Sundbybergs politiker borde dra lärdom av tidigare arenabyggen. Dessa stora arenaprojekt brukar bli betydligt dyrare än kalkylerna säger, dessutom får skattebetalarna ofta stå för notan oavsett hur det låtit när planerna presenterades.
Det skriver Philip Lerulf och Arvid Malm.
Nyheten att AIK planerar att bygga en ny jättearena i Sundbyberg överraskade många när de slog upp Dagens Nyheter tidigare i veckan. Reaktionen är förståelig. Just nu byggs två nya stora arenor i Stockholm och Solna. Sundbybergs politiker gör nu bäst i att dra lärdom av andra arenaprojekt i Sverige på senare år. Arenaprojekt brukar nämligen bli betydligt dyrare än de första kalkylerna ger sken av. Dessutom får skattebetalarna ofta stå för notan, oavsett hur det låtit när byggplanerna presenterades. De nya arenorna i Stockholm och Solna till exempel har sammantaget blivit 1,5 miljarder kronor dyrare än först beräknat.
Påkostade arenabyggen är inte uteslutande ett Stockholmsfenomen. Sedan några år tillbaka råder arenafeber i hela Sverige. I både stora och små kommuner planeras och byggs det för fullt. Förväntningarna är genomgående högt ställda. Arenan ska bli en mötesplats, den ska vara ett centrum för upplevelser, arenan ska användas i stadens marknadsföring, den ska locka besökare, locka investeringar och så vidare. Kort sagt tillskrivs en ny arena i kommunen en lång rad mervärden som är mycket svåra att mäta och som det många gånger är närapå omöjligt att räkna på.
Trots det läggs en arenaidé sällan på hyllan. Lockelsen i att få ett eget skimrande idrottspalats och därigenom sätta kommunen på kartan är för de flesta kommunpolitiker alldeles för stark för att motstå.
Kanske är det därför inte särskilt konstigt att resultatet ofta blir detsamma. I rapporten ”Arenafeber” som gavs ut av tankesmedjan Timbro sommaren 2010 granskades sju arenaprojekt från skissbordet till premiärkvällen, från Sandviken i norr till Ystad i söder. Mönstret som framträdde var tydligt och oberoende av partifärg på styret och geografisk placering.
Till att börja med visar granskningen att de flesta arenaprojekt brister redan innan de ekonomiska kalkylerna är färdiga. Arenor har en förmåga att vinna politikernas stöd i ett tidigt skede när den beräknade investeringskostnaden är låg och innan beräkningen av driftskostnaden är färdig. I flera fall har ofullständiga och överdrivet optimistiska driftskalkyler inneburit att skattebetalarna tvingats ta ett betydande ansvar för driften, oavsett om initiativet till bygget kom från kommunen eller från ett privat intresse.
För det andra visar granskningen att projektledningen i de flesta fall är förvånansvärt svag. Både politiker och tjänstemän har en tendens att övervärdera arenornas möjligheter att möta allehanda kommunala utmaningar. Det verkar också som om kommuner fattar beslut om arenaprojekt efter att grannkommunerna nyligen gjort detsamma. En överdriven omvärldsbevakning blir på så vis ett stressmoment och bidrar till att byggplanerna påskyndas trots sviktande kalkyler.
Slutligen visar granskningen att nyuppkomna driftskostnader i flera fall tagits upp av kommunen på bekostnad av andra verksamheter. I fyra av sju fall visade det sig att kommunen jämte ett ökat ekonomiskt ansvarstagande för en investering/drift av en ny arena samtidigt beslutade om neddragningar i andra kommunala verksamheter.
De sju arenaprojekt som granskas i rapporten ger givetvis ingen heltäckande bild. Runtom i landet projekteras för betydligt fler byggen. Inte desto mindre är lärdomen glasklar: det är närapå omöjligt att stoppa ett arenatåg som lämnat perrongen.
I Sundbyberg finns det dock fortfarande tid. Trots att kommunen initialt har sagt att inga skattemedel ska investeras i AIK:s planerade jättearena talar erfarenheten emot att så blir fallet. Det finns såvitt vi känner till nästan inga arenor i Sverige som drivs utan ekonomiskt stöd från det offentliga. Detta förhållande lär inte förändras i Stockholm som inom kort med fyra storarenor inom några mils avstånd riskerar att få en mördande konkurrens med sviktande lönsamhet för samtliga arenor som följd.
Med de kunskaperna i bakhuvudet står Sundbybergs styrande politiker nu inför ett val. I en tid när politikerna tvingas prioritera allt hårdare måste de vara beredda att ställa olika behjärtansvärda verksamheter mot varandra. Frågan till Jonas Nygren (S), kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, är därför tydlig. Vilka verksamheter får stryka på foten om räkningen för driften av AIK:s nya jättearena dimper ned i brevlådan på kommunhuset om några år?
Philip Lerulf
författare till rapporten ”Arenafeber. Glädjekalkyler när svenska kommuner bygger nya arenor”
Arvid Malm
chefsekonom Skattebetalarnas förening