DN Debatt

”Stoppa utredningen av ­överskottsmålet – processen måste vara brett förankrad”

Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP) och Stefan Löfven (S).
Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP) och Stefan Löfven (S). Foto: Lisa Mattisson

Fel sätt. Att regeringen ensidigt vill ändra det finanspolitiska ­ramverket är ansvarlöst. KI:s uppdrag bör dras tillbaka och ersättas av en bred parlamentarisk utredning. Om den finner skäl att ändra överskottsmålet är vi öppna för diskussion, skriver Alliansföreträdare.

Välskötta offentliga finanser är en förutsättning för jobb, tillväxt och konkurrenskraft, och därmed för långsiktigt hållbar välfärdspolitik. En misskött ekonomi däremot, drabbar utsatta människor allra hårdast. Alliansen är därför mycket kritisk till att den rödgröna regeringen nu ensidigt ändrar centrala delar i det finanspolitiska ramverk som det länge rått enighet om och som tjänat vårt land väl. Vi kräver nu att regeringen tillsätter en bred parlamentarisk utredning med uppgift att analysera ramverket och överskottsmålet samt hur vårt ekonomisk-politiska regelverk bäst anpassas för framtida risker.

När 1990-talskrisen slog till saknade Sveriges ekonomi motståndskraft. Följden blev åtstramningar, krispaket och budgetsaneringar. Mellan 1990 och 1994 försvann 500.000 jobb. För att återuppbygga den svenska ekonomin skapades en ny ordning för ekonomisk politik, som syftade till att vi skulle stå väl rustade nästa gång vårt land utsattes för en prövning. Detta ramverk innehöll viktiga byggstenar såsom budgetprocessen, utgiftstaket och överskottsmålet.

Det finanspolitiska ramverket och överskottsmålet har tjänat oss väl och varit en viktig orsak till att Sverige kunnat sänka statsskulden från 75 procent till 38 procent. Överskottsmålet har dessutom tvingat många politiker – såväl Socialdemokrater som Alliansens – att stå emot politiska krav på utgifter som skulle leda till långvariga underskott.

Regeringen Perssons ansvar för ekonomin och Alliansens strukturreformer 2006 och 2007 lade grunden till viktiga buffertar. När så finanskrisen slog till 2008 och andra länder tvingades till åtstramningar, kunde dessa buffertar användas för att bedriva en aktiv finanspolitik som stimulerade ekonomin. Till skillnad från under 90-talskrisen blev jobben tvärtom fler och viktiga välfärdssatsningar kunde genomföras.

Sveriges statsskuld är numera låg, men finanskrisen lärde oss att det kan ändras snabbt om säkerhetsmarginalerna inte är tillräckliga. Före finanskrisen hade Sverige och Storbritannien liknande skuldnivåer. Medan Sveriges skulder ligger kvar på en låg nivå har Storbritanniens skenat och motsvarar nu 90 procent av BNP. Förr eller senare tränger statsskuldsräntor ut investeringar, samtidigt som den ekonomiska nedgången har fört med sig nedskärningar och åtstramningar i den brittiska välfärden. Samma sak har skett i land efter land i Europa. Snittet för jämförbara EU-länder är en ökning av skuldnivåerna med cirka 30 procent av BNP under krisåren.

De höga skuldnivåerna medför att dessa länder har uttömt sina möjligheter att stimulera ekonomin när nästa kris slår till. Detta kommer påverka ett exportberoende land som Sverige och ställer därför än högre krav på vår förmåga att själva bygga upp vår egen motståndskraft.

Återhämtningen i ekonomin har nu kommit en bit på väg, men för många länder är det en lång väg kvar. Det är Euroområdet som tillsammans med Japan bedöms ha den svagaste tillväxten bland de avancerade ekonomierna. Sveriges tillväxt är väsentligt starkare, men återhämtningen har gått långsamt.

I detta läge är det extra viktigt med en ansvarsfull ekonomisk politik. Risken är annars att de underskott som följer av en oansvarig finanspolitik permanentas och gröper ur ekonomin inför nästa kris. Det är nu som ansvaret prövas. Det visar inte minst Vänsterpartiets entusiasm över regeringens utspel om överskottsmålet. Vänstern har alltid ogillat att det finns ekonomiska restriktioner för den politiska makten.

Den rödgröna regeringen har hittills gett mycket olika besked om hur den egentligen ser på tillståndet i den svenska ekonomin. I oktober hävdade finansminister Magdalena Andersson att ”ladorna var tomma”. Häromveckan menade hon att ekonomin numera är i så gott skick att överskottsmålet tvärtom kan överges. Men ett väl förankrat mål för den ekonomiska politiken kan inte överges bara för att regeringen känner sig pressad till stora utgiftsreformer. I kombination med bristande utgiftskontroll, höjda ersättningar och olika återställare som skapar tryck på utgifter i socialförsäkringssystemen, riskerar regeringen att placera svensk ekonomi på ett sluttande plan där finansiella underskott blir det normala.

Den breda uppslutningen kring det finansiella ramverket och överskottsmålet har varit en styrka för Sverige. Denna breda politiska enighet vill vi bevara. Alliansregeringen sökte därför samförstånd och kunde 2011 tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet enas om tydliga principer för överskottsmålet och det finanspolitiska ramverket. Enigheten bekräftades 2014 då samma partier enades om att stärka själva uppföljningen av överskottsmålet. Denna politiska samsyn har präglat omvärldens bild av Sverige som ett land med ordning och reda, och därför är regeringens ensidiga avsteg både förvånande och oroväckande.

Den välskötta svenska ekonomin och den relativt låga statsskulden skapar förutsättningar för att se över överskottsmålet. Det har nu gått 18 år sedan målet infördes och två rejäla kriser har lärt oss mycket. Med dessa erfarenheter i bagaget bör nu siktet vara inställt på framtiden och de utmaningar som väntar. Det finns goda skäl att i lugn och ro analysera våra svenska erfarenheter och se över den exakta utformningen av det finansiella ramverket. Ger en sådan analys vid handen att det finns skäl att revidera överskottsmålet, är vi beredda att diskutera detta. Men ett sådant beslut kan inte vara ett beställningsverk och göras ensidigt av Social­demokraterna och Miljöpartiet. Än mindre ivrigt påhejat av Vänsterpartiet.

Vi ställer därför krav på att en brett parlamentariskt förankrad utredning ska föregå framtida beslut om revidering av det finanspolitiska ramverket. En sådan utredning bör få uppdraget att genomföra en noggrann genomlysning av vilka effekter ramverket och själva överskottsmålet har haft på den svenska ekonomins utveckling och på Sveriges förmåga att nå EU:s gemensamma mål. Uppdraget bör även inkludera en analys av vad framtida risker kan komma att kräva av våra ekonomisk-politiska regelverk.

Därför är det också Alliansens krav att regeringen återtar det uppdrag man har givit Konjunkturinstitutet och i stället sjösätter en seriös och bred utvärderingsprocess. Vi kan inte acceptera att ett vänsterdrivet kostnadstryck slår sönder den enighet som gjort att Sverige kunnat upprätthålla ordning och reda i ekonomin och satsa när det behövts som mest.