Den kraftiga höjning av SL-taxan som skedde den 1 september kommer att följas av fler, skriver Mikael Sundström. Hur obekväm denna fråga än är för den politiska majoriteten är det dags att lyfta den. Eller är tanken att återigen gömma höjningarna bakom några påsar chips?
Den kraftiga höjning av SL-taxan som skedde den 1 september kommer att följas av ännu större höjningar de närmaste åren. Taxan kommer sannolikt att behöva dubbleras till år 2020 – baserat på SL:s ekonomiska beräkningar. Det som behövs nu är en seriös diskussion om hur vi ska finansiera nödvändiga investeringar i kollektivtrafiken. Det duger inte att fortsätta att gömma frågan bakom chipshyllan.
SL:s kostnader för investeringar och reinvesteringar i spår, fordon och depåer beräknas öka kraftigt de närmaste åren. Det handlar om investeringar på 80 miljarder kronor till år 2020. Det är positivt eftersom det visar på att det finns ambitioner att bygga ut och skapa en bra kvalitet på SL-trafiken. Problemet är att finansminister Anders Borg fortsätter att snåla när det gäller kollektivtrafiken. Staten bidrar endast med 6 miljarder kronor under hela perioden samtidigt som SL:s årliga kapitalkostnader ökar från dagens 2 till drygt 7 miljarder kronor år 2020 och driftskostnaderna från knappt 8 till 16 miljarder kronor. Det ställer stockholmarna inför en tung börda.
Befolkningstillväxten i länet innebär visserligen att landstinget kan ge mer skattepengar till SL. Men även om SL skulle få dubbelt så mycket pengar som i dag krävs mycket kraftiga taxehöjningar.
Inte ens om politikerna fortsätter att höja taxan i samma takt som under perioden 2000–2010 (det vill säga betydligt över konsumentprisindex), räcker pengarna. I stället pekar SL på en dubblering av taxan, samtidigt som man drar ned på ambitionsnivån och skjuter viktiga projekt på framtiden.
Men vad blir egentligen konsekvensen av att SL:s månadskort om åtta år kostar 1 600 kronor? Hur påverkar det människors möjlighet att resa när en returresa med tunnelbanan kostar nästan 150 kronor, eller upp mot 300 kronor för den som reser en längre sträcka med pendeltåg eller buss?
Hur obekväm denna fråga än är för den politiska majoriteten är det dags att lyfta den. Menar politikerna på allvar att en dubblering av SL-taxan är rimlig? När tänker de i så fall börja kommunicera detta till stockholmarna? Eller är tanken att återigen gömma höjningarna bakom några påsar chips?
SL skriver i det aktuella underlaget till trafikförsörjningsprogrammet ”För att täcka kollektivtrafikens behov av stora investeringar framöver finns en möjlighet att höja priserna. Det bör i så fall ske stegvis och genom flera mindre höjningar i stället för enstaka, stora höjningar.” Är det detta vi har att vänta oss – ett par chipspåsar i taget mot en dubblerad taxa?
Att SL:s taxehöjningar får stora negativa konsekvenser för låginkomsttagare är uppenbart. Det blir också svårare för SL-trafiken att behålla sin andel av resandet. En direkt konsekvens av det senare blir sämre framkomlighet på vägnätet, det vill säga ökade kostnader för transporter, mer stress och ökade utsläpp. Kostnader som storstädernas vägtrafik inte bär ens i dag.
Diskussionen om hur vi ska finansiera framtidens kollektivtrafik måste påbörjas nu. För oss är det till exempel självklart att de intäkter som trängselavgifterna genererar skulle kunna användas för att säkra utbyggnaden av kollektivtrafiken och därmed även fortsättningsvis avlasta vägnätet. I stället vill en politisk majoritet att de går till Förbifart Stockholm, en motorväg som beräknas generera 60 000 fler bilresor per dygn i Stockholmstrafiken och totalt sett skapa värre köer och sämre miljö.
För oss är det också självklart att man måste diskutera landstingets bidrag till SL. I dag driver landstingsmajoriteten den helt irrationella linjen att endast 50 procent ska finansieras via skatten. Varför då? Att vi, jämfört med andra europeiska storstäder, ligger i topp när det gäller framkomligheten på vägnätet kan helt och hållet tillskrivas den höga andelen kollektivtrafiksresande. Det ger oss en enorm konkurrensfördel jämfört med andra storstadsregioner. I de investeringstunga perioder som vi nu har framför oss är det vettigare än någonsin att öka skattefinansieringsgraden och samtidigt flytta pengar från miljöskadliga motorvägar till kollektivtrafiken. Hela samhället mår bra av att många åker kollektivt.
Mikael Sundström,
ordförande i resenärsföreningen Kollektivtrafikant Sthlm.