Otydliga mål, för dålig samordning och brister i skolhälsovården kan äventyra barnens hälsa.

Kommuner och landsting ger inte vården möjligheter att arbeta i riktning mot regeringens folkhälsomål. Det visar en ny undersökning bland läkare, skolsköterskor och tandläkare som gjorts av Läkarförbundet, Tandläkarförbundet och Vårdförbundet.

Drygt 1 500 skol-, distriktsläkare, skolsköterskor och tandläkare har under hösten deltagit i en undersökning från Läkarförbundet, Tandläkarförbundet och Vårdförbundet om barns kost och hälsa. Resultatet visar bland annat att regeringens folkhälsomål inte ger vägledning för folkhälsoarbetet samt att det finns brister i förutsättningarna att arbeta i riktning mot målen.

Majoriteten av dem som deltagit i undersökningen anser att barn i förskole- och skolåldern löper betydande hälsorisker av kombinationen onyttig kost, godis, läsk och andra sötsaker samt brist på motion. Den hälsorisk som oftast nämns är övervikt/fetma. De 1 500 som besvarade enkäten anser att övervikt/fetma hos barn är en fara för deras hälsa. De följder man framför allt ser är nedsatt fysisk kondition, svårigheter att röra sig, mobbning, och att fler barn får diabetes och astma.

Barn och föräldrar behöver hjälp och stöd! Vi ser därför allvarligt på att våra yrkesgrupper som arbetar för barnens hälsa inte har tillräckliga förutsättningar för arbetet. Bara tre av tio läkare, skolsköterskor och tandläkare i höstens undersökning anser att regeringens folkhälsomål ger dem vägledning i arbetet för barnens hälsa. En tredjedel, 29 procent, upplever att kommuner och landsting ger dem möjligheter att arbeta i riktning mot folkhälsomålen och så gott som alla, 94 procent, att arbetet för barnens hälsa behöver samordnas bättre. De flesta anser att det brister i samordningen både nationellt och lokalt.

Andra varningssignaler är att bara 11 procent anser att förskolan och skolan i den egna kommunen fullt ut arbetar utifrån en helhetssyn på hälsoarbetet och 29 procent att skolhälsovården i stort fungerar. Det stärker ytterligare bilden av ett spretigt och ineffektivt folkhälsoarbete, trots att det gått fem år sedan riksdagen fattade beslut om det folkhälsopolitiska målet att "skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen".
Särskilt allvarliga är bristerna inom skolhälsovården. I kommentarerna om skolhälsovården lyfts "för lite tid och resurser till förebyggande arbete och brist på skolläkare, skolsköterskor" fram. En varningssignal som kommuner och landsting måste ta på allvar.

I medierna har under hösten avslöjats allvarliga brister när det gäller barnens skolmat och inte heller kommunernas kostchefer, där sådana finns, tycks få det stöd de behöver för att framgångsrikt driva på arbetet "att främja goda kostvanor", ett viktigt delmål i regeringens folkhälsopolitik. Att regeringen nu aviserar minimikrav på skolmatens kvalitet i den nya skollagen är ett steg i rätt riktning, men fler insatser behövs. Kostchefen har en viktig ledningsuppgift i arbetetet för bra kost i förskola och skola och en sådan funktion behövs i varje kommun för att driva på och följa upp.

För att nå "en god hälsa på lika villkor" finns också starka skäl att överväga särskilda förebyggande insatser till utsatta grupper i samhället. En övervägande majorietet, 88 procent av läkarna, skolsköterskorna och tandläkarna i höstens undersökning, menar att barn till föräldrar med goda socioekonomiska förutsättningar har bättre kostvanor och mer sällan är överviktiga.

Vi ser mycket positivt på regeringens planerade stöd till kommunerna och på det föräldrastöd som utreds. Men om de nu beslutade nationella insatserna för att främja goda matvanor ska få praktiskt genomslag på lokal nivå behövs en bred satsning på olika nivåer i samhället där olika aktörer drar åt samma håll. Läkare, skolsköterskor, tandläkare, kostansvariga i kommuner och landsting, personal i förskola och skola med flera måste få konkreta mål och praktiska redskap för att kunna arbeta i riktning mot de övergripande nationella folkhälsomålen.

Höstens enkät till läkarna, sjuksköterskorna och tandläkarna stärker bilden av att felaktig kost och brist på motion är en allvarlig fara för barnens hälsa. I undersökningen betonas att barn- och ungdomsfetma riskerar att bli ett av våra största framtida folkhälsoproblem.

Även om vi nu kan se en viss tendens till att ökningen av barnfetman planar ut och att barns matvanor förbättrats, är i dag cirka 20 procent av barnen överviktiga, en fördubbling på några decennier. Om vi ska få ett verkligt trendbrott, som dessutom håller i sig, krävs fortsatta insatser. En slutsats vi drar av svaren från höstens undersökning är att det behövs tydliga mål och kraftfulla, konkreta åtgärder i landsting och kommuner samt bra stöd till professionen om regeringens folkhälsosatsning ska bli framgångsrik.
Vi anser att det är nödvändigt:

att kommuner och landsting tar ansvar för att barn- och skolhälsovården fungerar,

med konkreta folkhälsomål, praktiska redskap och resurser för professionen i kommuner och landsting,

att kostchefer finns i alla kommuner.
eva nilsson-bågenholm
roland svensson
anna-karin eklund