Temperaturen ökar och havsnivån stiger nu år efter år. Det beror främst på i-världens tidigare och pågående energislöseri och utsläpp av klimatgaser. Detta måste hejdas och det är vi i i-världen som måste ta täten. Under kommande år måste alla länder delta, men den samlade insatsen måste garantera också u-ländernas rätt till materiell förbättring.
Detta ställer särskilt stora krav på oss. Vi måste på 40 år stoppa utsläppen av klimatgaser, vilket innebär en årlig minskning av utsläppen med 2,5 procent per år och samtidigt minska vår totala energianvändning till en hållbar nivå.
Klimatförändringen drabbar oss mindre än de flesta, men också vi måste betala priset. Stockholms pris är den stigande havsytan, som inte längre kompenseras av landhöjningen. Stigande vattennivåer i Mälaren vid kommande, allvarligare regnperioder kommer att förvärra situationen. Tidigare prognoser har nu än en gång visat sig underskatta problemen.
Enligt Arktiska Rådets expertgrupp kommer havsytan om 90 år att vara mellan 0,9 och 1,6 m högre än nu och en ökning till 2,0 m kan inte uteslutas. Detta rycker undan grundvalen för alla tidigare bedömningar inklusive det nu diskuterade förslaget till Nya Slussen.
Nya Slussen utgår från att havsytan globalt stiger med omkring en meter och att man därefter – om 90 år – utifrån då rådande kunskap bygger ännu ett nytt Slussen. En fullt rimlig tanke men tyvärr nu bortspolad av en accelererande klimatförändring. För att undvika tekniska diskussioner om centimetrar upp eller ner bör tilläggas att ovanpå höjningen har vi en högvattennivå på ytterligare en meter. Dessutom har vi ytterligare och outredda höjningar vid stora flöden till Mälaren eftersom det då kan saknas fallnivå vid Slussen.
Nödvändigheten av att nu bygga om Slussen gör att vi tvingas ta ställning till hela regionens långsiktiga strategi (inklusive Södertälje kanal) för att bemöta de stigande vattennivåerna. Vi har hittills kunnat inrikta arbetet på stigande nivåer i Mälaren. Nu ska till det läggas en stigande havsyta som ”blockerar” avrinningen från Mälaren.
Att bygga ett nytt Slussen på projektets föråldrade bedömningar innebär att ett sådant Slussen måste rivas i förtid, vilket blir en mycket dyr investering.
Alternativen är två. Antingen tillåter vi havet att vid en bestämd nivå tränga in i Mälaren och vi anpassar successivt befintlig infrastruktur och bebyggelse till detta förhållande.
Med brackvatten i Mälaren får vi inte bara in strömming och säl utan vi måste också finna en ny vattentäkt för hela Mälarregionen. Vättern skulle ge oss ännu bättre vatten än nu, så just den frågan går att lösa (jmf Skånes vattenförsörjning). Dyrare blir alla ombyggnader.
Eller så bygger vi som i Holland jättedammar i skärgården vilket gör åtgärderna ovan obehövliga. Men det skapar en helt ny skärgård med sötvatten i innersta delen och torde vara en lösning som riktigt långsiktigt kan bli svår att vidmakthålla. Havet stiger också efter år 2100.
Vad gör vi nu? Slussens konstruktion tillåter inte under den planerade livslängden den höjning av havsytan som nu bedöms sannolik. Alternativa lösningar förutsätter omfattande analyser och mycket stora ingrepp. Samtidigt tycks även det senaste Slussen-förslaget vara kontroversiellt och det allra senast framförda förslaget hann aldrig behandlas politiskt på ett bra sätt. Så vi har nog inte mycket val. Låt oss tillsammans utreda Stockholmsregionens vattensituation utifrån aktuella data och räkna med en höjning av havsytan med 2 m så slipper vi förhoppningsvis nya överraskningar.
Men en sak vet vi med säkerhet. Ju mer vi minskar utsläppen av klimatgaser, desto långsammare stiger Östersjön och Mälaren. Och med desto större kraft kan vi internationellt agera för att också andra länder ska göra likadant. De åtgärder som kommer att behövas kostar många miljarder kronor. Och de kommer att kräva en helt ändrad livsstil för alla människor i vårt land och i vår stad. Vi kommer inte att bli mindre lyckliga för det, men vi måste kanske vänja oss vid att finna lyckan utan bil och flyg i mycket, mycket högre grad än i dag.
Dagens planering bygger i hög grad på individuella transporter för en jättestad runt Stockholm och följaktligen för en utarmning av andra delar av landet. Tänk om och koncentrera de resurser Stockholm och regionen har på att minska våra klimatgasutsläpp med 2,5 procent per år till 2050. Låt de planer och pilotprojekt som nu finns snabbt övergå i en storskalig ombyggnad av hela vårt bostadsbestånd och en nybyggnation med enbart passivhus.
Och skär ner på de monstruösa planer som finns på motorvägar runt stan för 60 miljarder när lånen är betalda, där bara 5 procent av trafiken utgörs av ”förbifarter” och som förutsätter orimligt låga energipriser. Använd stadens kassakista på 50 miljarder och kommande trängselavgifter till kollektivtrafik och ny- och ombyggnad av fastigeter och infrastruktur.
Då kan vi minska havsytans stigning och vi kan bidra till en framtid för alla.
Stellan F Hamrin
fil dr i limnologi, fullmäktigeledamot (V) och ledamot i miljönämnden i Stockholm