Det nya Slussenförslaget har, med ett antal justeringar, goda förutsättningar att bli bra. Därför bör staden acceptera platsens komplexitet och utveckla de styrkor som finns i stället för att fastna i kraven om evigt utredande av nya förslag, skriver Henrik Nerlund ledamot av Stockholms skönhetsråd.
Slussens plats i såväl staden som i dess invånares hjärtan kan inte överskattas. På denna enda punkt sammanstrålar det skärgårdslandskap som formar Stockholm i mötet mellan tvära branter och vida utblickar. Platsens topografi och dess funktion som mötespunkt mellan nära nog alla trafikslag gör den till en av Sveriges mest komplexa. Dessa tuffa och i grunden motstridiga förutsättningar ger att den i alla delar perfekta lösningen för platsen aldrig kommer att uppstå. I stället för att som Fredrik von Feilitzen för fram, (DN.se/stockholmsdebatt 16/6) att i evighet fortsätta att utreda det genomutredda, bör omgestaltningen av platsen komma igång.
Att ännu en gång börja om på nytt kommer inte gagna vare sig Slussen som plats eller stockholmarna som dagligen använder den. Resultatet av en ny utredning riskerar på samma sätt som de tidigare, när det skarpa läget kommer, att läggas åt sidan med nya krav på utredande. Så har Slussenprocessen utmärkt sig de senaste 20 åren. Det är därför dags att acceptera att platsen alltid kommer att ha olika brister som kommer att förändras över tiden. Det nya förslaget kräver dock en del anpassningar och justeringar för att bli bra.
När dagens anläggning invigdes 1935 stod trafiken naturligt i centrum och den växande bilismen fick en rationell mötesplats vid den då enda överfarten över stadens strömmar. I dag är förutsättningarna annorlunda och den promenerande stockholmaren måste ges platsen tillbaka. Därför är också utställningsförslaget till Nya Slussen betydligt bättre än det som presenterades vid samrådet. Den långtgående trafiksepareringen är borta och gångbron är i ett och samma plan. Det tänkta Slusstorget kan bli en attraktion om de vistelseytor och lokaler som planeras vid det kommer att hålla hög standard.
Utblickarna över staden har tillåtits bli vidare med den lägre glasbebyggelse som planeras. Problemet med glashusen är att de riskerar att bli en dålig kompromiss. Glaset kommer inte att uppfattas som genomskinligt och de intimare rum som hade behövts vid Södermalmstorg kan bli för ointressanta. Den nya parken är välkommen men måste studeras ytterligare så att målpunkter på fler sidor om parken skapar trygghetsskapande flöden genom den. Också bebyggelsen framför KF-husen bör justeras så att de tillåts att fortsätta dominera Skeppsbrons fond.
Den del av förslaget som är svårast att acceptera är huvudbrons proportioner. En smalare bro skulle verka välgörande för mötet mellan Gamla Stan och Södermalm. Ett borttagande av rampen ner mot Stadsgårdsleden i brons mitt bör därför studeras vidare. En sådan lösning ger en smalare och slankare bro där klossigheten mot Södermalm försvinner. Dessutom skulle en sådan lösning naturligt leda Nackatrafiken över Centralbron i stället för längs Skeppsbron. I förlängningen måste den östliga förbindelsen under Saltsjön förverkligas så att stadens hjärta slipper den onödiga genomfartstrafiken. Ett måste om den sedan 1946 provisoriska Strömbron någon gång ska kunna avlägsnas.
Med dessa förändringar kan såväl de estetiska som praktiska problemen som finns i utställningsförslaget för Nya Slussen avhjälpas utan år av nya utredningar. Stockholmarna förväntar sig en seriös behandling av vår tids kanske viktigaste stadsbyggnadsprojekt. Där i ligger också att fatta beslut och komma igång.
Henrik Nerlund
Frilansskribent, ledamot av Stockholms skönhetsråd