Skolminister Jan Björklund rasar över Sollentuna kommuns digitala undervisningsmetoder. I stället för att försöka se fördelarna med en moderniserad undervisning och pedagogik tar han till en väl beprövad argumentation som i alla tider har använts som bromskloss mot utveckling. Rädslan för förändring är i sig inget nytt. ”Det var bättre förr” kommer alltid att användas av alla generationer. Problemet med att använda detta synsätt i just skolfrågor är att eleverna blir förlorare i debatten.

Regeringen och utbildningsminister Björklund sviker lärarna och framför allt eleverna när man målar upp en svartvit bild av pedagogik. En surfplatta utesluter inte pennor och böcker och det bör heller inte vara tvärtom. Svensk skola behöver inte fler bakåtsträvare, snarare modiga företrädare som tar steget in i framtiden i stället för att backa ur den.

Det är inte första gången Jan Björklunds inställning till digital utveckling och modernisering i skolfrågor visar sig. IT-strategin för svensk skola lyser med sin frånvaro och med en regering som inte snarast gör något för att ändra på detta tvingar man lärare att välja mellan böcker och digital teknik, ett val som är orimligt i dagens samhälle.

Det är dags att lita på lärarnas omdöme när det handlar om pedagogik och val av läromedel. En dator eller surfplatta i klassrummet innebär inte att böcker försvinner. Däremot öppnas fler kreativa inlärningssätt upp och erbjuder elever med olika förutsättningar en individuell chans att utvecklas.

Med hjälp av nya metoder kan man knäcka läskoden snabbare i stället för att låta hinder för att lära sig skriva även blockerar möjligheten att lära sig läsa. Att skriva sig till läsning har testats och i dessa fall har det visat sig att eleverna inte har sämre handstil i årskurs 3, snarare tvärtom. Genom en surfplatta kan svårigheter med motorik överbryggas och i stället skapa nyfikenhet att lära sig mer.

De digitala framstegen är stora. Skolans uppgift är att förbereda våra barn och ungdomar inför livet och därmed också den framtida arbetsmarknaden och därför måste utbildningen anpassas efter utvecklingen i samhället. Många delar av världen ser potentialen i att satsa på digitalisering i skolan och Sverige har inte råd att halka efter om vi ska kunna konkurrera med kunskap i framtiden. Därför är det anmärkningsvärt att vi i dag har en utbildningsminister som så tydligt tar avstånd från digital utveckling i skolan. I ett Sverige där bara varannan lärare har tillgång till en dator är det naturligtvis av största vikt att våga satsa fullt ut på att möjliggöra teknikutvecklingen i skolan.

Björklund basunerar ut att ”man måste lära sig att skriva för hand”. Med detta uttalande tar han sats i fel fokus. Det primära måste vara att barn lär sig att läsa och skriva, på vilket sätt denna inlärning sker är sekundärt. Alla elever är inte tidiga med att skriva och därmed knäcks inte heller läskoden förrän långt senare. Om andra, även digitala, hjälpmedel kan underlätta denna process är det något som bör premieras snarare än kritiseras. Alla barn är inte stöpta i samma form.

Precis som kritiker på 90-talet hävdade att internet bara är en fluga kan man inte längre avfärda den digitala utvecklingen. När Facebook initierade Timeline samlades flera hundra tusen användare för att demonstrera sitt digitala hat mot förändringen.

I alla tider kommer rädslan inför förändringar riskera att utvecklingstakten avstannar. Trots detta förändras samhället och vi med det och skolan bör därför vara en plats som förbereder eleverna för denna utveckling och förändring – mentalt men även digitalt.

Josef Sahlin, grundskollärare i Årstaskolan, Stockholm

Martin Braekken Fernström, grundskollärare

Marie Andersson, grundskollärare