte ser är den fantastiska mångfald av habitat och arter som den rymmer. Årsta holmar är en oas mitt i storstaden där flera ovanliga växter och djur trivs, tack vare att ön så länge har legat ostörd av allmänheten. För att bevara dess biodiversitet för framtiden behöver öns ostördhet upprätthållas och de olika miljöerna vårdas varsamt. Därför är det upprörande att Centerpartiet i sin budget för 2010, enligt en artikel i DN 1/7, lägger fram ett förslag på att göra Årsta holmar till en badpark.

På Årsta holmar finns i dag flera biologiskt värdefulla biotoper som fuktlövskog, ädellövskog och hällmarkstallskog, alla ovanliga i Stockholms stad. Här finns även Stockholms enda gungfly. Ön ser ut som den gör både trots och tack vare sin isolering. Ekologiskt sett är isolering ett hot mot artrikedomen eftersom ett isolerat område blir ömtåligt för utdöende och inavel. Men isolering innebär också avskildhet från störning, och denna ö har länge kunnat åtnjuta en ostördhet som de flesta så här storstadsnära miljöer aldrig får chansen att uppnå. Det har aldrig funnits en permanent allmän bro från fastlandet. Enda sättet att ta sig dit har varit med båt. Dessutom har ön stått obrukad av mänsklig hand sedan den sista bofasta familjen lämnade den på 1950-talet.

Strändernas fuktlövskog är orörd med stor mångfald av både växter och djur. Den är en populär häckningsplats för fågelarter som strandskata, gröngöling, rörsångare, häger och sothöna. Kattuggla har skådats i de ihåliga pilträden. På södra spetsen häckar ett duvhökspar, och på den nordöstligaste kanten finns en aktiv bäverhydda. Ön har en mycket rik kärlväxtflora – vid en totalinventering under 1980-talet hittades 276 arter av kärlväxter – med många för Stockholm ovanliga blomväxter. Några exempel är strandlysing, vårspergel och blåsuga. Dessa tre är representanter för olika miljöer som alla är mycket sällsynta i en stad – fuktlövskog, hällmark respektive hagmark.

I början av 2000-talet lades ett förslag fram om att göra Årsta holmar till naturreservat tillsammans med Årstaskogen. Stockholms stad har beslutat att gå vidare med detta, men förslaget har sedermera lagts på is, delvis för att det inte fanns något exploateringstryck på ön vid den tidpunken.

Nu, i skenet av Centerns förslag, är det beklagligt att staden inte genomförde planerna.

Om allmänheten fick fritt tillträde till Årsta holmar, även utan de omfattande förändringar som det här exploateringsförslaget påbjuder, är det troligt att biodiversiteten skulle minska drastiskt. Störningskänsliga arter, såväl växter som fåglar och däggdjur, skulle med stor sannolikhet försvinna. Dessutom har ekosystem som inte ofta har utsatts för störningar låg motståndskraft mot plötsliga förändringar, så miljöerna kanske aldrig återhämtar sig.

För att bevara Årsta holmar som de ser ut i dag, med den otroliga mångfalden av biotoper och arter, behövs tre komponenter: utökad hävd bestående av slyröjning, slåtter och bete – förslagsvis av får då de sliter mindre på marken än kor — varsam skötsel av barr- och ädellövskogen för att förhindra att gran tar över samt fortsatt avskildhet där allmänheten tillåts besöka ön som nu i sparsamt antal.

Stockholm är, liksom alla storstäder, i behov av biologisk mångfald och buffertar i form av naturliga miljöer. Det vore en förlust för oss alla om Årsta holmar förlorade sin mosaik av unika ekosystem.

Alma Tiwe
biolog, Stockholms universitet