Folkpartiet beskriver på DN Debatt 4/1 ett akut behov av ett nytt operahus. I själva verket är det mest akuta i svensk kulturpolitik inte behovet av ett nytt operahus utan en förståelse för de verkliga samhällsproblemen. Att bygga en ny opera, till största delen finansierad av skattebetalarnas pengar, på tomten bakom Nationalmuseum är en prioritering som sannolikt sticker i ögonen på många av de nära trehundra tusen personerna i Stockholms bostadskö.

Christer Nylander och Madeleine Sjöstedt beskriver Folkpartiets kulturpolitik där man vill att kulturen ska ta större plats i samhället. Det viktigaste kan inte vara att ge kulturen mer plats i samhället utan samhället mer plats i kulturkretsar.

Upplever Christer Nylander och Madeleine Sjöstedt att de har den folkliga opinionen bakom sig för ett nytt hus för scenkonst mitt i city? Det är knappast en allmän uppfattning hos svenska folket att det är en ny opera de vill ska få ta del av sina hårt inarbetade skattekronor. För i slutändan handlar det om en respekt för dem som går upp varje dag och går till jobbet, för det är trots allt så att även om projektet kan delfinansieras av privata aktörer så skulle Folkpartiets operahus bli en stor kostnad för skattebetalarna.

För att kunna behålla vår stads vackra och levande grönområden måste varje bygge noggrant övervägas och prioriteringen i Stockholms framtida arkitektur måste vara bostäder, inte operasalonger. Fortfarande står hundratusentals personer i bostadskö och rätt prioritering kan inte vara annat än att underlätta för dessa personer att få en bostad.

Nylander och Sjöstedt skriver att stora kulturhus historiskt har använts för att manifestera samhällsutvecklingen och spegla sin tid. Detta är en sanning med modifikation. Arkitektur i allmänhet har alltid använts för att visa den samhällsutveckling som sker och peka på den puls som är rådande i det svenska samhället.

Det är uppenbart att Folkpartiets bild skiljer sig från min och Centerpartiets. Den puls som nu råder i vårt samhälle manifesteras inte bäst av ett nytt operahus, utan av nya bostäder där människor med olika erfarenhet och bakgrund bor för att förverkliga sina drömmar.

Är inte bostadshus den perfekta manifestationen för vårt samhälle? Ett bostadshus finansierat av privata företag är på alla sätt mer kraftfullt och mer levande än en opera. Människor som vaknar, dricker kaffe vid frukostbordet och sjunger i duschen (inte nödvändigtvis opera) är långt mer levande och en betydligt bättre manifestation av vår samtid än ett operahus finansierat av skattepengar.

Magnus Andersson
förbundsordförande Centerpartiets Ungdomsförbund, kommunalråd Solna