Skogspolitiken i vårt land bygger på devisen ”frihet under ansvar” där produktions- och miljömålen ska väga lika tungt. I praktiken har produktionen satts i första rummet och friheten har flitigt praktiserats utan att tillräckligt ansvar har tagits för miljön.

Maciej Zarembas artikelserie i DN har med skrämmande tydlighet pekat på effekterna av de senaste decenniernas skogspolitik.

Tusentals skogslevande djur- och växtarter hotas eller missgynnas till följd av den långt gångna omvandlingen från ett naturskogslandskap till homogena trädodlingsytor. Av nio undersökta länder är Sverige näst sämst på naturvårdshänsyn i skogsbruket. Naturskyddsföreningen dokumenterar år efter år återkommande brott mot miljöcertifieringen FSC. Omvandlingen av skogen påverkar också dess värden för rekreation, friluftsliv och pedagogiska möjligheter.

Ett av de grundläggande problemen är att skogsbruket snart har omvandlat hela skogslandskapet, de naturliga ekosystemen har ersatts av plantagelik industriskog. En mycket stor del av den svenska skogen utgörs av jättelika odlingar, likt åkrar med endast ett sädesslag. Resultatet är att livsmiljöer för många av skogens arter har försvunnit eller utarmats kraftigt, vi har fått en omfattande ”bostadsbrist” för bland annat många fåglar, lavar och svampar.

Gammal skog är en bristvara, endast cirka 6 procent av skogen är äldre än 140 år. Samtidigt är 70 procent av skogen ännu inte avverkningsmogen. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket avverkningsmogen produktionsskog för att kunna leverera råvara till industrin. Därför riktas nu intresset mot de få kvarvarande äldre skogarna, de som fortfarande har goda kvaliteter för biologisk mångfald och där de hotade arterna ännu har sin hemvist.

Zarembas artiklar ger en bild av att läget för skogarna i närheten av storstäderna är något bättre än i landets glesbygder, bland annat på grund av att det är lättare att väcka tillräcklig opinion mot de värsta formerna av avverkningar. Visserligen kan man inte se milsvida hyggen i Stockholmstrakten, men tillståndet för skogarna är i hög grad kritiskt även här. I den tätortsnära skogen är det inte bara ohållbart skogsbruk som hotar skogens värden, utan även exploatering i form av vägar, bostäder, köpcent­rum och sportanläggningar.

Här saknas både lagstiftning för skydd av värdefull skog och kunskap om hur skogen ska skötas för att främja dess värden för rekreation, friluftsliv och hälsa. Inte ens i naturreservaten har skogen ett tillräckligt skydd. Som exempel kan nämnas det planerade naturreservatet på Bogesundslandet där cirka 80 procent av skogsarealen kommer att utnyttjas för produktion. Markägaren Fastighetsverket kommer att fortsätta att tillämpa kalhyggesskogsbruk även efter att området har blivit naturreservat.

Naturskyddsföreningen har under flera år dokumenterat skyddsvärda skogar som hotas av avverkning. Vi arbetar också för att fler människor ska få möjlighet att lära känna skogen, den skog som fortfarande är värd namnet, bland annat genom våra projekt ”Skogen som klassrum” och ”Närnaturguiderna”. På Naturskyddsföreningens skogskarta presenteras en del av dessa skogar som i dag saknar skydd. Ett exempel på område som Naturskyddsföreningen genom inventeringar och dokumentering har engagerat sig i är skogarna vid Hemfosa (se rapporten ”Fältrapport, inventering av skogarna i Hemfosa” som kan laddas ned). I detta fall planerar markägaren Stockholms stad omfattande avverkningar. Man borde kunna förvänta sig en större omsorg om stockholmarnas rekreationsmarker.

Enligt det av riksdagen antagna nationella miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” ska skogens biologiska, sociala och kulturella värden skyddas. Men förlusten av skogens biologiska mångfald fortsätter samtidigt som skogar med höga värden för rekreation och friluftsliv exploateras. Hela miljömålet ska vara uppnått år 2020, men en ny rapport från Naturvårdsverket till regeringen visar klart och tydligt att detta inte kommer att ske. För Stockholms län bedöms målet inte heller vara möjligt att nå med dagens beslutade styrmedel.

En rejäl stoppkloss för skyddet av värdefull skog i Stockholms län är att länsstyrelsens arbete med bildande av naturreservat i princip har stannat upp på grund av regeringens minskade anslag till naturvård (se till exempel länsstyrelsens senaste uppföljning av miljömålen ”Saldo 2009”).

De större skogsområdena i Storstockholmsområdet bildar stommen i den struktur som brukar kallas Storstockholms gröna kilar som sträcker sig från förorternas ytterkanter ända in till Stockholms centrala delar. Denna struktur hotas på många håll av planer på nya bostäder, köpcentrum och vägar, men dessutom innebär den rådande skogspolitiken att områdena utarmas allt mer och gradvis förlorar sin rikedom av biologisk mångfald och värde för friluftsliv och rekreation.

Den svenska skogspolitiken har inte lyckats stoppa den pågående förlusten av biologiska, sociala och kulturella värden, tvärtom. Produktionen i skogarna har företräde och sker på bekostnad av skogens alla andra värden för människor, växter och djur. Skogsbruket bedrivs med frihet utan ansvar. Det är dags för en ny skogspolitik – och det brådskar!

Margareta Olofsson, 1:a vice ordförande Naturskyddsföreningen i Stockholms län
Ronny Fors, ordförande Naturskyddsföreningen i Nacka