Stockholm växer så det knakar. Förra året växte Stockholms län med cirka 35 000 personer, lika mycket som en mindre svensk stad. Sedan 2005 har Stockholms län växt med 120 000 personer. Att Stockholm växer är positivt – det betyder att vår huvudstad har attraktionskraft och är en region där många vill bo och arbeta.

Men att Stockholm växer kraftigt innebär också påfrestningar på till exempel vägar, kollektivtrafik och bostadsmarknaden. För att minska trängseln och förbättra villkoren för arbetspendling har alliansen bland annat tagit beslut om Förbifart Stockholm, och just nu byggs Citybanan som kommer att förbättra för kollektivtrafiken.

Men när det gäller bostadsbyggandet hänger Stockholms län inte riktigt med. Den uppåtgående kurvan för befolkningsmängden följs inte av en uppåtgående kurva för bostadsbyggande. När man tittar på vad och var det byggts i Stockholms län de senaste tio åren kan man konstatera att en kommun ligger i ganska ensamt majestät i toppen – Stockholms stad. Många kommuner ligger långt efter vad de år 2001 inom ramen för det regionala utvecklingsarbetet Rufs ansåg sig behöva i tillskott på bostadsmarknaden.

I praktiken betyder det att många kommuner åker snålskjuts på Stockholms stad. Medvetet eller omedvetet tänker man kanske att andra får lösa bostadsbristen. En bostadspolitikens ”nånannanism”. Men det finns inte ”nån annan”. Om Stockholmsregionen ska fortsätta att utvecklas går det inte att ha enbart ett kommun­egoistiskt perspektiv på planeringen av bostäder. Den regionala planeringen och samverkan måste förstärkas.

Det är enligt lag kommunen som ansvarar för att det finns en fungerande bostadsmarknad som erbjuder invånarna de bostäder som efterfrågas. Det kräver att kommunerna har god kunskap i frågorna, väl utvecklad planering och en aktiv markpolitik.

Därför har regeringen beslutat att begära in information från alla 26 kommuner i Stockholms län om hur de hanterar sina strategier för bostadsförsörjningen. Kommunerna ska bland annat redovisa vilka kommunala riktlinjer som finns för bostadsförsörjningen, vilken genomförandestrategi som finns, huruvida kommunen samarbetar med andra kommuner och i så fall hur, och på vilket sätt kommunens arbete medverkar till att uppfylla de regionala utvecklingsmålen som ställts upp. Redovisningen ska skickas till länsstyrelsen före den 31 december. Det här är en för svensk statsförvaltning unik åtgärd. Att regeringen utnyttjar sin möjlighet att på detta sätt begära in information om bostadsplaneringen från kommunerna har aldrig skett tidigare.

Parallellt med detta har jag som bostadsminister gett förre statssekreteraren Sören Häggroth i uppdrag att kartlägga och analysera kommunernas arbete med bostadsförsörjningen i Stockholms län. I arbetet ingår att bedöma om det finns anledning att förstärka regionens ansvar för bostadsförsörjning. Om han gör den bedömningen ska han överväga och redovisa vilka ekonomiska, juridiska eller andra styrmedel som i så fall kan vara aktuella för att förbättra bostadsförsörjningsläget i regionen.

Uppdraget ska redovisas vid årsskiftet. Regeringen arbetar på nationell nivå med att minska regelkrånglet och förenkla planprocesserna för att på så sätt skapa bästa möjliga förutsättningar för ett ökat byggande. Men ska vi få upp bostadsbyggandet på lång sikt måste alla dra åt samma håll. Jag ser ett växande engagemang hos många aktörer för att ta itu med bostadsbristen, men nu krävs det att de vackra orden omsätts i konkret handling.

En ny regional utvecklingsplan, Rufs 2010, har färdigställts. Redan ett år senare kan vi konstatera att befolkningsökningen 2011 ligger en bra bit över vad som förutsågs i Rufs 2010. Det manar till eftertanke. Jag hoppas och vill arbeta för att de bedömningar om framtida behov av bostadstillskott som gjorts i den får större genomslag i verkligheten än de som gjordes 2001.

Stefan Attefall (KD)

bostadsminister