Det av Stadsbyggnadskontoret utställda förslaget till ny detaljplan för Slussen visar tydligt att det framtida Slussen inte blir det stadsbyggnadsprojekt av internationell rang man önskat. Förslaget som det nu ser ut handlar om minimering av skadeverkningar i stället för om hur befintliga värden ska kunna förstärkas och nya egenskaper och kvaliteter tillföras.
Som en följd av att trafiklösningen beslutats politiskt redan för flera år sedan har bearbetningen av planförslag inför utställningen inte inbegripit huvudbrons läge eller utbredning. Skönhetsrådet ser mycket allvarligt på detta, eftersom det är den punkt som alltsedan Nyréns förslag ”Strömmar” utsågs till vinnare 2004 har mötts av störst invändningar.
Med den omarbetning som gjordes inför plansamrådet blev det också uppenbart att man för att klara godtagbara lutningar med hänsyn tagen till de måttserier som tunnelbanans fixerade läge på Södermalmssidan ger, tvingas till kraftiga utbyggnader i vattnet på Saltsjösidan och en ramp utmed Skeppsbroraden som börjar redan flera kvarter norr om det egentliga brofästet.
Slussen är en av de få platser i Stockholm där förklaringen till huvudstadens uppkomst och existens – det dramatiska mötet mellan Saltsjön och Mälaren – är tydligt avläsbar i den fysiska miljön. Läget mellan den medeltida stadskärnan och den tidigaste bebyggda delen av Södermalm, det vill säga några av de allra känsligaste stadspartierna Stockholm äger, ställer också synnerligen höga krav på hur en omformning av detta område gestaltas.
Stockholm har därtill ambitionen att vara en stad i världsklass och som ett led i detta har en särskild arkitekturstrategi utarbetats i syfte att höja kvaliteten på stadsbyggandet och arkitekturen till en nivå motsvarande det bästa som skapas runt om i världen i dag. Sammantaget innebär detta att resultatet av den omdaning Slussen nu står inför måste bli något alldeles exceptionellt, även sett i ett internationellt perspektiv – allt annat vore ett misslyckande.
Ett sätt att föra arbetet vidare i den nu uppkomna situationen skulle kunna vara att tillsätta en särskild kommission med representanter för politiken, professionen och medborgarna för att på grundval av det totala förslags-, tävlings- och utredningsmaterial som genererats sedan 2003 – såväl stadens eget som andra aktörers – ta fram ett nytt förslag. Förvisso skulle ett sådant förfarande innebära en viss ytterligare förskjutning i tid, men samtidigt borde det finnas goda förutsättningar för att relativt snabbt komma fram till en annan, trovärdig utformning, då de flesta delfrågor redan är väl analyserade och genomlysta. Att minst hundra år framåt i tiden tvingas leva med den nu föreslagna lösningen, som inte tar vara på förutsättningarna hos denna världsunika plats, utan snarare saboterar dem, är enligt Skönhetsrådets uppfattning inte ett alternativ.
Nedan följer Skönhetsrådets synpunkter i korthet:
• De bassängliknande vattenytorna i förslaget utgör i själva verket de nya avbördningskanalerna och med sitt strömmande vatten torde dessa i verkligheten knappast kunna bli det lugna, inbjudande ”vattengolv” som förslaget förespeglar.
• Rådet är även kritiskt till att kajplanet har gjorts till huvudnivå för flanörliv och vistelse. Med mer än fyrtio års erfarenhet från Sergels torg vet vi i dag vilka upplevelsemässiga problem ett fotgängarplan under upplyft fordonstrafik skapar.
• Trots en viss uppmjukning av kajplanets former mot väster innebär det nyskapade Slussentorget fortfarande att området kring den centrala slussfunktionen får karaktären av flodmynning. Skönhetsrådet anser inte att tillräckligt stora nya värden tillförs för att kunna motivera detta – tvärtom så nonchaleras platsens egenart till förmån för en lösning som skulle kunna återfinnas i vilken stad som helst genomfluten av en flod.
• Genom att terminalen för Nacka- och Värmdöbussarna nu föreslås sprängas in under parkeringsgaraget i Katarinaberget har ytan framför KF-husen kunnat omdisponeras. Skönhetsrådet oroas dock över att nivån kring Katarinahissen inte gått att pressa ner till dagens nivå, utan ligger ca 0,5 meter högre vilket är tillräckligt för att påverka utblickarna från Ryssgården mot Saltsjön negativt.
• Vad gäller den centralt belägna glasbyggnaden, beklagar rådet att något ordentligt program inte föreligger. Rådet kan konstatera att med den utbredning och storlek som redovisas för byggnaden blockeras en stor del av utblicken från Södermalmssidan mot Gamla Stan samtidigt som Södra Stadshuset döljs från platsen framför Räntmästarhuset · Även den tillkommande bebyggelsen framför KF-husen i den form och storlek den fått vänder sig Skönhetsrådet mycket bestämt emot. Med föreslagen lösning ersätts denna storslagna känsla med en nedbruten och lite ängslig bebyggelse som trots detta har en sådan skala att den i princip helt döljer de bakomvarande husen. Den tillkommande bebyggelsen gör också att utblicken mot Saltsjön från Slussen beskärs i sydöst.
• Väl medvetet om att själva utformningen av parken i utställningsförslaget inte ska tas som någon färdig lösning, vill Skönhetsrådet ändå också påtala att ett annat, mer urbant förhållningssätt måste få genomsyra den del av projektet som rör Katarinaparken. Parken behöver få ett betydligt mer distinkt uttryck som gärna får andas uppkäftig storstad.
Anders Bodin
Martin Rörby
Rådet till skydd för Stockholms skönhet