Slussens defekta betong ersatt med en smäcker bro över tre historiska slussfåror skulle frigöra utsikten över mötet mellan Mälaren och Saltsjön. Ta bort tilltänkta glashus och plasttak! Stryp bilströmmen. Vik Slussen åt kollektivtrafik, fotgängare och cyklister, skriver författaren Nils-Erik Landell.
I senaste Slussenförslaget vill Stockholms stad tillgodose alla intressen. I stordriftens tecken utfylls Saltsjön för en åttafilig motorväg framför Gamla stan och fotgängarna får på Mälarsidan flockas kring stora nyöppnade vattenytor, som femfaldigt ökar vattenutsläppen till Saltsjön.
Men varför en så storskalig lösning? Varför inte en måttfull vattenavrinning, som knyter an till historien? Öppna tre strömfåror och bygg en fiskekyrka i Stockholm vid forna Söderström!
Slussens trafikkarusell från 1935 fungerar inte längre. Andra tycker annorlunda. De vill renovera och behålla trafikanläggningen. Rivas eller renoveras? Det är frågan. Många anser att Slussen är ett internationellt monument över funktionalismen. Ideologiskt anses anläggningen vara ett bejakande av bilismen och föregångare till autostradornas storvulna trafikmot.
Som cyklist i Slussen ser jag mest en vittrande och trafikfarlig betongkoloss, där bilar överraskande störtar fram bakom hörnen.
Varför inte göra Slussen till utsiktspunkt i stället för trafikkarusell? Varför inte öppna den gamla slussen från mitten av 1600-talet och drottning Kristinas tid? Denna sydliga slussfåra hade samma läge som Christoffer Polhems 1700-talssluss ett sekel senare.
Riv bort betongtaket till den nordligt belägna Nils Ericsonslussen från mitten av 1800-talet! Vad är det för mening med att ha en välbevarad slussfåra inlåst och gömd bakom vittrande betong och rostande armeringsjärn? Nils Ericsonslussens vattenmassor vrålar skummande för att få komma ut. Osedda som i en underjordisk grottflod. Låt dem flyta öppet!
Den sluss som nu syns – Karl Johanslussen från år 1935 – skulle då befinna sig mellan Nils Ericson-slussen i norr och den äldsta slussfåran i söder. Bygg en enda smäcker bro över de historiska strömfårorna! Öppna rester av Järngraven, söder om försvarstornet från Gustav Vasas tid, nuvarande Runda huset (Kolingsborg) vid Södermalmstorg. Järngraven, där utskeppat järn förtullades, skymtar som väldiga grovhuggna stenblock i väster, just där tunnelbanetåget rusar ut i ljuset.
Synen på Slussen har växlat med samhällsutvecklingen. Återvinn nu kontakten med vattnet och betona dess styrka som i Stockholms första stadsplanekarta av Petrus Tillaeus från år 1733, där vattenleden genom Stockholm ställdes vertikalt som en kraftfullt uppåtriktad arm. Sänk Slussens tunnelbana så att Stadsmuseet (det gamla Tessinritade palatset) åter kan se ut över Saltsjön. Sänk tunnelbanan så att Centralbron (som delvis vilar på tunnelbanans kassun) kan läggas i tunnel under vattnet.
Plantera träd på kajerna. Den stendöda lilla park som nu gömmer sig vid kajkanten sydväst om Slussen skulle då komma in i ett meningsfullt sammanhang och få liv. Men anlägg inte den föreslagna Katarinaparken. Vem vill vila i en park nära den planerade åttafiliga motorvägen utmed Gamla stan? I modellen av nya Slussen tycks Stadsmuseet se ut över parken. Modellen förutsätter att folk från Saltsjön närmar sig Stockholm i helikopter! Men ställ dig på knä med ansiktet i höjd med vattenytan och du ser motorleden som en väldig barriär och ser hur Stadsmuseet ligger kvar i sin grop.
Slussens defekta betong ersatt med en smäcker bro över tre historiska slussfåror skulle frigöra utsikten över mötet mellan Mälaren och Saltsjön. Ta bort tilltänkta glashus och plasttak! Stryp bilströmmen. Vik Slussen åt kollektivtrafik, fotgängare och cyklister.
Nils-Erik Landell
författare