Om Stockholm ska fortsätta att vara attraktivt så måste staden fungera och stockholmarna vara trygga med att deras behov i livets olika skeden tillgodoses. Behoven varierar från person till person, men det finns en fråga som garanterat är gemensam för alla stockholmare och det är ”Var ska jag bo?”.
Bostadsbyggandet är en av de absolut viktigaste frågorna för Stockholms utveckling. Som få andra frågor är den strategiskt viktig samtidigt som den påverkar varje stockholmares vardag. Sedan 1970 har Stockholms län vuxit med ett Göteborg och takten fortsätter att öka. För Stockholms stads del är prognosen att ytterligare 200.000 stockholmare kommer att bo i här år 2030. De beslut vi fattar idag är avgörande för framtidens tillgång på bostäder.
Stockholms stad är navet i en av landets viktigaste tillväxtregioner. För att den positiva utvecklingen ska fortsätta krävs att Stockholm kan erbjuda bostäder för livets alla skeden – för den arbetskraft som företagen efterfrågar, för 19-åringen som drömmer om att flytta hemifrån, för barnfamiljen som vuxit ur tvårummaren och den äldre som vill ha ett tryggare boende.
Vårt vallöfte om 15.000 nya bostäder under mandatperioden har snart uppfyllts. 14.673 bostäder har tillkommit och av dessa är närmare 6.000 hyresrätter. Samtidigt som vi har byggt nya bostäder har vi också möjliggjort för människor att friköpa sin bostad. Vår målsättning är att åtgärda ett alltför ensidigt utbud av boendeformer så att människor med olika önskemål, olika förmåga och olika bakgrund kan bo i samma område.
I motsats till vad oppositionen försöker göra gällande så håller produktionen av bostäder en fortsatt hög takt i Stockholm trots den globala finanskrisen. Genom Stimulans för Stockholm, med brett inriktade stimulansåtgärder på sammanlagt 20 miljarder kronor, möter vi finanskrisen lokalt. En av de enskilt viktigaste åtgärderna för att hålla uppe eller till och med öka takten i bostadsbyggandet var att nära nog halvera tomträttsavgälden.
Åtgärderna har haft effekt, av de bostäder som påbörjades totalt i hela Sverige förra året låg var tredje i Stockholms stad. Trots den tuffare konjunkturen byggdes 1.770 nya hyresrätter här under 2009 vilket motsvarar drygt två tredjedelar av de nya lägenheterna totalt i staden.
Idag finns det cirka 380.000 lägenheter i Stockholm, varav 55 procent är hyresrätter och 45 procent bostadsrätter. Emellertid skiljer sig fördelningen mycket mellan innerstad och ytterstad. I innerstaden är cirka 40 procent av lägenheterna hyresrätter medan andelen i flera delar av ytterstaden är över 80 procent. I Stockholms största stadsdel Södermalm är cirka 55 procent av bostäderna hyresrätter.
Många människor som bor i ytterstaden vittnar om att de trivs där de bor och önskar bo kvar även om livssituationen förändras. Detta har vi tagit fasta på. Ett blandat utbud av bostäder skapar mångfald och motverkar segregation. Två tredjedelar av intresseanmälningarna för omvandling av hyresrätter till bostadsrätter under denna period kom just från ytterstaden. Hittills har närmare 17.000 hyresgäster valt att friköpa sin bostad och mer än två tredjedelar ligger utanför innerstaden.
Genom att hålla en rak kurs genom såväl finanskris som efterföljande lågkonjunktur och genom att bejaka nya bostadsområden på gamla industritomter har Stockholm kunnat växa på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt. Bestående mervärden har skapats till gagn för gamla och nya stockholmare. Denna utveckling riskeras vid ett eventuellt maktskifte i Stockholms stadshus.
Samtliga partier i Stockholms Stadshus anser att bostadsbyggandet är en av de absolut viktigaste politiska frågorna. Denna enighet skulle vara en styrka för Stockholm om det inte vore för att vänsterpartierna i praktisk handling inte är beredda att ta ansvar för byggandet av fler bostäder. En genomgång som vi har gjort (i november 2009) av hur de tre vänsterpartierna har agerat i stadsbyggnadsnämnden under mandatperioden visar att om de hade fått bestämma så hade var tredje påbörjad bostad i Stockholm, hela 4.502 stycken, inte blivit byggd.
