Tror verkligen Carin Jämtin (S) att en utsatt grupps psykiska ohälsa går att bygga bort med könsneutrala toaletter?, skriver Kristdemokratiska Ungdomsförbundets ordförande Charlie Weimers i en replik på socialdemokraternas uppmärksammade inlägg på Stockholmsdebatt.
Det är inte utan förvåning jag läser Carin Jämtins visioner för ett Stockholm tillgängligt för alla. Vi är många som har väntat på att oppositionen ska släppa sin Stora Plan för ett tillgängligare Sverige, vi har nervöst skruvat på oss när vi tänkt på de förslag som de rödgröna kan tänkas vinna valet med. Nu vet vi - och frågan är om Carin Jämtin själv tror på sina visioner. Precis som i alla andra fall så tror socialdemokratin att problem går att bygga bort.
Carin Jämtins engagemang för hbt-personers hälsa är säkert helhjärtat och ärligt. Men tror hon verkligen att en utsatt grupps psykiska ohälsa kan vändas till psykisk hälsa genom att vi bygger könsneutrala toaletter? Tror hon verkligen att psykisk ohälsa kan spolas ner i en offentlig könsneutral latrin? Om det är det som är hennes stora vision så har den socialdemokratiska kreativiteten och uppfinningsrikedomen nått nya bottenrekord. Psykisk ohälsa borde rimligtvis bekämpas med ökade satsningar i psykiatrin, med ett ökat värderingsarbete i skolan och med nolltolerans mot verkligt kränkande beteenden.
Likaså är det ett tecken på naivitet när Carin Jämtin på fullaste allvar tycker att det skulle hjälpa att inrätta en hbt-avdelning på Stockholms Stadsmuseum och starta offentliga äldreboenden för äldre homo- bi- och transpersoner. Undertonen är tydlig: hbt-personer kan inte leva på samma sätt som vi andra eller ens tillsammans med oss andra, de måste hela tiden behandlas som en enskild grupp med helt andra intressen än övriga samhället. När Uppsala Nya Tidning aprilskämtade om en särskild bilprovning för sexuellt avvikande bilförare tyckte många att det hela togs ett steg för långt. Nu är vi på väg i precis den riktningen - mot ett skiktat samhälle där alla håller sig för sig själva, ett samhälle där minoriteterna isolerar sig på egna offentligt finansierade öar av välfärd. Den gamla socialdemokratiska folkgemenskapstanken verkar vara som bortblåst. Istället inträder särintressenas lobby-välfärd.
Att situationsanpassa välfärden är naturligtvis inte rakt igenom negativt. I dag ser vi en enkelriktad äldrevård som mer handlar om att förvara människor i väntan på döden istället för att ge dem ett meningsfullt åldrande. Vem vet, kanske kan till och med Carin Jämtin hålla med om att det är ett större problem att gamla personer inte får se solen ens en gång i veckan än att de inte får bo på speciella vårdboenden baserat på deras sexualitet? Att personalen är hbt-certifierad spelar ingen roll när de ändå inte byter blöja på en sängliggande på grund av tidsbrist. Tyvärr verkar Jämtin ha fastnat i vad Vaclav Havel kallade "fångenskapen hos de progressiva spetsfundigheterna".
När Alliansen tog över taktpinnen i Sverige spelade välfärden i otakt. Vi möttes av ett otidsenligt system som verkligheten sprungit ifrån. Reformarbetet pågår för fullt. Det svenska välfärdssystemet måste utvecklas, istället för att bli föremål för populism riktad mot utsatta grupper. Vi kristdemokrater kan inte lova, och tänker inte heller i framtiden lova, särskilda offentliga boenden baserat på kön, etnicitet eller sexuell läggning. Men vi tänker fortsätta vårt arbete för en individanpassad och öppen välfärd, där samhället inte ska behöva skiktas för att ge utrymme åt alla. Ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.
Charlie Weimers
Förbundsordförande
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet