Astra Zenecas nedläggning av sin forskningsanläggning i Södertälje väcker frågor om Stockholmsregionens konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv. Det gäller att medi­cin-bioteknik-sektorn är så stark att den kan attrahera andra högteknologiska och kunskapsintensiva verksamheter. Då är samarbetet med sjukvård och medicinsk forskning avgörande.

I Stockholmsregionen byggs ett nytt akutsjukhus, Nya Karolinska Solna (NKS). Samtidigt planerar man att omorganisera övriga sjukvården till ett nytt sjukvårdssystem. Om NKS och sjukvårdssystemet planeras rätt kan det bli en motor som, tillsammans med Karolinska institutet, attraherar både forskning och utveckling till vår region. Tyvärr riskerar de nuvarande planerna i stället att försämra möjligheterna för klinisk forskning och minska Stockholmsregionens attraktionskraft inom bioteknik och läkemedel.

Forskningen vid dagens KS handlar till stor del om folksjukdomar som hjärtkärlsjukdomar, cancer, diabetes och kroniska inflammationssjukdomar som ledgångsreumatism, multipel skleros (ms) och psoriasis. Men sjukvården inom flera av dessa områden har redan skurits ned på KS och flyttats till andra vårdgivare. Om planerna genomförs kommer dessa profilområden att stympas ytterligare med allvarliga följder för klinisk forskning. Några exempel:

– KS har tillsammans med Karolinska institutet ett av Europas största samlade hjärtkärlforskningscentra. Avancerade kateteringrepp på hjärtat genomförs sedan många år på sjukhusets hjärtklinik och här pågår en aktiv forskning för att förbättra behandlingen. Men volymen har minskat genom utlokalisering av patienter till andra sjukhus och är redan i dag så liten att man har problem att delta i internationella forskningsprojekt. Man planerar att minska verksamheten ytterligare när NKS öppnar. Då blir det mycket svårt att bedriva klinisk forskning på området.

– Reumatologkliniken på Karolinska universitetssjukhuset är en av Europas ledande och bedriver bred klinisk forskning om nya behandlingsmetoder mot ledgångsreumatism och andra reumatiska sjukdomar. En risk finns att stora delar av denna vård förs över till andra vårdgivare och det kan bli omöjligt att bedriva internationellt framstående forskning.

– Man överväger också att utlokalisera neurologisk öppenvård från NKS till andra aktörer. Det gäller kroniska neurologiska sjukdomar som kräver avancerad specialistkunskap, framförallt MS, men även andra invalidiserande sjukdomar som epilepsi och Parkinsons sjukdom. Vi tappar då patientunderlag för klinisk forskning inom ett spjutspetsområde på KS.

– NKS har bara 25 procent av de mottagningsrum som i dag finns på KS. Samtidigt byggs på andra sidan Solnavägen ett stort Science for Life Laboratory (SciLifeLab) som bland annat fokuserar på nya metoder att studera sjukdomar som cancer, hjärtkärlsjukdomar, diabetes och inflammationssjukdomar, och ska samarbeta med kliniska forskare på sjukhussidan. Om patienterna försvinner slår man undan benen för detta.

Den nuvarande planeringen för NKS innebär att man i första hand skapar ett trauma- och intensivvårdssjukhus. Men om man flyttar ut det mesta av sjukvården kring de stora folksjukdomarna kommer sjukhuset att tappa sin forskningsprofil. Man kommer inte längre att kunna verka i den forskningsfront där molekylärbiologins landvinningar utnyttjas för att förstå de komplexa folksjukdomarna och utveckla nya behandlingsmetoder mot dem.

Kan då inte de nya aktörer som är påtänkta att ta över stora delar av vården kring folksjukdomarna från KS också ta hand om forskningen? Det är förstås en vacker tanke, men utan närhet till de forskningsmiljöer som byggts upp vid Karolinska institutet, SciLifeLab och andra forskningscentra eller tillgång till den forskningskunskap som vuxit fram under decennier, är detta helt orealistiskt. De avancerade studierna av celler och molekyler från patienter kräver fysisk närhet mellan vård och forskningslaboratorier. Om vi försvårar möjligheterna till sådan forskning i Stockholm, hamnar den någon annanstans i världen.

I Köpenhamn har man insett betydelsen av sammanhållna forskningsmiljöer. När ett nytt Rigshospital byggs, behåller man de gamla delarna och får på så vis toppmoderna intensivvårdslokaler samtidigt som man har plats för både öppenvårdsmottagningar och forskningsavdelningar. Liknande centra finns i London, Amsterdam och Paris.

I Stockholm bygger man nu ett nytt fint akutsjukhus. Men samtidigt riskerar man att slå undan benen på viktiga delar av den kliniska forskningen. I så fall förlorar man möjligheten att Stockholm ska kunna bli en av världens mest framstående regioner inom bioteknik och läkemedel, trots att detta är ett uttalat mål både för regeringen och Stockholmsregionens politiker. Det vore ett stort misstag. Men det är inte för sent att tänka om. Vi föreslår följande åtgärder:

1. Flytta inte ut specialistvård inom forskningsintensiva områden från NKS. Använd de gamla sjukhusbyggnaderna för att bygga upp forskningsinriktade öppenvårdscentra som kan samverka med Karolinska institutet, SciLifeLab och befintliga forskningscentra, som Centrum för molekylär medicin och Cancercentrum Karolinska.

2. Utnyttja tomtmarken vid nuvarande Karolinska Solna, ”Karolinska Östra”, för att skapa ett ”cluster” för forskning och företagsutveckling inom medicin/life science-området. Börja med att inbjuda Astra Zeneca att lägga transnationella forskningsenheter där.

Anders Ekbom, Anders Hamsten, Göran K Hansson, Lars Klareskog, Tomas Olsson, John Pernow, Mona Ståhle och Cecilia Söderberg-Nauclér
Professorer vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna