Stockholmsdebatt

”Vi måste börja se förorten som en del av Stockholm”

Bygg ihop Stockholm. Det som inträffat i Husby är något av det sämsta som kan hända ett samhälle. De värden som går förlorade är svåra att återvinna. Det är dags att ta reella och politiska krafttag om ”förorten”. Stockholm är till sin grund en segregerad stad, skriver Salar Rashid (S), ledamot av Stockholms kommunfullmäktige.

I flera dagar har det rapporterats om upplopp, bilbränder och oroligheter i Husby. Man blir väldigt nedstämd och upprörd över att sådant inträffar. Samtidigt som man inser att något moraliskt fundamentalt gått sönder hos dessa ungdomar som tar till sådana radikala och våldsamma metoder.

Dessa handlingar är inte enbart en replik på bristen på framtidstro eller svikna livsdrömmar. Det handlar också om bristen på en verklig samhällstillhörighet, att på riktigt få ingå i en berättelse om ett inkluderande samhälle – ett inkluderande Sverige eller för den delen ett inkluderande Stockholm. Ett samhälle som värnar om alla människors ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Oavsett om budskapet för dessa aktioner var riktat mot polisen eller mot övriga samhället så är det ett faktum att alla är förlorare. Detta gäller såväl de ungdomar som ligger bakom upploppen i Husby, som samhället i övrigt.

Saneringskostnaderna efter en sådan här händelse är inte de enda kostnaderna som samhället får betala. De verkliga kostnaderna handlar om medborgares minskade tilltro till sina medmänniskor, och till myndigheter och samhällets olika institutioner.

Det som inträffat är något av det sämsta som kan hända ett samhälle. De värden som går förlorade är svåra att återuppbygga eller återvinna.

I vilket fall som helst väcker händelserna i Husby intressanta sociologiska frågeställningar. Vad är det egentligen som bidrar till att dessa ungdomar är villiga att gå så långt i sitt handlande att de är beredda att sätta eld på sitt eget område, sin grannes bil eller för den delen sin egen skola?

Man kan gissa att dessa ungdomar inte känner att förhållandena i deras områden lever upp till bilden av en normal, svensk miljö. Vem vill leva i ett område präglat av utanförskap, segregation, arbetslöshet, relativ fattigdom och trångboddhet? Vem orkar leva ett liv med sämre självkänsla, sämre folkhälsa och dessutom kanske utsättas för fördomar och rasism. Svara mig vem?

Det är dags att ta reella och politiska krafttag om ”förorten”. Stockholm är till sin grund en segregerad stad. Ytterstad, förort, invandrartäta områden är några av beskrivningarna av de stadsdelar som ligger utanför tullarna. Beskrivningar som är kulturaliserande och isärhållande. Beskrivningar som späder på negativa föreställningar om ett centrum och en periferi. Eller rättare sagt ett ”vi och dom”.

Det är dags att bygga ihop Stockholm och detta på alla nivåer. Detta gäller inte bara den fysiska miljön utan handlar också om ett ­socialt, kulturellt och ekonomiskt projekt. Vi måste sluta att se dessa stadsdelar som ”förorter” och i stället börja se dem som en del av Stockholm.

För att detta ska bli verklighet krävs det en nationell satsning på socioekonomisk utsatta områden.

Salar Rashid (S), ledamot av Stockholms kommunfullmäktige