Change - det är det budskap som har ingjutit hopp och framtidstro hos Barack Obamas anhängare i USA. I Sverige behövs en offensiv politik som kan skapa hopp, framtidstro och förändring inte minst när det gäller hur vi ser på och behandlar våra äldre.
Varje dag görs det fantastiska insatser för våra äldre, både av anhöriga och av professionell personal. Som alla som följer tillsynsmyndigheternas rapporter eller tar del av debatten i medierna vet, finns det också brister. Många av dessa brister har att göra med hur vi i dag ser på äldre och åldrande. Även om vi åldras är vi fortfarande unika individer med olika erfarenheter och intressen men nu oftare med behov av stöd från samhället. Alltför ofta fokuserar vi på frågor om organisation eller personal och alltför lite på den äldre och dennes behov och önskemål. Vi vill vända på detta och i stället sätta den äldre i fokus. I dag överlämnas till äldreminister Maria Larsson utredningsbetänkandet "I den äldres tjänst - Äldreassi-stent ett framtidsyrke".
Utredningen föreslår att riksdagen ska lagstifta om en lägsta nivå på kompetens för att få arbeta i omsorg och vård för äldre. Den som inte når upp till kompetensnivån ska inte vara behörig att arbeta ensam. Det får inte fortsätta vara som i dag att det är fritt fram att anställa personer utan vare sig utbildning eller erfarenhet och efter en kort introduktion låta dem ensamma ta ansvar för mycket kvalificerade omsorgs- och vårduppgifter hos ibland svårt sjuka eller döende personer. Det är inte rätt vare sig mot den äldre eller den anställde.
I dag arbetar nära 200.000 vårdbiträden och undersköterskor i omsorgen och vården för äldre. Det är Sveriges i särklass största yrkeskår. Tillsammans utgör de 85 procent av den personal som arbetar med att stödja äldre i Sverige och de är alltså synnerligen viktiga för kvalitetsnivån. De gör i de flesta fall ett bra arbete med tanke på de förutsättningar de har. Arbetet har blivit alltmer stressigt och tungt samtidigt som det blivit mer kvalificerat och svårt. Trots detta finns det inga fastlagda krav på kompetens för att utföra dessa krävande arbetsuppgifter. Kompetens- och utbildningsnivån är väldigt skiftande både mellan olika delar av landet, olika verksamheter och olika individer.
På femton års sikt kommer det att finnas betydligt fler äldre i behov av omsorg och vård. Vi kommer då att vara tvungna att rekrytera fler personer samtidigt som det kommer att bli brist på personal, bland annat beroende av pensionsavgångar, minskande ungdomskullar och konkurrens från andra sektorer.
Vi måste alltså göra det mer attraktivt att arbeta med och för äldre. Ett sätt att åstadkomma detta samtidigt som vi ökar kvaliteten för de äldre är att tydliggöra att det är ett särskilt yrke och visa att detta är ett värdefullt och kvalificerat yrke med utvecklingsmöjligheter och karriärvägar. Det är nu, när de äldre ännu inte är så många och det finns tillgång till personal, som vi har möjlighet att genomföra en reform som både förbättrar kvaliteten för de äldre och ökar viljan att arbeta i omsorg och vård för äldre.
Vi föreslår att ett nytt yrke skapas och att en lägsta nivå på kompetens för arbete inom omsorg och vård för äldre införs. Denna kompetensnivå ska vara enhetlig över landet. Elva nationella yrkeskrav införs inom följande kompetensområden:
1/ Värdegrund, värderingsförmåga och förhållningssätt. 2/ Kommunikation. 3/ Lagar och regler. 4/ Det friska (normala) åldrandet. 5/ Åldrandets sjukdomar. 6/ Funktionsbevarande omsorg. 7/ Emotionell och social omsorg. 8/ Kroppsnära omsorg. 9/ Måltid, kost och näring. 10/ Omsorg och vård i livets slut. 11/ Sjukvård.
Utredningen föreslår att de som har kompetens enligt de nationella yrkeskraven får yrkestiteln "äldreassistent". Titeln är vald av flera skäl, den talar om målgruppen och fokuserar på individen, den är könsneutral och den signalerar inte underordning mot någon annan personalgrupp.
Den värdegrund och det förhållningssätt som ska gälla inom omsorg och vård för äldre innebär att vi respekterar den äldres självständighet, integritet och värdighet. Personalen ska kunna bedöma vad som är den äldres egna önskemål även om hon/han inte alltid själv kan formulera dem, samt kunna skapa trygghet och beakta den äldres livssituation och livserfarenhet. En sådan värdegrund, väl förankrad i äldreassi-stentens attityder och förhållningssätt blir avgörande för den äldres välbefinnande.
Ibland diskuteras huruvida personlig lämplighet eller formell utbildning är viktigast för arbete i omsorg och vård för äldre. Vi menar att det självklart behövs både och. Personlig lämplighet, vänlighet och empati är utmärkta utgångspunkter, men det behövs också utbildning, erfarenhet och reflektion för att utveckla kunskap, förmågor och god kompetens. Värdegrund är kunskap som man kan tillägna sig och ett etiskt förhållningssätt, förmåga till empati och ett bra bemötande kan tränas.
Trots att de flesta är eniga om att ett socialt nätverk och ett aktivt liv ökar välbefinnande och hälsa och trots upprepade påpekanden från riksdag, regering, tillsynsmyndigheter och forskning finns stora brister i omsorgens sociala innehåll. Det har naturligtvis mycket att göra med biståndsbedömning och ledarskap. Men en bidragande förklaring kan vara bristande kompetens hos omsorgspersonalen. Om uppgiften att stödja den äldre att ha ett känslomässigt rikt liv och ett aktivt liv i samvaro med andra på ett klarare sätt ingår i yrkesbeskrivningen blir det mer naturligt för personalen att aktivt arbeta med detta. Detsamma gäller frågan om måltidens betydelse för de äldres välbefinnande.
Utredningen föreslår två vägar för att bli äldreassistent. Dels ska man kunna välja en treårig gymnasieutbildning med inriktning mot omsorg och vård för äldre som ger ett examensbevis som äldreassistent eller kunna läsa in motsvarande kurser på komvux. Dels ska den som redan arbetar inom omsorgen eller nyanställs kunna få sin kompetens bedömd mot de yrkeskrav som föreslås och på så sätt, efter eventuell kompletterande utbildning, få titeln äldreassistent.
Det måste också finnas karriärvägar - möjlighet till vidareutveckling inom angelägna områden - utan att man för den skull ska behöva byta yrkesbana. Utredningen föreslår därför ett antal nationellt fastställda specialiseringar.
Syftet med kompetensreformen är att öka kvaliteten och tryggheten för de äldre och samtidigt uppvärdera den omsorgspersonal som varje dag på ett professionellt sätt ger äldre omsorg och vård. Det är dags för förändring. Det är dags att ingjuta hopp och framtidstro hos den personal som arbetar närmast de äldre. Det är nu, de närmaste tio till femton åren, innan de verkligt stora behoven uppstår som vi har möjlighet att göra något åt situationen och rusta omsorgen och vården för framtiden. Till dem som tvivlar på att det är möjligt att göra förändringar i en så stor verksamhet vill vi bara säga: Yes we can!
GÖSTA JEDBERGER