Slussenprojektets ”stadslivskonsult” Alexander Ståhle vill i DN 24/12 2011 hjälpa stockholmarna att hantera sina känslor. Det handlar om ”ångestfyllda beslut” skriver han, gällande förorternas förtätning och frågan om Slussens ombyggnad.
”Det är ett sorgearbete”, förklarar han.
Ståhle jämför Slussen med en gammal bil, som man av sentimentala skäl inte vill skrota – trots att man inser att den tjänat ut.
Liknelsen är smart, men inte relevant. Den som idag köper en ny bil får en produkt som genom decenniers konkurrens blivit smartare, smidigare och bättre. Nya Slussen har tyvärr inga av dessa fördelar.
Ur trafikavseende får Nya Slussen underkänt på punkt efter punkt. Vid flödesanalyser har den visat sig vara en riktig flaskhals. Trafiknäringen i Stockholm; buss, utryckningsfordon, taxi, transportåkerier med flera uttrycker sin oro över den sårbara konstruktionen. Avsaknaden av vändfunktioner och uppställningsytor är ett grundläggande problem.
Och nej, man kan inte ta ”Det ordnar vi sen”-fixen som använts för alla invändningar hittills, med hissar, rulltrappor och ramper. Det som beslutats är en detaljplan, inte en kontur. Är det fel ska det förkastas. Och detta är riktigt fel.
Troligen kommer trafiklösningen att vara en avgörande del i den nu pågående överklagandeprocessen. Ärenden ska vara inlämnade senast den 9 januari 2012.
Ståhle har rätt i en sak, när han skriver att det har gått fort. Från projektstart för Foster+Bergs samrådsförslag 2010 till ett hastigt beslut i stadsfullmäktige 2011.
Han skriver däremot inget om den massiva våg av nej som inkommit till staden, från de rekordmånga 4.600 stockholmare som skickat in yttranden.
Inte heller skriver han något om medborgarnas upprördhet över att Slussen fått bli så förfallen. Om ilskan över hur skattemiljoner undanhållits av Gatukontoret ända sedan 70-talet, och hur man skapat dagens fallfärdiga och stinkande Slussen, där toaletter har monterats ner, skyddande glasväggar tagits bort och putsen fått rasa.
Hade en vanlig fastighet vanvårdats på motsvarande sätt hade den tvångsförvaltats för länge sedan. Men om detta skriver Ståhle ingenting.
Ståhle avfärdar ”renoveringsivrarna” som bakåtsträvande depparjeppar som inte förstår sig på verkligheten. Här en liten grundkurs i verklighet, Alexander Ståhle:
Enligt Trafikkontoret skulle en total renovering av Slussen kosta mindre än fyra miljarder. Det är den högsta kostnaden. Andra bedömare stannar på under två miljarder. Jämför detta med den betydligt större notan för Nya Slussen som staden visar upp idag. Bara den hastigt påkomna bussterminalen i berget kostar mer. Ett jätterum i ett berg med många sprickor, flera meter under vattenlinjen. Tankarna går osökt till Hallandsåsen, säger vissa. Dyrt som bara den, säger andra. En utmärkt idé, anser de stora byggföretagen.
Ståhles text är full av klichéer som; ”En plats för människor, inte för bilar”, och ”Slussen upplevs som en otrygg plats”. Gallerian - själva stommen i förslaget till Nya Slussen lyckas Ståhle däremot förtiga rakt igenom hela artikeln. Den norrvända kalla slänten med monumentaltrappan nämns inte heller.
Slutligen försöker Ståhle att tillskriva ”den högljudda opinionen” problem med retoriken. Han klumpar ihop alla som tycker något om Slussen till ett gemensamt avståndstagande av den teknokratiska Hötorgsarkitekturen, Le Corbusier och Slussen, som han kallar ”dagens betongspagetti”. Sedan hänvisar han till den Slussen som föregick dagens. Alltså den som brukar benämnas Slusseneländet. På den tiden var det fint, menar Ståhle. Och påstår att andra har problem med retoriken.
Ståhle skriver som han har betalt för.
Så här är det, Alexander Ståhle, och den som betalar dig. Här är själva poängen: En stor del av stockholmarna är inte ledsna. De är arga. De vill inte ha ”Nya Slussen”. Vad än PR-folket på KREAB och Stadshuset försöker att förmedla med sina reklambyråtexter och luriga tolkningar av marknadsundersökningar.
Under julhelgen skriver stadens medborgare ett stort antal överklaganden om Slussen. Stadens tjänstemän och jurister har redan meddelat sin avsikt att ”klara av överklagandena” under året. Hur de nu kan veta det innan de sett vilka frågor som väcks. Det säger givetvis mycket om stadens förhållande till processen.
Under januari – februari kommer samrådsutställningen om det planerade bussgaraget i berget att äga rum. Dock inte på Sjömanshemmet, där Slussenutställningen hölls, utan på Tekniska nämndhuset, Fleminggatan 4. (16 januari – 13 februari 2012.) Besök rekommenderas. Dessa två delar av projektet är integrerade. Blir bussgaraget inte godkänt kan inte heller den redan beslutade delen av ombyggnaden genomföras.
Den befintliga Slussen har idag tusentals kvadratmeter oanvänd yta som skulle kunna nyttjas på många olika sätt. Ett renoverat och förbättrat Slussen, med inglasning, värmeslingor, färg, belysning, med mera, (som den skulle haft hela tiden) skulle kunna erbjuda otaliga möjligheter för såväl kommersiella som kulturlokaler av rang. Den möjlighet till förtätning Ståhle efterlyser finns framför ögonen på honom, om han bara lyfter blicken.
De inledningsvis 4.600 namnen från samrådet har ökats på med tusentals fler namn. Ungefär två gånger så många har tillkommit. Och det finns många fler som vill stoppa Nya Slussen. Kanske blir det en folkomröstning.
Vi betackar oss för ditt ”sorgearbete”, Alexander Ståhle. Och hälsa din chef. Vi tar istället fasta på vår ilska. Nu formulerar vi våra överklaganden.
Jan Ohlin
Frilansjournalist
Medlem i Föreningen Bevara Slussen