Den senaste månaden har den svenska Pippi Långstrump-ekonomin blivit ett begrepp. Efter att OECD:s generaldirektör José Angel Gurria myntade den fyndiga metaforen under sitt Stockholmsbesök i slutet av januari, har Sverige fått stor internationell uppmärksamhet för sin starka tillväxt och stabila ekonomi.

Och vi befinner oss onekligen i en finansiell situation som många har anledning att avundas, när stora delar av västvärlden brottas med växande underskott, skakig tillväxt och smärtsamma besparingar.

Men en träffsäkrare liknelse för den svenska ekonomin än Pippi Långstrump är en helt annan men lika ursvensk figur från barnböckernas värld – Bamse. Just nu världens starkaste, men det kommer att gå över.

Svenskt Näringsliv presenterar i dag en omfattande granskning av den svenska ekonomins långsiktiga framtidsutsikter i boken ”Framtiden väntar inte” (Ekerlids). I den pekar vi på en rad tecken på att Sverige har problem vad gäller tillväxt- och utvecklingskraft. Och om vi inte gör något åt dem riskerar vi att snart förlora vår plats på den globala ekonomins höga berg.

Det finns sedan länge en bred politisk acceptans för att Sverige ska möta globaliseringen genom att ”klättra i värdekedjan”. Vi ska inte konkurrera med låga löner, utan med kunskap och mer avancerade varor och tjänster. Denna ambition delas dock av de flesta länders regeringar och tillväxten av avancerade jobb sker i hela världen. Inget land vill vara ett låg­löneland, alla strävar uppåt. Frågan är hur många av de nya, avancerade jobben som faktiskt hamnar i Sverige.

Vår analys visar att dagens goda konjunktur till viss del skymmer den under­liggande utvecklingen av Sveriges attraktionskraft för företag som erbjuder avancerade arbetstillfällen och produk­tion. Under 2000-talet har antalet högkvalificerade arbeten ökat med 20 procent i Sverige. I Europa som helhet har dock den genom­snittliga ökningen varit 23 procent. Ökningen av högkvalificerade jobb har alltså skett 15 procent snabbare i Europa som helhet än i Sverige under det gångna decenniet.

Ett ytterligare tecken på detta är att den långsiktiga produktivitetsutvecklingen väcker frågor. Under 2010 utvecklades produktiviteten – det ekonomiska värdet av en arbetad timme – starkt i samband med återhämtningen av ekonomin. Men åren dessförinnan hade den svenska produktivitetstillväxten legat betydligt under omvärldens.

Det går bra för svensk ekonomi nu, och många människor har kommit i arbete de senaste åren. Dagens ekonomi är dock till stor del en följd av kloka ekonomiska reformer som gjordes under 90-talet och vars effekter sakta klingar av. Vår ekonomi har förvisso blivit mer avancerad, men andra länders ekonomier har visat än större förmåga att attrahera högkvalificerade arbetstillfällen. Åtskilliga av de nya jobben är dock mindre avancerade och sämre betalda än tidigare. Företagens investeringar i avancerad teknik har minskat. På många marknader i världen tappar Sverige exportandelar, bland annat inom varuexport.

Vår analys visar att den svenska ekonomin är för dålig på det som ekonomen Joseph Schumpeter med ett dramatiskt begrepp kallade ”kreativ förstörelse”. I stället för att konkurreras ut av nya och mer produktiva företag blir de gamla före­tagen i Sverige ofta kvar. Få av Sveriges största företag är entreprenörsdrivna tillväxtföretag. Det finns inte tillräckligt många nya och högproduktiva företag för människor att byta jobb till och där de kan utveckla sin kompetens.

Det borde inte behöva vara så. Det finns till exempel inget annat land i EU som satsar mer än Sverige på forskning och utveckling som andel av BNP. Ändå är utfallet av satsningarna dåligt. Trots ett kluster med starka läkemedelsföretag och högskolor från Uppsala i norr till Södertälje i söder har exempelvis inte ett enda utländskt läkemedelsföretag genomfört någon nyinvestering i Sverige på över 20 år, enligt Invest in Sweden agency (ISA).

Sverige är också ett av de länder som satsar mest i världen på utbildning. Trots det har företagen svårt att hitta arbetskraft även i lågkonjunktur och ungdomsarbetslösheten är betydligt högre än genomsnittet i EU. Det beror bland annat på att svenskarna inte utbildar sig till de yrken som efterfrågas. Medan det finns stora överskott på vissa yrkesgrupper saknas kompetent personal i andra. Samtidigt trivs ett stort antal svenskar inte på sina arbetsplatser, men avstår ändå från att söka andra jobb med bättre lön och karriärmöjligheter.

Tillgången på kapital – en förutsättning för att utveckla innovativa verksamheter – är också god i Sverige. Men kapitalet är inte utspritt på många olika aktörer utan koncentrerat till framför allt den offentliga sektorn och pensionsbolag. Därmed har små innovativa företag svårt att hitta finansiering till sina verksamheter.

Att komma tillrätta med dessa grundläggande problem kräver stora och genom­gripande reformer. Och tack vare att vi kom så lindrigt undan finanskrisen har vi en unik möjlighet att genomföra dem nu.

Statsfinanserna tillåter ordentliga tillväxtreformer under kommande år, inom såväl utbildningsväsende och forskning som arbetsmarknad. Marginal­skatterna och kapitalskatterna skulle kunna sänkas för att underlätta tillväxten av mer kvalificerade arbeten och öka tillgången på investeringskapital. Företagsskatte­utredningen är ett initiativ åt rätt håll. Förhoppningsvis kommer det att ge företagen – forskande och andra – konkurrens­kraftiga villkor i Sverige.

Det finns alltså oroande teckeni den svenska ekonomin. Om vi inte gör något åt dem nu riskerar Sverige att hamna på efterkälken. Vi kan inte i längden trona på minnen från fornstora dagar.

Vid World economic forums toppmöte i Davos använde Fredrik Reinfeldt sin stund i världspolitikens strålkastarljus till att framhålla betydelsen av strukturella reformer för en stark ekonomi. I praktiken har inledningen av regeringens andra mandatperiod präglats av ett lägre reform­tempo.

Regeringen har nu möjlighet att steg för steg växla upp sina reform­ambitioner och bädda för en starkare ekonomi under kommande år.

Om takten i reformarbetet inte ökar riskerar dock Sveriges ekonomiska styrke­uppvisning att bli lika kortvarig som Bamses. För någon annan dunderhonung än förändring finns inte.

Steinar Höeg
ordförande AstraZeneca Norden, ledamot i Svenskt Näringslivs styrelse
Olof Faxander
vd Sandvik AB, ledamot i Svenskt Näringslivs styrelse
Carola Lemne
vd Praktikertjänst, ledamot i Svenskt Näringslivs styrelse
Annika Lundius
vice vd Svenskt Näringsliv