Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Stort behov förebygga radikalisering i Sverige”

Attentatet mot yttrandefrihetsseminariet följdes av ett attentat mot en synagoga.
Attentatet mot yttrandefrihetsseminariet följdes av ett attentat mot en synagoga. Foto: SCANPIX DENMARK

Eftersatt läxa. För oss som följer jihadismens utveckling och som varnat för ­terror här hemma kommer inte attentatet i Köpenhamn som en överraskning. Vi behöver bättre förebyggande åtgärder i Sverige för att förhindra att personer radi­kaliseras, skriver forskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren.

Under lördagen skakades Köpenhamn av två terrorattentat, först mot en kulturdebatt om konst, hädelse och yttrandefrihet där Lars Vilks deltog, följt av en andra attack mot en synagoga vilka lämnade två döda och ett flertal skadade. Den troliga gärningsmannen sköts därefter ihjäl av dansk polis efter att ha öppnat eld vid en konfrontation.

Läs mer: Allt om terrorattentaten i Köpenhamn

I såväl Köpenhamn som i Paris för fem veckor sedan följde terrorn ett illavarslande mönster. Den första attacken har riktats mot den som gjort satir av islams profet Muhammed, andravågen har skett mot en judisk institution.

För oss som följer jihadismens utveckling och sedan flera år varnat för en utveckling där terrorn ”flyttar hem” kommer inte atten­tatet i Köpenhamn som en överraskning. Varningslamporna har blinkat röda för att något liknande ska ske under lång tid. Både danska PET och andra europeiska säkerhetstjänster har varnat för liknande attentat som involverar ensamagerande gärningsmän. Olika varianter på denna typ av attentat har eskalerat sedan attacken mot Mumbai 2008. Det har varit både avancerade planer som mot Jyllands-Posten och enklare attacker som mot satirtecknaren Kurt Vestergaard och det danska Tryckfrihetssällskapets ordförande Lars Hedegaard med tydliga kopplingar i tillvägagångssätt.

En ny attack mot Jyllands-Posten, vilken initialt publicerade Muhammedkarikatyrerna, är i dag ytterst svårt då tidningshuset är i det närmaste ett ointagligt fort. Kulturhuset där Vilks framträdde i helgen var däremot en svagare länk i säkerhetskedjan och skapade en mycket opportun måltavla för terrorister. Man kan fråga sig varför det saknades beredskap utanför lokalen, men i övrigt har den danska polisen agerat mycket kraftfullt vilket sannolikt räddade fler liv. De har också haft en omfattande polisiär närvaro vilket bidragit till att skapa trygghet under prövande omständig­heter. Att den sannolika gärningsmannen snabbt hittades var betydelsefullt. En taxichaufförs tips till polisen blev den avgörande pusselbiten som ledde till gärningsmannens bostad. Den följande utredningen får visa om fler personer i  något stadium varit del av attacken.

Den danska politiska ledningen har agerat resolut, statsminister Helle Thorning-Schmidt har varit tydlig med att Danmark står upp för demokrati och yttrandefrihet och att landet står enat som nation mot terror vilket skickat viktiga budskap om enighet och mot polarisering.

Både dansk och svensk säkerhetstjänst har hög kompetens och ett intensivt samarbete. De allra flesta attentatsförsök avvärjs i tid, men omfattningen av problemet börjar bli så stort att det blir en svår prioriteringsfråga vilka personer som ska bevakas. Vid exempelvis både attentatet i Paris samt i Ottawa, med IS-sympatisörer, i slutet av förra året hade gärningsmännen tidigare varit under bevakning. Men andra mer akuta hot medförde omprioriteringar. Så verkar det även ha varit i detta fall då danska myndigheter uppger att han varit på deras radar. Men att ha dygnetrunt-bevakning av en individ kräver en personalstyrka på 20–30 personer. När antalet potentiellt farliga personer växer i  takt med ökad radikalisering och stridshärdade jihadister återvänder från Syrien hamnar vi i en situation som Säpochefen beskrivit som att ”vi springer snabbare och snabbare”. Det är en signal som regeringen behöver ta på allvar, säkerhetspolisen är den sista försvarslinjen för ett fritt och demokratiskt samhälle.

Attentaten visar även betydelsen av att polisens beredskap för att bemöta pågående attentat av terrorister i stadsmiljö måste vara väl utvecklad. Hur snabbt och effektivt polisen förmår agera är avgörande för att rädda liv. Sedan attentatet i Kanada har ett direktiv gått ut till uniformerad polis och militär i Europa om ökad uppmärksamhet på att de själva kan utgöra måltavla vid framtida attentat.

Vi har sedan flera år sett ett stort behov av bättre förebyggande åtgärder i Sverige för att förhindra att personer dras till radikalisering. I  Sverige befinner sig fortfarande dessa åtgärder på diskussionsstadiet. Det är en sent eftersatt läxa svenska kommuner har att göra. En av vinsterna med ett fungerande förebyggande arbete är att det skapar alarmklockor i systemet om personer har våldsbenägenhet. Det behövs parallella repressiva verktyg samtidigt som förebyggande insatser genomförs. Köpenhamn och Århus ligger långt före svenska kommuner i  förebyggande arbete.

Återvändande jihadister från Syrien utgör en särskilt problematisk del av denna säkerhets­ekvation. Säkerhetstjänster över hela Europa varnar för de risker de kan utgöra. I Storbritannien sker i det närmaste dagliga terrorrelaterade gripanden. I Sverige har vi haft en självmordsbombare och avvärjda attentat. Kommuner måste ta ett större ansvar i att utveckla ett strukturerat förebyggande arbete för att hitta lösningar på denna problematik och skapa förutsättningar för att motverka den polarisering som kommer i kölvattnet av eventuella terrorattentat.

I kölvattnet till de senaste årens utveckling har ett ökat antal judar i Europa dragit slutsatsen att Europa inte längre är säkert och flyttat till Israel. Utifrån samma logik har många publicister ägnat sig åt självcensur till vinsten av lugn och ro. Det är en utveckling som borde ha rönt en omfattande debatt men som i allt för stor utsträckning fått fortskrida i det tysta.

I valet mellan att skapa kontroversiell konst och lugn och ro valde Lars Vilks det föregående. För det har han fått betala ett högt pris, återkommande attentatsförsök och ett liv med konstant livvaktskydd. Man tycka bra eller illa om innehållet i denna, men det är hans och alla andras omistliga rätt i en demokrati att framföra det. För svensk del är Lars Vilks en person med omfattande hotbild. Det är viktigt att han får ett fortsatt starkt skydd och att det finns arenor i  Sverige där även personer som lever under hot kan verka och framträda i trygghet.

Den 3 augusti 1914 gjorde den brittiske utrikesministern Sir Edward Grey följande observation när han tittade ut genom sitt fönster: ”Lamporna släcks över hela Europa. Vi kommer inte att få se dem tändas igen under vår livstid.” Sedan Jyllands-Posten publicerade Muhammedkarikatyrerna 2005 har yttrande­frihetens lampor i västvärlden släckts en efter en, en satirtecknare i taget, en filmproducent i  taget och en publicist i taget. Det är en utveckling som borde stämma till eftertanke.

Vi står inför en dubbel utmaning där vi måste stå upp för yttrandefrihet och demokrati även under under hot och terror, å andra sidan måste vi strategiskt bemöta de mörka ideologiska krafter som kommer av oroshärdar i vårt närområde och med globaliseringens krafter skapar sekteristiska konflikter, spänningar och polarisering i våra städer.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.