”Studier i kinesiska språket ofta slöseri med resurser”

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

För svårt. Kinesiska är inget världsspråk, trots att det talas av 1,3 miljarder i Kina. När kineser gör internationella affärer gör de det på engelska. Att låta svenska elever lära sig kinesiska är därför i det närmaste meningslöst – det är viktigare att lära sig bättre engelska, skriver Erik Ringmar, professor i Shanghai.

För svårt. Kinesiska är inget världsspråk, trots att det talas av 1,3 miljarder i Kina. När kineser gör internationella affärer gör de det på engelska. Att låta svenska elever lära sig kinesiska är därför i det närmaste meningslöst – det är viktigare att lära sig bättre engelska, skriver Erik Ringmar, professor i Shanghai.

Undervisning i kinesiska har hittills varit ett sätt för vissa svenska skolor att profilera sig och att jaga övermedelklassföräldrar med statusångest. Det kinesiska språket ska förbereda barnen för framtiden var det tänkt och se till att Kalle och lilla Lisa kan försvara familjens sociala position i en globaliserad värld.

Systemet fungerade. Med hjälp av kinesiskan som lockbete lyckades skolorna identifiera ambitiösa föräldrar med duktiga barn, och tillsammans gjorde de en redan bra skola ännu bättre. Problemet var bara att systemet var orättvist. Naturligtvis måste alla svenska barn ha samma chans att förbereda sig för framtiden. Kinesiska till alla.

Annons:

Lengjing dian, som vi säger här i Kina.

Ta det nu lugnt och tänk igenom saken. Svenska barn behöver inte alls lika mycket kinesiska som deras föräldrar, och den svenska regeringen tror. I en värld där Kina snabbt etablerar sig som en allt viktigare aktör är det inte kinesiskan som blir viktigare utan engelskan.

Alla kineser som har kontakter med omvärlden pratar engelska. Precis som svenskar vet kineser att utlänningar inte kan deras språk och kinesiska övermedelklassföräldrar med statusångest sätter därför sina barn i skolor där engelska drillas. Det är så Wei och lilla Ying ska förberedas för framtiden.

Kinesiskan är sålunda inte ett världsspråk. Det är ett språk som talas av kineser i Kina, inte av kineser som vill kommunicera med utlänningar och inte av utlänningar när de talar med varandra. En svensk och en italienare skulle aldrig använda kinesiska för att förstå varandra och inte en svensk och en vietnames heller.

Självklart använder de engelska. Världen har redan tillräckligt många människor som kan kinesiska – 1,3 miljarder kineser framför allt – och det behövs inte så många fler.

Vad som krävs för att ett land ska kunna etablera sitt språk som ett världsspråk är inte ekonomisk makt. I stället måste orden vara någon­ting som utlänningar entusiastiskt tar i sin egen mun. Och innan det kan hända måste landet i fråga ha en kultur och ett samhälle som resten av världen ser upp till.

Det var så franskan blev lingua franca i Europa på 1700-talet, det var så tyskan tog sig fram på 1800-talet och det var så engelskan etablerade sitt världsherravälde efter 1945. ”Swing it, magistern!”

I dag är många fascinerade av Kina men ytterst få ser landet som ett föredöme. En enpartistat med censurerat kulturliv, en förgiftad miljö och ständiga korruptionsskandaler är inte mycket för resten av världen att ta efter. Kina är inte en fristad för flyktingar och inte en plats dit konstnärer och intellektuella från resten av världen söker sig.

Den här bilden kan naturligtvis förändras, men det kommer att ta mycket lång tid, och mycket längre tid än vad svenska utbildningsbyråkrater tror. Även den rent ekonomiska omställningen kommer att ta tid. Med dagens utvecklingstakt kan Kina ha världens största ekonomi år 2030, men det kommer att ta fram till det 22:a århundradet – om dagen någonsin kommer – innan genomsnittliga kineser är rikare än genomsnittliga amerikaner. Det är länge det.

Det enda som skulle kunna ändra den slutsatsen är ett tredje världskrig. Om Kina besegrade USA i en kärnvapenduell kunde vi kanske hamna i en Bladerunnerliknande värld där vi alla äter nudlar och talar kinesiska. Men ett sådant scenario är ytterst osannolikt och inte en bra utgångspunkt för svensk utbildningspolitik.

Visst kommer behovet av kunskap om Kina att öka. Dock kommer det inte att behövas lika många Kinaexperter som det ofta sägs. Ett par dussin på UD och på svenska universitet räcker, och några på svenska företag med stora Kinaaffärer och en i Svenska Akademien förstås. Sammantaget rör det sig maximalt om ett par hundra personer.

Men ingen Kinaexpert kan bli Kinaexpert i Sverige. I stället måste de alla komma till Kina och bo här under en längre tid. Att läsa lite kinesiska i förväg är bra, men ingenting kan förbereda dem för vad som väntar när de väl är på plats.

Den bistra sanningen är dessutom att kinesiska är svårt – mycket svårare än europeiska språk. Kinesiskan är ett tonspråk; tonerna är svårmemo­rerade och alla homofonier gör att man lätt blandar ihop orden. Och sedan är det ju alla dessa tusentals tecken.

Allt detta är komplicerat nog att lära sig i Kina och snart sagt omöjligt att lära sig i Hudiksvall eller Uddevalla. Det är synd om alla svenska skolbarn som måste plugga någonting som är så jobbigt och så relativt oanvändbart.

Det är förstås omöjligt att vara emot kunskap. Ju mer man lär sig desto bättre. Men tyvärr kan man inte lära sig allt och också svenska skolmyndigheter måste prioritera. Och man ska inte ha orealistiska förväntningar på användbarheten av det man lär sig.

Enligt Platsjournalen i dag finns det 67 jobb i Sverige där kunskaper i kinesiska språket är ett krav. Majoriteten av dem är på kinakrogar. Det är inget fel att jobba på kinakrog, men det är nog inte sådana jobb som utbildningsbyråkrater och föräldrar med ambitioner har i åtanke för sina barn.

Svenskar tror att de är mycket duktigare på engelska än vad som egentligen är fallet. Men att slänga sig med slang kopierad från amerikanska filmer är inte detsamma som att använda det engelska språket på ett kreativt och grammatiskt välvårdat sätt.

Kanske svenskarna skulle börja med att försöka lära sig engelska. Duibudui? – eller hur? – som vi säger i Kina.

0 . Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

Stefan-Löfven-E
Foto:Paul Hansen

 Analys. ”De konkreta förslagen till Alliansen kommer för sent.”

hagglundsyrien500
Foto:Jonas Lindkvist, Lars Lindqvist

 Flera förslag. Så vill KD sänka Sveriges kostnader för flyktingar. 501  132 tweets  367 rekommendationer  2 rekommendationer

 Partiledaren Hägglund på DN Debatt. ”Måste lyssna till människors oro.” 2417  196 tweets  2220 rekommendationer  1 rekommendationer

Annons:

 Jämfört med övriga landet. De som bor i huvudstaden äter mer frukt – och dricker mer alkohol.

 Stora skador. Polisen: Fönster och en del dörrar har blåsts ut.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: