Svensk ekonomi utvecklas starkt i den djupa lågkonjunkturens efterdyningar, och Sverige går ur krisen som en av Europas allra starkaste ekonomier. Men vi måste förmå se bortom den kortsiktiga krishanteringen och ställa frågan: Hur ska vi vara framgångsrika inte bara nästa år, utan under kommande årtionden?
Vi står långsiktigt inför stora utmaningar. Det handlar om utmaningar för mänskligheten, som klimathotet och antibiotikaresistenta sjukdomar, som bara kan mötas med hjälp av kunskap och forskning. Det handlar också om utmaningar för Sverige. Det pågår en aldrig tidigare skådad omvandling av världsekonomin och globaliseringen påverkar människor och länder i ett rasande tempo. Nya konkurrenter till några av våra viktigaste företag föds, växer upp och blir starka. Ett kinesiskt bilföretag tar över Volvo.
Om Sverige ska bli lika framgångsrikt under 2000-talet som vi tidvis var under 1900-talet, då är det kunskap, vetenskap och kreativitet som måste stå i absolut fokus. Vår vision bör vara ett land med bästa möjliga utbildning och forskning.
Vi måste förbättra kvaliteten på grundskola och gymnasium och där genomför vi nu en lång rad reformer. Alla barn och ungdomar ska ges goda förutsättningar för en bra start i livet, oavsett bakgrund; det kräver en nationell styrning och ett betydande inslag av nationell normering.
Men medan grundskola och gymnasium ska förmedla befintliga kunskaper är det akademins unika uppgift att ifrågasätta hävdvunnen kunskap och utveckla ny. Framgångsrik forskning utvecklas genom ett kritiskt förhållningssätt. Idealet är den fria akademin.
Under Göran Perssons och Carl Thams tid misstroddes professorerna och beslutsmakt inom högre utbildning och forskning centraliserades och politiserades, medan statsmakten abdikerade helt när det gällde grundskolan och gymnasiet. Den politiska inriktningen är numera, på båda områdena, den motsatta.
Vi genomför nu också en historisk satsning på svensk forskning. Den forskningsproposition som lades 2008 innebar en ökning av anslagen med fem miljarder kronor – aldrig någonsin har anslagen för forskning ökat så mycket på så kort tid. Därmed nådde vi målet att Sverige ska avsätta en procent av BNP till offentligt finansierad forskning.
Tack vare regeringens höjningar och ett forskningsintensivt näringsliv ligger Sverige i världstoppen i fråga om totala satsningar på forskning. Inget annat EU-land satsar en större andel av BNP på forskning och utveckling än Sverige. Till EU har regeringen redovisat att vårt mål för 2020 är att Sverige ska satsa ungefär fyra procent av BNP.
Även om vi satsar stora resurser borde det gå att utnyttja dem bättre. Dels kan vi nå en mer kvalificerad akademisk nivå. Vetenskaplig kvalitet mäts ofta genom att räkna publikationer och citeringar, och där är flera länder på väg att passera oss. Dels handlar det om hur kunskap omvandlas till innovationer, till exempel hur många patent som forskningen leder till. Sverige borde kunna få ut mer av forskningen än i dag.
Bredd i forskningspolitiken är en styrka för Sverige, men vi måste också våga prioritera och satsa på spets. Våra lärosäten har olika roller att spela, där balansen mellan utbildning och forskning är olika. De flesta av dem behöver ta på sig den viktiga rollen att med ett brett utbud tillgodose det regionala utbildningsbehovet. Därutöver tycker jag att Sverige även behöver ha några universitet med ambition att vara i internationell toppklass. Ett antal svenska forskningsmiljöer vid dessa universitet ska helt enkelt vara världsledande inom sina nischer.
I den andan investerar vi nu betydande resurser i mycket stora forskningsanläggningar inom naturvetenskap i Lund (MAX IV och ESS) och i ett nytt ledande biomedicinskt center i Stockholm och Uppsala.
Den forskningspolitiska debatten innehåller ett par eviga målkonflikter, där det gäller att hitta en lämplig balans. Ska anslagen gå till grundforskning eller tillämpad forskning?
Grundforskning bygger på forskarens vilja att upptäcka nya, oanade samband. Det är forskning som kan ge stora genombrott och helt nya värdefulla insikter. Tillämpad forskning är lika viktig och tillsammans med en förstärkt innovationspolitik ett måste för att utveckla industrin. Min inriktning är att vi behöver båda delarna om Sverige ska kraftsamla och konkurrera internationellt.
När det talas om nyttoaspekter, hamnar ofta fokus på naturvetenskap, medicin och teknik. Andra värden som vi förknippar med universiteten glöms bort.
Humaniora och samhällsvetenskap får inte förpassas till ett underhållningsfack. Att skapa förståelse och sammanhang och att kritiskt reflektera kring samhällets utveckling, det kan inte vara mindre viktigt i en tid när det sker stora förändringar som berör människor i hela världen.
Oavsett ämnesområde är självfallet målet att forskningen ska hålla hög kvalitet. Det svåra är vilken väg som är den bästa för att nå dit.
En väg är att prioritera konkurrensutsatta medel. Den forskning som vi vet är av god kvalitet får då möjlighet att utvecklas, men många forskare ägnar en stor del av tiden åt att skriva ansökningar, eller bedöma andras – tid som borde ägnas åt forskning.
En annan väg är att satsa på de direkta anslagen till universitet och högskolor. Å ena sidan skapar det större trygghet för forskarna, men å andra sidan blir konkurrensen som ett incitament att sträva efter kvalitet väsentligt svagare.
Vi behöver båda delarna, men de konkurrensutsatta medlen har brister som måste åtgärdas. Anslagsgivningen har blivit alltför fragmentiserad, vilket leder till omfattande ansökningsbyråkrati. Många små anslag riskerar dessutom att leda till alltför lite risktagande om forskare, för säkerhets skull, satsar på det som man vet kan ge resultat för att kunna få anslag också i nästa ansökningsomgång.
Drygt sju miljarder av de konkurrensutsatta medlen fördelas av de statliga forskningsråden, framför allt Vetenskapsrådet. I regleringsbreven för 2011 kommer regeringen att uppdra åt forskningsråden att prioritera på ett nytt sätt; anslagen ska tilldelas i större sjok och för längre tid. Det ger mer tid för forskning och mindre tid för att skriva ansökningar för de forskare som får medel beviljade.
Målet är att Sverige inte bara ska vara ett land som satsar stort på forskning, utan också ett land som är världsledande på olika forskningsområden.
Så bidrar vi till att lösa viktiga problem för mänskligheten och samtidigt till att stärka Sveriges konkurrenskraft.
Jan Björklund (FP)
utbildningsminister