Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Stort misstag av Reinfeldt att ställa Sverige utan alternativ”

Fredrik Reinfeldt tillkännagav på valnatten att han avgår som statsminister. Mer överraskande var att han samtidigt aviserade att han till våren avgår som partiledare.
Fredrik Reinfeldt tillkännagav på valnatten att han avgår som statsminister. Mer överraskande var att han samtidigt aviserade att han till våren avgår som partiledare. Foto: Nicklas Thegerstrom

Borde ha väntat med avgångarna. En svag regering ger nu regeringsmakten till en ännu svagare. Fredrik Reinfeldt har ställt Sverige utan alternativ trots att vi har fått en riksdag utan rödgrön majoritet. M måste utse en ny partiledare genom extra stämma så snart det är möjligt, skriver förra M-ledaren Ulf Adelsohn.

Fredrik Reinfeldt är den mest framgångsrika partiledare Moderaterna haft och han har, tillsammans med framför allt Anders Borg, fört tillbaka Sverige till ett land där arbete premieras. De har vidare skickligt lotsat oss genom en svår internationell kris och i åtta år hållit ihop en alliansregering. Detta måste sägas och för det förtjänar de all respekt.

Däremot har jag svårt att förstå Reinfeldts agerande i regeringsfrågan, såväl nu som redan tidigare i våras. Han har hävdat att om det rödgröna blocket blev större än alliansen skulle han avgå, allt i syfte att inte SD skulle få något inflytande. Detta beslut vet jag inte hur han förankrat, om alls. Något motsvarande besked från Stefan Löfven har vi inte heller fått.

Nu blev de rödgröna större och Reinfeldt har avgått. Detta är enligt min uppfattning ett stort misstag. Vi ska nu, sedan Löfven avvisat V, få en regering S + MP som har ett mindre regeringsunderlag än alliansen, 137 mot 142 mandat. En svag regering överlåter regeringsmakten till en ännu svagare. För att alls få igenom sina förslag måste denna ha V:s stöd i varje fråga. Detta leder rimligen till kompromisser med dem och än mer vänsterorienterade förslag. Hur angeläget är det ur Moderaternas synvinkel?

Till yttermera visso blir dessa regeringsförslag beroende av att SD lägger ner sina röster och framför allt inte röstar emot. Och ju mer inflytande V får desto troligare är det att SD protesterar.

Fredrik Reinfeldt förtjänar vår respekt för sin attityd mot alla former av rasism. Med judisk påbrå på min fars sida har även jag skäl att vara tacksam härför och jag känner för hans oförsonliga inställning till SD. Men vad jag inte förstår är hans absoluta acceptans av V och vad det partiet står för. V har naturligtvis inga rasistiska åsikter och inrymmer många hedervärda samhällsintresserade väljare. Men så sent som i våras uteslöts några ungdomsförbundare som ansåg våld politisk acceptabelt. Och jag har som gammal moderat historiska, sakliga och politiska orsaker att ifrågasätta mycket i det partiet. Jag minns bland annat alla gamla hårdnackade kommunister som skickade hyllningstelegram till olika diktatorer i östblocket. Många av dem lever än i dag och finns säkert kvar i partiet.

SD har trots kompakt motstånd från alla andra partier och ett lika starkt motstånd från alla medier mer än fördubblat sitt väljarstöd och blev ungefär två gånger så stora som MP, C, V, FP respektive KD. Ingen kan rimligen tro att alla dessa SD:s väljare är rasister, vars röster det över huvud taget inte ens är värt att lyssna till. Många av dem har röstat med Moderaterna så sent som 2010, och alla partier, inte minst Socialdemokraterna, har förlorat väljare till SD.

Vi vet också alla att många stöder SD av det enkla skälet att det är tabu att ens diskutera invandrings- eller flyktingfrågan i Sverige. När KD:s ungdomsförbundsordförande skrev en hovsam artikel om att vi i alla fall skulle diskutera hur många flyktingar Sverige kunde förse med bostäder och arbete blev hon hudflängd, även av sina egna, trots att hennes slutsats var att Sverige skulle göra allt för att även övriga Europa skulle bli mer generöst i sin flyktingpolitik.

Jag tycker också att Sverige ska ha en generös invandringspolitik, men vi får inte tabubelägga en diskussion om integrationen.

I förra valet trodde jag SD skulle få cirka fem procent, och det fick de också. Denna gång tippade jag på minst tio, och det blev betydligt mer. Om vi även fortsättningsvis väljer att helt bortse från dem kommer de bara att bli större och större och rentav närma sig 20 procent i nästa val. Redan i dag är de näst största parti på några orter.

Nu har Reinfeldt valt att låtsas som om de inte finns när det gäller regeringsbildningen. Deras röster värderas till noll och V:s till 100 procent. Bortsett från min invändning mot denna värdering kvarstår frågan: hur länge kan man resonera så? Ska alliansen lägga ner sina röster var gång de rödgröna riskerar att SD röstar emot? Ska alliansen inte rösta på sin egen budget om SD stöder den och därmed också släppa fram en rödgrön budget?

Självklart kan man inte agera så under en hel fyraårig mandattid. Det gjorde ju inte heller de rödgröna förra perioden. Vad leder då det till? Ja, kanske att regeringen Löfven faller redan vid budgetbehandlingen i höst.

Det leder mig till nästa fråga: Hur kunde Reinfeldt meddela inte bara regeringens utan även sin egen avgång redan på valkvällen? För det första hade inte regeringen behövt avgå utan kunde lugnt ha inväntat riksdagens omröstning om den accepterade Reinfeldt som statsminister eller inte. Då hade SD fått bekänna färg. Men nu valde han att avgå utan att ens sova på saken. Hade SD fällt regeringen hade uppdraget troligen gått till Löfven. Nu fick han uppdraget gratis.

Men i samma andetag valde Reinfeldt också att meddela sin avgång som partiledare till våren. Därmed blev han också omedelbart vad man kallar en ”lame duck”. Jag har den största förståelse för att Reinfeldt, efter en i det allra mesta storartad insats för Sverige och Moderaterna, väljer att avgå. Men tidpunkten för att avisera detta kunde inte vara sämre vald.

Om nu Löfven misslyckas med att bilda regering, till vem ska talmannen då vända sig? Någon annan alliansledare med fem sex procents valunderlag? Till någon annan moderat? Fredrik Reinfeldt har ställt Sverige utan alternativ trots att vi fått en riksdag utan rödgrön majoritet.

Ännu värre är det ju om den rödgröna budgeten fälls och regeringen Löfven avgår. Då kan det bli nyval och alliansen stå utan statsministerkandidat. Moderaterna lär inte vara roade av ett sådant scenario och knappast de övriga allianspartierna heller.

Slutsatsen måste bli att Moderaterna inte kan vänta till våren med att utse en ny partiledare. Det måste ske genom en extra partistämma så snart det är möjligt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.