Stockholmsöverenskommelsen, där Förbifart Stockholm ingår, ska avlasta dagens kollektivtrafik och vägar, vilket gynnar både miljön, tillväxten och regionens pendlare. Genom att bryta ur Förbifarten äventyrar oppositionen även de spårsatsningar i Stockholm som Miljöpartiet är för. Men Förbifarten är också en riksangelägenhet, som exempelvis Citybanan i Stockholm, Citytunneln i Malmö eller en bro över Sundsvallsfjärden. Om det är angeläget att inhämta medborgarnas synpunkter i en folkomröstning, varför ska bara Stockholms läns invånare ges möjlighet att rösta?, skriver Åsa Torstensson och Sten Nordin.
Socialdemokraterna har nyligen meddelat att de för att komma överens med Miljöpartiet och Vänsterpartiet sviker sina tidigare löften att stödja byggandet av Förbifart Stockholm.
Det är ett besked som gör politiskt lotteri av Stockholmsregionens framtida utveckling.
Förbifarten kan inte reduceras till en lokal eller ens regional fråga. Med tanke på Stockholm-Mälarregionens betydelse för Sveriges ekonomiska tillväxt och centrala placering i det nationella transportnätet får Socialdemokraternas svek konsekvenser för hela landet. Det är inte av en tillfällighet som Förbifart Stockholm ingår i regeringens samlade infrastrukturinvesteringar för Sverige till och med 2021.
Trafikproblemen är inte bara frustrerande för stockholmarnas vardag. De har betydande samhällsekonomiska kostnader och har av OECD identifierats som det största hotet mot en positiv framtidsutveckling för Stockholm-Mälarregionen. De satsningar på Förbifart Stockholm och ytterligare nya vägar och spår som ingår i Stockholmsöverenskommelsen görs för att till stor del avhjälpa dagens problem och stärka Sveriges huvudstad som integrerad och funktionell region.
Stockholmsöverenskommelsen på 100 miljarder kronor, som Förbifart Stockholm ingår i, innebär en omfattande satsning på lika delar spår och vägar som finansieras av regionen och staten med hälften var. Dessa investeringar kommer att avlasta dagens kollektivtrafik och vägar och förbättra framkomligheten, vilket gynnar både miljön, tillväxten och regionens pendlare. Genom att bryta ut Förbifarten ur denna överenskommelse äventyrar vänsterpartierna inte bara Förbifarten utan hela överenskommelsen och därmed också de spårsatsningar som Miljöpartiet säger sig vara för – bland annat Citybanan och ytterligare spår på Mälarbanan.
Den rödgröna kohandeln riskerar som helhet att leda till en kraftigt förvärrad trafiksituation i huvudstadsregionen, något som får konsekvenser för hela landets trafiksystem. Med Förbifarten uppskjuten på obestämd tid, men med trängselskatt på Essingeleden redan nästa år, samt med en ofinansierad önskelista på kollektivtrafiksatsningar, riskerar vi en fullkomlig trafikkollaps om vänsterpartierna vinner valet.
Lokalt har oppositionsborgarrådet Carin Jämtin tidigare lovat att Socialdemokraterna står bakom Förbifart Stockholm. Med beskedet att Förbifartens motståndare i Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tvingat fram ett ställningstagande från Socialdemokraterna för folkomröstning upphävs det samförstånd över blockgränsen som tidigare har rått. Det är oroande och beklagligt att vänsterpartiernas oförmåga att komma överens leder till att viktiga framtidsinvesteringar partipolitiseras.
Socialdemokraterna tar på detta sätt än en gång till det beprövade knepet att lösa interna låsningar genom att i en folkomröstning lämpa över ansvaret för politikens färdriktning på medborgarna. De rödgrönas folkomröstningsidé kommer att innebära att fokus förskjuts från att arbeta så att nödvändiga nya vägar och spår kommer på plats till nya utredningar, ny lagstiftning och politiskt rävspel. Detta är desto mer beklagligt eftersom stockholmarnas inställning till Förbifarten redan är väl känd: mellan 70 och 80 procent av stockholmarna vill att Förbifarten byggs.
Också de politiska och praktiska frågetecken som kan resas kring vänsterpartiernas folkomröstningsutspel är många.
Förbifart Stockholm är för det första inte en lokal fråga utan en riksangelägenhet, på liknande vis som exempelvis Citybanan, Citytunneln i Malmö eller en bro över Sundsvallsfjärden. Om det är angeläget att inhämta medborgarnas synpunkter på Förbifarten, varför ska bara Stockholms läns invånare ges möjlighet att rösta? Varför ska alla de som runt om i Sverige är beroende av Förbifarten för resor och transporter förbi huvudstaden lämnas ohörda?
För det andra påstår Socialdemokraterna att projekteringen av Förbifarten ska fortgå i avvaktan på folkomröstningsresultatet, samtidigt som de låter Miljöpartiet och Vänsterpartiet äventyra hela projektet. Vid en första anblick kan det verka rimligt: Förbifarten blir ”bara” några år försenad vid ett ja i folkomröstningen. Men är det att respektera folkviljan att fortsätta projektera innan väljarna fått säga sitt? Och än mer bekymrande: vad händer om Miljöpartiet får sin vilja igenom och resultatet blir ett nej? Då går de 300 miljoner kronor som projekteringen har kostat förlorade. Det kan inte tolkas på annat sätt än att de rödgrönas splittring leder till ett högt spel också med skattebetalarnas pengar.
Vänsterpartierna vill för det tredje blanda bort korten i vilka alternativ väljarna ska ställas inför i en folkomröstning. I stället för att ärligt och enkelt redovisa vad det handlar om – ja eller nej till Förbifarten – ska byggandet av Förbifarten ställas mot investeringar i kollektivtrafik. Det är inte bara oärligt, det skapar också en helt onödig och konstlad motsättning mellan vägar och kollektivtrafik, när verkligheten är att vi behöver både och.
För oss är det uppenbart att Socialdemokraterna i och med sveket om Förbifarten har frångått sin historiska roll som samhällsbärande parti med önskan om breda parlamentariska majoriteter i viktiga framtidsfrågor. I stället för att ta ansvar för Sveriges behov sätter de partitaktiska hänsyn i första rummet och ger sina samarbetspartier vetorätt.
De politiska alternativen har blivit väldigt tydliga i och med att Förbifart Stockholm nu i realiteten har gjorts till en blockskiljande fråga. Allianspartierna, nationellt och regionalt, har presenterat en historisk överenskommelse som infrastrukturen, med sammanlagda investeringar på 497 miljarder kronor till 2021. Alliansen har i handling visat att vi är kapabla att axla det politiska ledarskapet, ta ansvar och fatta de beslut som krävs.
Mot fyra partier som lyckats ta ansvar och komma överens om ett nationellt infrastrukturpaket på 497 miljarder kronor står tre vänsterpartier som tvingas låta sina ideologiska låsningar om Förbifart Stockholm lösas av väljarna. Det råder inte längre några tvivel om att endast en seger för allianspartierna i höstens val kan säkerställa att den nya infrastruktur som vår huvudstad och vårt land behöver faktiskt blir verklighet.