Vårdgarantin är inte en garanti för alla patienter, utan bara för dem som klagar. Det är knappast jämlikt eller demokratiskt, skriver Pär Gyllfors och Victoria Strand, specialistläkare vid Astma & Allergimottagningen vid S:t Görans sjukhus.
Under ett antal år har det påtalats att det råder brist på allergiläkare i Sverige. Detta var nu i sommar förstasidesnyhet i DN. Sjukvårdshuvudmännen och klinikchefer på universitetsklinikerna som har ansvar för utbildning av nya specialister har uppmärksammats på detta sedan många år. På olika håll, till exempel i Stockholm, har även en viss nyrekrytering skett även om den inte räcker till med tanke på pensionsavgångar de närmaste åren och ökningen av antal allergiker. Helt klart har befolkningen på vissa orter i Sverige väldigt svårt att få komma till en allergolog,
I Stockholm har det på senare år anställts sju nya allergiläkare som är under utbildning. Jämfört med rikssnittet så borde huvudstadens invånare relativt enkelt kunna få tid till en allergolog. I alla fall borde det kunna vara så i fall landstinget i Stockholm satsade mer resurser på allergisjukvården.
Stockholms läns landsting har infört en vårdgaranti. Just tillgängligheten har man sagt sig vilja satsa på, vilket även staten gjort med införandet av den så kallade kömiljarden som ska fördelas mellan de landsting som lever upp till vårdgarantin.
För en patient som av sin läkare, vanligtvis husläkaren, blivit remitterad till en specialist innebär vårdgarantin i Stockholm att patienten maximalt skall behöva vänta 30 dagar på ett specialistbesök.
Väntetiderna till allergimottagningar och för den delen många andra specialistmottagningar är i själva verket betydligt längre. Se väntetider på www.vardguiden.se. Vid flera allergimottagningar har väntetiden de senaste åren varit 10–17 veckor för oprioriterade nybesök.
Vi har påtalat detta missförhållande för de tjänstemän på landstinget vi har haft kontakt med de senaste åren och begärt att bli tilldelade ökade medel för ökad produktion så att vi kan leva upp till vårdgarantin. Svaret vi då fått är att det inte finns ekonomiska resurser för att beställa mer allergisjukvård för att korta köerna så att alla patienter får träffa en specialist inom 30 dagar. I stället träder vårdgarantin in på följande vis: När vi får in en remiss till vår mottagning bedöms den och sedan får patienten ett brev där den beräknade väntetiden anges. Om patienten vill utnyttja den garanterade rätten till vård inom 30 dagar måste patienten själv kontakta en person på vårdgarantikansliet och påtala det. Då får vår eller någon annan allergimottagning extra pengar för att ta hand om just denna patient.
Vårdgarantin är alltså i praktiken inte en garanti för alla, utan bara för dem som klagar. Det är väl känt att det inte alltid är de som klagar som har de största behoven. Detta dubbelspel med garanterande av tillgänglighet som inte kan uppfyllas mer än för vissa är knappast demokratiskt eller jämlikt. Vi tycker att politikerna i Stockholm bör tala klarspråk och säga som det är. Vill vi att vårdgarantin ska gälla alla så måste det anslås mer resurser till allergisjukvården och andra specialistmottagningar med orimligt långa väntetider.
Vi har här framför allt beskrivit hur kösituationen ser ut i Stockholm för allergiker och astmatiker. Vi tror dessvärre att situationen kan vara lika illa eller kanske ännu värre på andra håll i vårt land. Vi ser gärna att en liknande diskussion initieras på nationell nivå.
Pär Gyllfors och Victoria Strand
allergologer och medicine doktorer
Astma & Allergimottagningen vid S:t Görans Sjukhus (Praktikertjänst)
Pär Gyllfors är ordförande i SFFA (Svenska föreningen för Allergologi)
Victoria Strand är medförfattare till Stockholms läns landstings Vårdprogram för astma hos vuxna