Förpackningsinsamlingen har inte fungerat bra i Stockholm på lång tid. Återvinningsstationerna är en skamfläck i stadsmiljön med sina överfulla och ofräscha behållare. Tömningen av glasinsamlingen innebär höga bullernivåer.
Det nuvarande återvinningssystemet i Stockholm är därför inte präglat av miljövinster i samma utsträckning som det är plågat av att Förpacknings- och Tidningsinsamlingens AB (FTI) inte lever upp till de förväntningar som miljömedvetna stockholmare har.
Tyvärr lever många stockholmare i tron att det är staden som är ansvarig för återvinningsstationerna, men i själva verket är det FTI som enligt lag har ansvaret. Staden, fastighetsägarna och stockholmarna sitter därmed i knät på FTI.
Flera ansvarskännande fastighetsägare har på eget initiativ anordnat fastighetsnära insamling av vissa förpackningar. Det är vällovligt och bra, men rådande system innebär att konsumenterna, som betalar för insamlingen när de köper produkterna, får betala både två och tre gånger för insamlingen. De betalar i butiken, via hyran och via skattsedeln för renhållningen. Detta måste få ett slut.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsyn över stationerna och i miljöförvaltningens senaste tillsynsrapport till nämnden fick mer än hälften av stationerna anmärkningar. Som stadsmiljöborgarråd får jag även ta emot många klagomål om överfulla och ostädade återvinningsstationer.
Rådet för funktionshindersfrågor har dessutom vittnat om hur glaskross punkterar däck på rullstolar och hur blindskriftsdekaler är svåra att hitta eller nedsmetade med sörja från förpackningarna.
Centerpartiet i Stockholm har länge drivit frågan om att det ska vara lätt och lönsamt att källsortera. I juli förra året infördes därför en viktbaserad avfallstaxa för en- och tvåfamiljshus i Stockholm för att öka människors incitament att återvinna mer.
Det ska vara enkelt att vara miljövän och det ska synas i hushållskassan när man besvärar sig med att sortera ut tidningar som kan malas ned till ny pappersmassa. När vi höjer ambitionerna måste systemet fungera.
Tyvärr har staden få verktyg till hands för att sätta press på FTI så att de sköter sitt uppdrag. Samma sak gäller för staten. Efter snart 20 års verksamhet har förpackningsindustrin misslyckats med att sköta sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Förtroendet för verksamheten är tyvärr förbrukat. En ändring måste till.
I höstas presenterades miljödepartementets avfallsutredning om hur landets avfallshantering kan förbättras. Utredningen har därefter varit ute på remiss och de flesta instanserna har ställt sig positiva till utredningens förslag om att flytta ansvaret för insamlingen från FTI till kommunerna.
Även i Stockholm har vi öppnat upp för detta. Nu är det dags att regeringen sätter ned foten i den här frågan. Jag skulle gärna se att ansvaret förs över från förpackningsindustrin till kommunerna. För att snabba på en övergång till fastighetsnära insamling bör fastighetsägarna om möjligt även framgent få friheten att teckna avtal med egna entreprenörer.
I Stockholm testas nu ett optiskt system för insamling av matavfall, ”gröna påsen”. Detta som ett led i att staden ska öka insamlingen av matavfall till 50 procent år 2018. I ett sådant system går det även att samla in förpackningar i påsar med andra färger.
Målet måste rimligen vara att så många som möjligt, gärna alla, ska kunna samla in förpackningar i fastigheten. Därmed minskar behovet av återvinningsstationer som förfular stadsmiljön.
Jag och Centerpartiet i Stockholm stöder därför avfallsutredningens förslag att kommunerna ska bli ansvariga för insamlingen, medan producenterna står för notan. Efter snart 20 år med misslyckanden är det dags att få ordning på torpet.
Staden kan tillsammans med fastighetsägarna och de fria entreprenörerna möta stockholmarnas starka miljöengagemang och samtidigt förbättra stadsmiljön. Nu hoppas jag att regeringen låter oss sätta i gång med det.
Per Ankersjö (C), Stadsmiljöborgarråd Stockholm