I vänsterpartiernas bostadsuppgörelse förekommer ordet ”bostadsområde” åtta gånger medan ordet ”stad” inte finns nämnt en enda gång. Det är betecknande för vänsterpartiernas syn på bostäder. Deras politik innebär ett farväl till den sammanhållna, levande staden till förmån för en återgång till de massproducerade, storskaliga och otrygga projekt som vi trodde var förpassade till historien. Det var just den bostadsideologin som skövlade Stockholms historiska innerstadsbebyggelse på 60- och 70-talet då 750 hus revs och ersattes med betong. Miljöer som vi idag försöker att förmänskliga igen.
Oppositionen skriver att ”boende- och bebyggelsemiljön ska utgå ifrån människors efterfrågan”, att de ”vill se en bostadsmarknad i balans med god tillgång till såväl hyresrätter och kooperativa hyresrätter som bostadsrätter” och att ”en ökad blandning av upplåtelse- och boendeformer ska eftersträvas i alla bostadsområden.”
Återigen har vänsterpartierna i praktisk handling sagt emot sig själva. De motsätter sig kraftfullt möjligheten för människor att äga sitt boende. Hellre ser de att politiker ska detaljstyra upplåtelseformen i markanvisningar och översiktsplaner och vill låsa in människor i en viss boendeform. Särskilt tydliga blir oppositionens synsätt då man granskar dess syn på bekämpande av boendesegregation. Ingen i ytterstäderna skulle med de rödgröna vid makten fått en chans att själva äga sitt boende och inga nya bostadsrätter hade byggts.
Sverige har haft ett lågt bostadsbyggande i 20 år. Vänsterpartierna vill införa ett statligt investeringsstöd för hyresrätter enligt samma ordning som tillämpades under förra mandatperioden. Hur en återgång till en ordning som rådde för fyra år sedan skulle råda bot på bostadsbristen är en gåta. Investeringsbidragen avskaffades därför att subventioner långsiktigt inte fungerar. De snedvrider konkurrensen och har förmodligen bidragit till att byggpriserna för lägenheter i Sverige ligger långt över snittet i Europa. Mer av skattebetalarnas pengar i byggbolagens fickor vore att ta flera steg tillbaka. Vänsteroppositionen redovisar inte heller var pengarna till dessa subventioner ska komma ifrån. Därmed finns det fog att befara att deras uppgörelse blir mycket dyr för skattebetalarna.
Våra målsättningar för nästa mandatperiod kontrasterar skarpt mot vänsterpartiernas återgång till 1970-talets storskaliga subventionspolitik med de kommunala bostadsbolagen som dominerande aktör. Vi tror på en stad som i alla dess delar är möjlig att bo i för alla människor. Vi tänker arbeta pragmatiskt och resultatinriktat för att hela Stockholm ska vara attraktivt och för att den som vill förändra sitt boende inte ska vara tvungen att flytta ifrån sin stadsdel.
Med vår politik utgår bostadsmarknadens utbud från människors önskemål. Den blandade fördelning som råder i innerstaden och som skapar förutsättningar att välja boendeform är en möjlighet som vi också fortsättningsvis vill utsträcka även till ytterstaden. Många i ytterstaden vill bo i bostadsrätt och därför vill vi fortsatt erbjuda dem möjligheten att friköpa sin bostad.
För dem som vill fortsätta att bo i hyresrätt vill vi göra de kommunala bostadsbolagen till ännu bättre hyresvärdar. Ett stort steg har tagits då intäkterna från ombildningarna använts av bostadsbolagen för att ta itu med det stora upprustningsbehov som finns i framförallt 1960- och 1970-talets miljonprogramsstadsdelar. Detta arbete fortsätter och under de närmaste åren kommer vi att investera många miljarder i upprustningar av bostäder, främst i ytterstaden, för en bättre boendemiljö och miljösmartare energianvändning.
När Stockholm växer genom inflyttning och barnafödande krävs fler nya bostäder, inte minst för att ge ungdomar möjlighet att flytta hemifrån. Vi har hållit vårt löfte om 15.000 nya bostäder under denna mandatperiod och har på så sätt visat att vi tar ansvar för Stockholms bostadsbehov. Detta arbete vill vi fortsätta i samma höga takt med minst 15.000 nya bostäder under nästa mandatperiod och med en välavvägd blandning av hyresrätter, bostadsrätter, egnahem och andra upplåtelseformer.
Vi välkomnar vänsterpartierna att delta i arbetet för ett växande Stockholm, istället för att rösta nej till de nya bostäder som behövs så väl.
Sten Nordin, finansborgarråd och gruppledare M
Lotta Edholm, skolborgarråd och gruppledare FP
Ewa Samuelsson, äldreborgarråd och gruppledare KD