I Stockholm har endast var femte person med den allvarliga lungsjukdomen kol fått en diagnos. Det betyder att mer än 50.000 stockholmare har kol utan att veta om det. Många av dessa har dessutom sökt hjälp för sina besvär flera gånger men skickats hem med hostmedicin, astmamedicin eller penicillin. Men det hjälper inte mot kol.

Det finns bara ett sätt att ta reda på om en person ligger i riskzonen, eller redan har utvecklat kol, och det är genom att mäta lungfunktionen genom ett test som kallas spiro­metri.

Stockholms sjukvårdsområde har satt upp ett mål för hur många av dem som besöker en vårdcentral som ska undersökas med spirometri. Men i det senaste kvalitetsbokslutet redovisas att man bara kommer upp i en tiondel av de spirometrier som anges i målet. Resultatet är nedslående och ett kraftigt misslyckande för länets vårdcentraler. Ingen läkare är okunnig om det starka sambandet mellan rökning och kol. Därför ska alla rökare över 45 år tillfrågas om andningsbesvär. Om svaret är ja ska en ­spirometri utföras. Allt annat är att betrakta som tjänstefel. Ändå görs det inte. En spirometriundersökning är varken svår eller dyr att genomföra och tolka. Patienten får blåsa i en ­apparat och undersökningen tar cirka tio minuter.

Kol är en obotlig sjukdom, men om rätt åt­gärder sätts in fortsätter inte den snabba försämringen. Rätt åtgärder är rökstopp och motion samt, inte sällan, läkemedel vilket medför att tillståndet inte fortsätter att för­värras.

Tidig upptäckt och rätt behandling gör att personen kan fortsätta att leva normalt, ofta med lindriga och ibland helt utan symtom. Alternativet, det vill säga senare upptäckt efter att sjukdomen avancerat ytterligare, innebär ofta ett liv med dålig livskvalitet, andnöd, upprepade infektioner och till sist kontinuerlig syrgasbehandling.

Det finns nationella riktlinjer för utredning och behandling av kol men dessa följs inte. Om inte vårdcentralerna i Stockholm gör en kraftansträngning så äventyras liv och hälsa för tusentals stockholmare alldeles i onödan.

Kol ökar, inte minst bland kvinnor. Ökningen speglar våra rökvanor med några decenniers fördröjning – många kvinnor började röka under 1960- och 70-talen.

Två helt nya undersökningar tydliggör att tonårsrökningen ökar kraftigt igen. Siffror från Socialförvaltningen visar att 39 procent av de 17-åriga flickorna i Stockholm röker. Det sorgliga är att vi redan i dag vet hur detta kommer att synas i framtidens kol-statistik.

Det enda sättet att minska antalet fall av kol är att minska rökningen. Så förutom fler spiro­metriundersökningar måste rejäla satsningar göras för att fler ska sluta röka och färre börja. Inte minst bland kvinnor. Kol är i dag den fjärde vanligaste, och om tio år den tredje vanligaste, dödsorsaken i världen. Detta måste stoppas.

Politikerna, som är ytterst ansvariga, måste ta sitt ansvar. Det är inte säkert att det är värre i Stockholm än någon annanstans i landet – de flesta landsting och regioner presenterar inte statistik på samma sätt som Stockholm gör. Vad vi däremot vet är att vi i länet måste bli långt mycket bättre på att hitta de drabbade personerna. Stockholm kan visa vägen för resten av landet.

Vårt förslag till nyårslöfte för vården är: Under 2012 ska vi alla som arbetar med vårdfrågor, vare sig det är som politiker i landstingshuset eller som läkare och sjuksköterskor på sjukhus och på vårdcentraler, göra vårt yttersta för att kraftigt öka antalet spirometrier och resurserna för hjälp med rökavvänjning.

Ytterst handlar det om att rädda liv. Tusentals liv bara i Stockholm.

Kjell Larsson, professor i lungmedicin Karolinska institutet

Martin Anderson, överläkare, fysiologiska kliniken, Södersjukhuset