Är Stockholms infrastruktur ett lokalt problem eller ett riksintresse? Det är en berättigad fråga. Det brukar i infrastruktursammanhang heta att ”det som är bra för Stockholm är bra för resten av landet”. Som Norra länken och Tredje spåret, för att nämna de mest uppmärksammade infrastrukturprojekten på senare år.

Men när det gäller Stockholms infrastruktur och trafik i övrigt verkar inte detta synsätt gälla. De folkvalda på lokal och regional nivå agerar nämligen som om ”The Capital of Scandinavia” vore en isolerad ö och inte ett nav för riket. Ett talande exempel är hanteringen av Slussenfrågan – en sorglig soppa. Inte nog med alla problem som projektets försening redan har ställt till med; nu pekar mycket på att ombyggnaden i sig kommer att ta fem till åtta år.

Redan i dag råder vad som måste beskrivas som en krissituation i Stockholmstrafiken, vilket gör oss mycket oroliga inför Slussenprojektet. Vägbanor står avspärrade dag ut och dag in. Trafiken kryper fram eller står still. Lika stilla som vägarbetena gör på kvällar och helger. Överallt grävs det, bussar och bilar blir stående och varuleveranserna tar evigheter.

Konsekvenserna av detta kaosartade trafikläge drabbar näringsliv och handel på ett allvarligt sätt. Att ta sig från Globen till Södermalm kan ta en timme, enligt åkare som förgäves försöker leverera till innerstadens butiker i tid. De extrema köerna gör körningar till rena förlustaffärer. Chaufförerna, som utsätts för hård press, är helt slut när de kommer hem efter en dag på jobbet. Och nu ser vi dessvärre även en ökning av olyckorna till följd av det prekära läget.

Information har på senare tid kommit fram om att vägarbeten i Stockholm tar onödigt lång tid. Enligt byggföretagen skulle arbetena kunna utföras snabbare om beställarna – Stockholms stad och Trafikverket – krävde en kortare tidsram vid upphandlingarna. Men för att komma undan billigare undviker beställaren en ram som kräver kvälls- och helgarbete.

Slussen är en central del av Stockholms infrastruktur. Situationen där påverkar inte bara nyttotrafiken utan åtskilliga tusentals människors vardagsresande. Oavsett vad beslutet om Slussens framtida utseende landar i väntar ett enormt byggprojekt, som kommer att få återverkningar inte bara på staden utan även på omkringliggande infrastruktur och trafik. Därför krävs ett genomförande på kortast möjliga tid och med fokus på att minimera konsekvenserna för näringsliv och medborgare.

Som representanter för näringslivet frågar vi oss om politikerna har insett frågans allvar. En långvarig störning i denna Stockholmsnod riskerar nämligen att bromsa stadens utveckling, handel och inte minst den turism som enligt alla prognoser är vår framtida tillväxtmotor. Men hur ska besökarna ta sig fram när inte ens vi som bor och verkar i huvudstaden klarar det?

Nej, vad Stockholms näringsliv och dess medborgare (väljarna) som ska till och från sina arbeten nu behöver är bevis för att beslutsfattarna agerar samfällt och kraftfullt. Och att de redovisar, svart på vitt, hur Slussenprojektet ska genomföras med minsta möjliga störning och vilken tidsram de anser rimlig.

Vi behöver också garantier för att trafik- och infrastrukturprojekt i vår stad generellt genomförs på kortast möjliga tid och med maximerade möjligheter för framkomlighet, oavsett om det handlar om kollektivtrafik, varuleveranser eller enskilt resande. Tid är som bekant pengar, och i andra änden finns en samhällskostnad till följd av förlorade arbetstimmar och försenade leveranser. Enligt en rapport från statliga Trafik-analys rör det sig om runt 6,3 miljarder kronor årligen – främst i förlorad arbetstid och produktionsbortfall. Till vilket ska läggas oredovisade miljökostnader från emissioner etcetera.

Det är nu hög tid för Stockholms och regionens beslutsfattare och ansvariga tjänstemän att ta ett helhetsgrepp på vår infrastruktur, och inte minst på Slussenfrågan. Tänk samhällsekonomi och inte enbart på det egna budgetkontot. Tänk samhällsansvar och inte enbart partistrategi. Tänk större.

Maria Nygren,

Transportgruppen

Yvonne Ingman,

Svensk Handel.