Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Storsäljande hälsopiller saknar bevisad effekt”

Forskare till attack: Oseriös och direkt felaktig reklam bakom Sveriges mest säljande växtpreparat. Rosenrot, eller Arctic Root, marknadsförs som ett stärkande och uppiggande medel och ibland även som potenshöjare. I november förra året blev det registrerat av Läkemedelsverket. Men de vetenskapliga studierna har allvarliga brister och visar - med ett enda undantag - att rosenrot helt saknar effekt, skriver professorn i molekyär cellbiologi Dan Larhammar och två forskarkollegor vid Uppsala universitet.

Rosenrot, även känt under namnet Arctic root, är sedan flera år ett av Sveriges mest säljande växtpreparat och marknadsförs som ett fysiskt stärkande och psykiskt uppiggande medel och ibland som en potenshöjare. Totalt såldes häromåret 560 000 förpackningar för cirka 100 miljoner kronor. I november 2008 blev rosenrot registrerat på Läkemedelsverket som ett tradionellt växtbaserat läkemedel (TVBL). Intensiv marknadsföring har pågått i flera år, inte sällan med hänvisningar till vetenskapliga originalstudier.

Vi har läst dessa och tvingas konstatera att de flesta vetenskapliga studierna håller anmärkningsvärt låg kvalitet. I allmänhet saknas grund för slutsatser om effekt. Dessutom har marknadsföringen grovt överdrivit de vetenskapliga studiernas redan från början ogrundade slutsatser.

Hösten 2003 publicerades i gratistidningar artiklar om rosenrot som lovprisade dess effekter. Bland annat rapporterades trefaldigt bättre ”stresshantering”. Artiklarna var skrivna av en Thomas Önäs (även stavat Önes). Men ingen person med det namnet existerar. Namnet var en pseudonym för Tom Johnsson som 2002 grundade det företag i Malmö som säljer rosenrot, Green Medicine AB (hette tidigare Örtmedicinska Institutet AB).

I företagets annonser som publicerades i några av Sveriges största tidningar hävdades att rosenrot ger energi, lugn och tålamod. Rosenrot påstods fördubbla välbefinnande, problemlösningsförmåga, snabbhet och uppfattningsförmåga, med hänvisning till en studie i tidskriften Phytomedicine (örtmedicin) 2003.

Tom Johnssons påstående om tre gånger bättre stresshantering kom från ett enkelt kontrollexperiment i studien med syftet att se om några biverkningar förekommit. Försökspersonerna (121 ryska kadetter) fick frågan om de mådde sämre, likadant eller bättre efter att ha tagit rosenrotskapslarna. Utfallet redovisades som andel personer, inte i hur mycket bättre eller sämre de mådde. Stresshantering undersöktes över huvud inte i studien. Påståendet i annonsen var således ogrundat.

Studiens försteförfattare var V A Shevtsov vid Hälsoministeriet i Moskva. Fem medförfattare angav hemvist vid Institute of Biomedical Problems och en vid National Research Centre of Narcology, också i Moskva. Siste författare på studien är Georg Wikman vid Svenska Örtmedicinska Institutet i Göteborg. Detta är inte ett statligt forskningsinstitut, som man kanske får intryck av, utan ett privat företag grundat av honom själv 1975 och som tillverkar just rosenrot.

I studien fanns oklarheter beträffande den statistiska bearbetningen. Vid samtal med Georg Wikman framkom att han inte sett originaldata. Han ville inte uppge kontaktinformation till sina medförfattare som utförde studien. Vi försökte därför nå de ryska forskarna genom att kontakta deras tre institut. Endast ett institut kunde lokaliseras via webben: Institute of Biomedical Problems som angivits hysa fem av forskarna. Svaret därifrån var: ”På vårt institut finns inte, och har aldrig funnits, någon av dessa forskare.” Ett annat institut till vilket vi fann en postadress har ännu efter 18 månader inte svarat. De tredje institutet har vi inte lyckats finna. Sex ryskspråkiga kolleger, varav en på Moskvas statsuniversitet, har försökt spåra de ryska rosenrotsforskarna – utan framgång.

Vi känner till sammanlagt elva kliniska studier av rosenrot som publicerats de senaste tio åren. En av artiklarna publicerades i Phytomedicine av A A Spasov och medförfattare i Volgograd, med Georg Wikman som andreförfattare. Studien beskrevs som en pilotstudie och gällde 40 tonåriga manliga studenter under en stressfylld tentamensperiod på Volgograds medicinska akademi. Studien har även publicerats på ryska av Spasov men utan Georg Wikman. När vi kontaktade Spasov svarade han att artikeln i Phytomedicine utan hans godkännande skrivits och publicerats av Georg Wikman och att han inte sett artikeln i dess slutgiltiga form. Spasov ansåg att Wikmans databearbetning var felaktig.

