Hösten har varit historiskt mild och många har hunnit glömma de gångna årens kalla och snörika vintrar. De som inte glömt är Stockholms kollektivtrafikresenärer. För dem har de två senaste vintrarna nämligen inneburit stora prövningar. Det är hög tid för trafikpolitikerna och SL att ta ett större ansvar för snöröjningen genom bättre samordning, tuffare krav i upphandlingar och förbättrad information.

Två år i rad kollapsade SL-trafiken. Vintern 2010 var det tunnelbanetrafiken som ställdes in under en vecka på grund av bristande snöröjning. Ett år senare, den 11 februari i år, ställdes busstrafiken in i hela länet. Kritiker menar att beslutet att ställa in busstrafiken var alltför långtgående och att viss trafik hade kunnat upprätthållas i delar av länet. Att ställa in all trafik i ett trafikslag är en drastisk åtgärd som bara ska vidtas i mycket extrema fall. Det var dock inte SL, utan bussentreprenörerna, som fattade beslutet. Det är inte rimligt att enskilda bussentreprenörer har mandat att fatta så här långtgående beslut, utan att någon tar ett övergripande ansvar.

Precis som inom omsorgssektorn har snöröjning och fordonsunderhåll tagits över av privata aktörer, vars syfte är att tjäna pengar. Med pressade anbud har de privata företagen varken incitament eller ekonomiskt utrymme att hålla med resurser för extraordinära händelser, vilket gör systemet sårbart vid exempelvis snöfall. Ett aktuellt exempel är företaget Balfour Beatty som inte klarade av att leva upp till sitt kontrakt för underhåll av järnvägarna i Västsverige. Vintern 2010–2011 blev dyrare än företaget räknat med och snöröjningen fun-gerade inte som avtalat. Trafikverket och Balfour Beatty kom därför överens om att säga upp avtalet i förtid, vilket kostade Trafikverket 125 miljoner kronor – pengar som kunde ha gjort mycket större nytta på annat håll.

I dag har trafikentreprenörerna givits ett alltför stort ansvar över kollektivtrafiken i Stockholms län. SL har i praktiken avsagt sig samordningsansvaret för snöröjningen och därmed möjligheten att upprätthålla en fungerande trafik året om. Detta är inte rimligt. Det måste vara samhällets – inte de enskilda trafikoperatörernas – ansvar att utarbeta strategier för hur kollektivtrafiken ska kunna upprätthållas vid svår väderlek, åtminstone i de viktigaste delarna av trafiksystemet. För att inte tidigare års kaos ska upprepas i vinter ser vi att ett antal konkreta åtgärder måste vidtas:

• SL måste ta ett större ansvar för att dialogen mellan kommun, snöröjare och andra aktörer fungerar. Det kan inte åligga trafikentreprenörerna att ha denna samordnande funktion.

• Det ska finnas en sektorsöverskridande krisplanering där prioriterade busslinjer till akutsjukhus och andra viktiga samhällsfunktioner som saknar annan kollektivtrafikförsörjning pekas ut. Dessa linjer ska vara trafikerade oavsett väderlek.

• Vid störningar i trafiken måste informationen fungera betydligt bättre än i dag. För att förbättra störningsinformationen ska SL:s kundtjänst återgå i SL:s egen regi.

• I avtalen med snöröjare och trafikoperatörer måste krav ställas på tillräckliga personella och materiella resurser för att klara även långvariga snöfall. Såväl gator och spår som hållplatser måste hållas fria från snö för att trafiksystemet ska fungera.

• Vid fordonsupphandlingar ska SL ställa större krav på att bussar och tåg klarar det svenska vinterklimatet.

Trafiksystemet måste ses som en helhet där alla delar fungerar – från planering via snöröjning av både gator, spår och hållplaster till en fungerande störningsinformation. En halv miljon stockholmare är beroende av kollektivtrafiken för sina arbetsresor. För dem och för hela civilsamhället är det av yttersta vikt att kollektivtrafiken fungerar, även när det snöar.

Jens Holm, (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
Gunilla Roxby Cromvall, (V), ledamot i trafiknämnden i Stockholms läns landsting
Kajsa Stenfelt, (V), ledamot i trafik- och renhållningsnämnden i Stockholms stad