Täby kommun har gått alldeles för långt i sin privatiseringsiver. Principerna om rationell styrning och verklig valfrihet gäller inte för kommunens moderater, skriver Magnus Hedberg, ordförande för Socialdemokraterna i Täby.
Täby är en bra kommun. Vi socialdemokrater är stolta över att genom åren ha bidragit till att utveckla ett gott samhälle. Dessvärre har viljan bland ledande moderater att i samförstånd bygga en bättre kommun eroderat. I stället drivs nyliberal symbolpolitik.
Låt mig ge fyra exempel.
Först och främst: skandalen med Tibble gymnasium. Tvångsprivatiseringen av landets största gymnasieskola utgör ett avskräckande exempel för ansvarstagande kommunpolitiker från höger till vänster. Gymnasiet överläts till två privatpersoner för värdet av inventarierna på 15 miljoner trots att marknadsvärdet uppskattades till åtminstone det dubbla.
En väl fungerande skola där skattebetalarna gjort omfattande investeringar slumpades bort trots proteststorm från elever, föräldrar, lärare, fackliga organisationer och samtliga partier utom Moderaterna. Domstolsavgöranden – som Täby i efterhand vägrat följa – visar att kommunen bröt mot lagen.
Täby är också den enda kommunen i Sverige som i praktiken förbjudit kommunal barnomsorg. Med en förvirrad retorik om valfrihet har möjligheten att välja för familjer som önskar kommunala alternativ avskaffats. Principerna lever tyvärr kvar även efter att Moderaterna tappat majoriteten. När en förskola i höstas kom på obestånd uppstod stor oro bland föräldrar och personal om vad konkursen skulle innebära för barnens trygghet och personalens framtid. Inte ens i detta akuta läge orkade den folkpartistiskt ledda barn- och grundskolenämnden ta ställning för ett kommunalt övertagande. Folkpartiet, som gått till val på att införa kommunala alternativ inom barnomsorgen, valde passivitet.
Nyligen har Täbys borgerliga partier beslutat att – återigen som enda kommun i landet – avveckla all hemtjänst i egen regi. Beslutet har drivits igenom utan analys av konsekvenser för brukarna som i ett slag berövas sin trygghet och valfrihet. Personalen fråntas uppdraget trots att verksamheten uppfyller alla villkor enligt lagen om valfrihetssystem. Kommunen tappar i sin tur verktyget att garantera kapaciteten. Någon analys av hur Täby kan hantera platsbrist är inte gjord och inte heller någon relevant kostnadskalkyl. Beslutet är både mänskligt och ekonomiskt oansvarigt.
Det fjärde exemplet på apart symbolpolitik handlar om att Täbys dåvarande moderata majoritet förbjöd biblioteken att fortsätta utlåning av dvd-filmer. Skälet till denna politiska överprövning angavs vara att biblioteken inte ska konkurrera med privata videouthyrare.
Tilltaget väckte stort missnöje bland anställda och låntagare. Generalsekreteraren i Svensk biblioteksförening menade att Täby handlade ”anmärkningsvärt och felaktigt”. Beslutet har rivits upp av nuvarande majoritet men illustrerar att där andra kommuner satsar på att utveckla den kommunala verksamheten ägnar sig Moderaterna åt nyliberala poser.
Det finns i Täby ingen politisk oenighet om betydelsen av valfrihet i välfärdstjänsterna. Det är ett värde i sig att verksamheten har hög kvalitet men också att människor själva kan välja barnomsorg, skola och äldreomsorg. Striden står mellan oss som vill erbjuda kommunala alternativ och de som menar att allt måste vara privat, även om det innebär sämre lösningar för brukarna och skattebetalarna.
Principerna om rationell styrning och verklig valfrihet omfamnas inte längre av kommunens moderater. Även övriga borgerliga partier svajar. Maktfullkomlig arrogans ersätter alltför ofta konstruktiv argumentation. Det behövs mer än någonsin politisk förnyelse. Samma argument som förde den moderatledda regeringen till Rosenbad efter ett långt socialdemokratiskt maktinnehav är tillämpliga i Täby.
Även den som inte väljer en socialdemokratisk valsedel till riksdagen eller landstinget har all anledning att stödja oppositionen i nästa kommunval.
Magnus Hedberg, ordförande Socialdemokraterna i Täby