”Sluta särbehandla enkönade par som köar för insemination”

Är du kvinna i Stockholms län? Vill du bli gravid och föda barn men lever i en enkönad relation där din partner redan beviljats insemination? Då kan du glömma ett eget barn. Enligt landstingets regler måste lesbiska och bisexuella par välja vem i paret som ska stå i kö för insemination eller konstgjord befruktning (IVF). Om paret några år senare vill ha ett syskon måste samma kvinna ställa sig i kö igen. Det är alltså inte möjligt att låta den andra kvinnan bli biologisk mamma eftersom det inte är möjligt för den andra partnern (mannen) i heterosexuella par. Det innebär även att om kvinnan som har ställt sig i kö inte blir med barn, trots flera inseminations- och IVF-försök, så kan inte hennes partner försöka istället. Det här tycker vi i Miljöpartiet är fel och borde klassas som diskriminering.

Kvinnors valfrihet och makt över den egna kroppen är en rättighet och jämförelser mellan enkönade par och heterosexuella par ska inte göras av landstinget. Förutsättningarna är medicinska men man utgår från en heteronormativ syn.

Året är 2010. Vi kan inte längre låta heterosexuella pars fysiska förutsättningar styra över alla andra relationer. Regeln måste ändras så att kvinnorna själva bestämmer vem som ska stå i kö – både vid första och andra barnet. Om den ena kvinnan i en relation inte lyckas blir gravid borde hennes partner få ta över försöken som är kvar.

Hälso- och sjukvårdslagen säger att hälso- och sjukvård ska ges på lika villkor med respekt för alla människors lika värde, det gäller även stjärnfamiljer. Sedan den 1 juli 2005 är det möjligt för enkönade par att få barn genom assisterad befruktning på sjukhus i Sverige. I dag får barnlösa par i Stockholm tillgång till tre provrörsbefruktningar.

Hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholm beslutade redan i september 2008 att ”uppdra till förvaltningen att återkomma till nämnden med en beskrivning av hur jämlikhet för lesbiska respektive heterosexuella par vid IVF-behandlingar kan uppnås samtidigt som dess olika förutsättningar beaktas.” Men inget har hänt. På nämndens sammanträde 17 mars 2009 redovisade landstingets förvaltning att Landstinget i Uppsala län dömts till att betala skadestånd till den ena kvinnan i ett enkönat par. Den äldre av de två kvinnorna genomgick en behandling som avbröts då den övre åldersgränsen nåddes. Den yngre kvinnan ville överta behandlingen, men nekade. Domen är överklagad till högsta domstol och rättsläget anses därför vara oklart.

Som politiker anser vi att det är politikernas skyldighet att ta ställning och klargöra vilka rättigheter som vi vill ska gälla - i lag i riksdagen om så krävs. Den politiska ledningen i landstinget har istället valt att ducka – precis som i frågan om vård för papperslösa inväntar man att riksdagen ska agera istället för att ge människor mer makt över sina liv.

IVF-behandlingarna ingår inte Stockholms läns landstings vårdgaranti och den nationella valfriheten omfattar inte assisterad befruktning. Det är inte rimligt att förutsättningarna är olika för par i olika delar av landet. Vi i Miljöpartiet vill införa en nationell policy för IVF-vården så att alla barnlösa par får jämlik vård, oavsett vilket landsting man bor i. Vi vill också undersöka möjligheten att införa en vårdgaranti för konstgjord befruktning för att säkerställa att alla par får hjälp i tid. Vi har föreslagit att hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning ska utreda konsekvenserna, i synnerhet gällande spermie- och äggdonationer, av en ny vårdgaranti.

Miljöpartiet vill erbjuda invånarna ett kärleksfullt och individanpassat landsting. Då kan vi inte diskriminera kvinnor som vill bli föräldrar genom att tvinga dem resa till andra länder och betala dyrt för sin barnlängtan.

Helene Sigfridsson
Miljöpartiet de gröna i Stockholms läns landsting