Två studier har publicerats av Vahagn Darbinyan och medarbetare i Jerevan i Armenien. Den första som kom 2000 undersökte 56 läkare vid två tillfällen, före och efter två veckors rosenrotsbehandling. Mental trötthet minskade vid ett undersökningstillfälle men inte vid det andra. Författarna förklarade bort denna motsägelse med ”ackumulerad trötthet” hos läkarna trots att de endast hade haft fyra nattjänstgöringar under studiens totalt sex veckor.

Den andra studien av Darbinyan pub­licerades 2007 och gällde 89 patienter med mild till måttlig depression. Två olika doser av rosenrot gav minskad depression jämfört med placebo. Dock har författarna använt en felaktig metod för sina hypotesprövningar vilket leder till irrelevanta resultat. Tilläggas bör att de tre ovan refererade studierna är sällsynt otydligt skrivna. Alla är för övrigt publicerade i samma tidskrift, Phytomedicine, vars chefredaktör själv publicerat tre studier om rosenrot och nio artiklar tillsammans med Georg Wikman.

I endast en studie som verkar välgjord fann man en effekt. Testresultaten förbättrades både i rosenrotsgruppen och placebogruppen men signifikant mer i den förstnämnda. De förmågor som var förbättrade var trötthet, reaktionstid och kortisolnivåer (”stresshormon”). Där­emot förbättrades inte depressionssymtomen. Denna studie gav således intressanta resultat och bör upprepas i större skala (bara 30 personer fick rosenrot).

Fyra studier av fysisk prestationsförmåga har publicerats men i dessa noterades ingen effekt, förutom att man i en av dem fann en blygsam omedelbar effekt. När försökspersonerna testades efter fyra veckors behandling med rosenrot var dock denna skillnad försvunnen. I de andra tre studierna sågs ingen effekt alls. Dessa fyra studier förefaller välgjorda även om en av dem hade så få försökspersoner att den är av tveksamt värde.

I endast en av dessa elva studier undersöktes effekt på libido. Detta var en av studierna som saknade kontrollgrupp och till yttermera visso noterades ingen effekt.

Sammantaget ger de senaste tio årens publicerade studier om rosenrot en tvivelaktig bild: i de välgjorda studierna ses ingen effekt och i de studier som hävdats visa en effekt finns en rad tveksamheter eller direkta felaktigheter. De effekter som har rapporterats är små och kommer inte i närheten av dem som hävdats i marknadsföringen.

Rosenrot utsågs till årets hälsoprodukt fyra år i rad 2003–2006, enligt Svenska Örtmedicinska Institutets hemsida hela fem gånger. Denna utmärkelse från branschorganisationen Svensk Egenvård (tidigare Hälsokostrådet) delas ut efter en omröstning bland medlemmarna, det vill säga de företag som säljer dessa produkter.

Den nu pågående marknadsföringen innehåller ogrundade påståenden som ”ökar den fysiska och psykiska prestationsförmågan”, ”effekten är visad i ett flertal kliniska studier” (mabrapostorder.se), ”man känner större glädje” (vitaminvaruhuset.se) och ”förbättrad lust hos både man och kvinna, ökad mental förmåga och koncentration” (svensktkostillskott.se). De kritiska undersökningar och granskningar som är gjorda och där man inte sett någon effekt citeras förstås inte i reklamen. För produktkategorin traditionellt växtbaserade läkemedel kräver Läkemedelsverket inga effektstudier, endast ”erfarenhet av långvarig användning”.

Vi hävdar inte att rosenrot är helt verkningslöst. Kanske har det effekt i något sammanhang – men frågan är vilken effekt och i vilket sammanhang. De vetenskapliga studierna har inte visat några övertygande resultat. Den oseriösa reklamen är oroande.

Dan Larhammar professor i molekylär cellbiologi vid institutionen för neurovetenskap, enheten för farmakologi, Uppsala universitet. Ledamot av styrelsen för Vetenskap och Folkbildning (tidigare ordförande).

Adam Taube professor, universitetslektor emeritus i statistik vid Uppsala universitet

Josefin Blomkvist statistiker. Har skrivit D-uppsats vid Uppsala universitet om studier av rosenrot

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.