Det är nu över ett år sedan MTR med löften om renare stationer, synligare personal och ökad punktlighet gjorde entré i Stockholms tunnelbana. Vi anställda fick höra att MTR satsade på att bli ”Sveriges bästa arbetsgivare” och tillsammans med oss ville skapa en tunnelbana i världsklass.

Fjorton månader senare har mycket ändrats – till det sämre. Stationerna ser visserligen ut som tidigare och punktligheten ligger på samma nivå, men för oss har övertagandet inneburit omfattande försämringar till följd av den underbemanning och resursbrist som genomsyrar MTR. En direkt effekt av detta är att arbetsmiljöproblemen nu nått ett kritiskt läge.

Spärrexpeditörer tillåts ej gå på toaletten. SL har i avtal med MTR krävt att spärrarna alltid ska vara bemannade för ”intäktssäkringens” skull, det vill säga att SL alltid ska ta betalt av resenärerna. Om en spärris behöver använda toaletten eller lämna biljettluckan av annan anledning, har MTR lovat att ersättare ska komma inom 15 minuter. Det löftet kan de i dagsläget ej hålla på grund av underbemanning. Den som trots allt går riskerar att bli inkallad på samtal eller rentav bli utskälld inför resenärerna.

Det är inte ovanligt att förare arbetar mer än sex timmar utan rast. I vissa fall bemöter arbetsledningen förares invändningar med ett förtvivlat ”men det finns ingen annan som kan köra tåget!”. I värsta fall hotas de med varning och löneavdrag.

Inom trafik- och arbetsledning råder resursbrist. Det praktiska arbetet med att leda trafiken, speciellt vid trafikstörningar och olyckor, har kraftigt försvårats. Omhändertagandet av personal vid allvarliga incidenter brister på grund av underbemanning.

Bland värdpersonalen på perrongerna ser vi utbredda problem vad gäller stress, huvudvärk och hörselproblem, till och med tinnitus. Någon riskanalys beträffande värdarnas arbetsuppgifter, som arbetsmiljölagen kräver, har inte MTR gjort.

MTR har genom omorganisationer ökat avståndet mellan anställda och chefer, vilket gör att även små problem får stora proportioner då orimligt lång tid ägnas åt att söka en ansvarig chef. På så sätt har MTR undergrävt det rent praktiska arbetet som krävs för att Stockholms tunnelbana ska fungera. Läget är nu så ansträngt att företaget för att upprätthålla trafiken inte drar sig för att bryta mot de avtal de träffat med oss anställda.

Efter stor press från personalen har MTR tvingats att delvis erkänna problemen och medger nu ”ett förändringsbehov avseende delar av vår verksamhet”. Djupare än så är inte insikten om de stora problem som dagligen drabbar oss anställda. I stället bemöts kritik och förslag med att det skulle strida mot avtalet man har med SL. I grund och botten ligger nämligen ett till stora delar hemligt avtal mellan MTR och SL som verkar vara så oskäligt att det tydligen endast kan upprätthållas genom att pressa oss anställda bortom rimliga gränser.

Vi i tunnelbanan känner ett stort ansvar för våra arbeten och vi vet att vi gör ett bra jobb. Vi vill och tänker fortsätta med det. Men, torsdagen den 27/1 kommer vi syndikalister att lägga ner arbetet i protest mot MTR:s ovilja att se och åtgärda de problem som finns. Vi hoppas på så vis uppmärksamma både MTR och SL på situationens allvar. Vi vägrar acceptera att resenärer tvingas vänta i långa köer för att MTR inte bemannar hårt belastade stationer som de lovat. Vi kräver en trygg och säker arbetsplats där våra och resenärernas behov sätts före krassa ekonomiska motiv.

Maria Karlsson och Robert Sundin
Syndikalistiska Driftsektionen, Stockholms Tunnelbana och Spårvägar