Radioeken fanns här redan innan Stockholm grundades och står där än med en grön krona. Om viljan och kreativiteten finns kan den få en strålande framtid. Geir Hansteen Jörgensen och Johan Lind har tagit fram en lösning.
Om inte tappra människor hade samlats och stoppat det skulle Radiohuseken – eller Tv-eken – i dag ha varit jämnad med marken. Men hotet om fällning kvarstår. En av anledningarna bakom detta hot är Stockholms stads bristande utredningsarbete, vilja och lyhördhet inför opinionen. Men om viljan och kreativiteten finns kan Radiohuseken få en flera hundra år lång strålande framtid.
Visst finns det större miljöproblem än ett träd som har stått och skött sig själv tills någon dök upp och byggde en stad runt det. Det handlar dock om attityd. Om människans relation till resten av naturen. Spelar ett enskilt träd ingen roll, spelar väl en ynka hektar skog inte någon roll heller… I förlängningen gör denna attityd att vår gemensamma regnskogsareal försvinner. Men nu ska vi prata om en mycket gammal ek.
Trafikkontorets egen trädexpert slår fast att Radiohuseken är bortom räddning och bör sågas ned. Den har drabbats av svamp och börjar bli ihålig. Svamp är helt normalt för en månghundraårig ek. Att vara ihålig är inte heller något ovanligt. Det är en livsstil. Gamla ekar blir ihåliga och angripna av svamp, och de lever gärna några hundra år till med sina småkrämpor. Vad som däremot inte är normalt är att jämna ett så unikt träd med marken. Det finns alternativa lösningar. Om man bara vill.
När ett träd har grenar som kan skada människor avlägsnas de. Det är rutin. Om det gäller synnerligen skyddsvärda träd tas åtgärder för att staga och säkra en så stor del av trädet som möjligt. I vissa fall kan man tvingas till att spara endast en högstubbe som markerar trädets glansdagar och uppskattas av människor i dess närhet. Men Trafikkontoret har inte visat någon vilja att spara ens en skulpturliknande högstubbe.
Vi ställer oss därför frågan, vilket slags stad, och ytterst vilket slags värld, vill vi leva i? Detta träd fanns här innan Stockholm bildades och, trots vissa angrepp, ståtar det med en lövfylld och högst levande krona.
I Japan har man en motsatt lösning på problemet värdefullt men kanske farligt träd. Ett gammalt träd måste tas om hand på ålderns höst för att både fotgängare och trädet ska stå säkert.
Tänk dig detta: Radioeken stagas för säkerhets skull där säkringarna i sig görs estetiskt tilltalande. Eken blir både säker och än mer speciell. Den kommande spårvägen kan då planeras för en helt unik hållplats. Varför inte kallad Under eken? Hållplatsens läge vid Sveriges tv- och radiocentrum gör att en strid ström av besökare kommer att ta del av en symbol laddad av såväl historia som ödmjukhet och förändringsvilja.
Så här skulle det till exempel kunna se ut. Grön ek (det vill säga växande) väger cirka 1.200 kilo per kubikmeter. Torr väger cirka 750 kilo per kubikmeter. En stor gren väger knappast mer än 3 ton. Det krävs ingen raketforskare för att bygga ett snyggt och relativt billigt tak över vägen som tål en sådan vikt.
Även om man struntar i miljö och gamla träd och bara bryr sig om pengar finns möjligheten att staden i längden tjänar mer pengar på att ha eken bevarad. Som turistmål, vykortsmotiv och skapare av goodwill. Det är alltid lika imponerande om man kommer till en stad som bevarat naturen på ett unikt sätt. Wow! Tänker man, här är de både kreativa, miljömedvetna och respektfulla inför resten av naturen. Frågan är om Stockholm är en sådan stad? Det återstår att se.
Johan Lind är docent i etologi vid Stockholms universitet och naturfotograf. Han har skrivit boken ”Quercus. Ekens mångfald” (2010).
Geir Hansteen Jörgensen är filmregissör, med filmer som ”Det nya landet” bakom sig, samt debattör med specialintresse i miljöfrågor och alternativa lösningar.