Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Svensk friluftspolitik riskerar att bli ett luftslott”

Mer forskning behövs. Närhet till naturen marknadsförs av många kommuner som en tillgång. Men det stannar ofta vid retorik. Skogen som upplevelselandskap är inte prioriterat i dag och en friluftspolitik som går från ord till handling kräver större ekonomiska resurser, skriver professorerna Peter Fredman och Marie Stenseke.

Det är skördetid. På åkrarna står säden mogen och i skogarna finns bär och svamp. Medan stränderna ännu inbjuder till bad i söder skiftar landskapet färg i norr. Av många värderas just denna tid som den allra främsta för att uppleva naturen.

Friluftsliv är en populär sysselsättning och samhällsnyttan är oomtvistad. Men friluftslivet sker i ett natur- och kulturlandskap i konkurrens med många andra intressen. Därför är det hög tid att regering och riksdag på allvar uppmärksammar friluftslivets värden.

En framgångsrik friluftspolitik behöver tydliga företrädare med resurser och kunskaper för dess genomförande. Även om många i dag tar hänsyn till friluftslivet, saknas offentliga pådrivande krafter som sätter friluftslivets värden främst. Svensk friluftspolitik riskerar annars att bli ett luftslott; värden formuleras i all välmening, men med föga förpliktande ambitioner i bisatser till andra verksamheter (till exempel naturvårdspolitik, skogspolitik, bostadspolitik).

Många av Sveriges kommuner marknadsför sig med närhet till natur och möjligheter till friluftsliv. Samtidigt visar en nyligen publicerad doktorsavhandling att den kommunala fysiska planeringen är ett trubbigt verktyg i sammanhanget: Friluftslivet tillskrivs ett stort värde i retoriken, men i juridiskt bindande planbeslut prioriteras exploateringsintressen. En studie av inrättandet av Kosterhavets nationalpark ger liknande resultat, men då till naturvårdens fördel.

Möjligheter till friluftsliv har helt eller delvis påverkat valet av boende för fyra av tio svenskar och hälften av alla vuxna svenskar uppger att det upplevda hälsotillståndet skulle påverkas negativt utan möjligheter till friluftsliv. Många vetenskapliga studier visar också på friluftslivets betydelse för naturförståelse, social inkludering, samhörighet och regional utveckling i form av naturturism.

Det finns goda skäl att tro att friluftslivets olika nyttor avsevärt skulle kunna ökas. Detta ska ses mot bakgrund av ökade ohälsotal, en alltmer urban befolkning och möjligheter till nya arbetstillfällen.

De ekonomiska incitamenten för friluftsliv är övertygande: Samhällets kostnad för fysisk inaktivitet överstiger sex miljarder kronor varje år, friluftslivet omsätter cirka 100 miljarder kronor årligen, och effekterna på sysselsättningen motsvarar ungefär 75.000 arbetstillfällen. I dag finns 3 000 naturturismföretag i Sverige, många av dem i glesbygd.

”Det finns lagar och mäktiga språkrör för massavedens sak och det finns mindre mäktiga, som värnar hackspettens och den knottriga blåslavens välfärd. Men människans behov av skog finns inte på samhällets karta. Det företräds inte i paneler, har varken ombud eller talesmän.” Citatet är hämtat från journalisten Maciej Zarembas reportageserie i DN i våras om tillståndet i den svenska skogen.

Vi menar att Zaremba har en viktig poäng: Skogen som upplevelselandskap är inte prioriterat i dag. Människans plats i den svenska naturen tas för självklar men är i verkligheten klämd mellan den brukade naturens intressen och naturvården.Skogen är väl vald för att illustrera problemet, som i princip gäller all natur. Kanske är det dags för skogspolitiken att visa vägen med tre jämställda mål - produktion, miljö och sociala värden?

För drygt ett år sedan fick Sverige för första gången en nationell friluftspolitik (regeringens proposition 2009/10:238 ”Framtidens friluftsliv”). Riksdagen ville se mätbara mål kopplade till politikens tio områden, ett uppdrag som Naturvårdsverket rapporterat till miljödepartementet efter samverkan med över 15 andra organisationer. Just nu jobbar departementet med den skrivelse som ska läggas fram under hösten i vilken regeringens intentioner med friluftspolitiken ska preciseras.

För oss som länge studerat svenskt friluftsliv är utvecklingen välkommen. Men Sverige behöver inte fler hänsynsnoteringar i marginalen om friluftsliv. Vad Sverige behöver är aktörer som sätter friluftslivet i centrum. Fokus måste riktas mot tre områden:

1. Friluftslivet behöver tydligare företrädare inom den offentliga sektorn. Naturvårdsverkets uppdrag att samordna friluftspolitiken behöver utvecklas och konkretiseras.

2. En politik som går från ord till handling kräver ekonomiska resurser i motsvarande grad. Vi kan inte förvänta oss att inblandade myndigheter kommer att lösa uppgiften inom befintliga anslag.

3. Kompetensen på de myndigheter som ansvarar för friluftspolitiken måste förstärkas. Det behövs bättre statistik och mer långsiktiga satsningar på forskning för att genomföra framtidens friluftspolitik.

Friluftsliv som kunskapsområde har i hög grad byggt på reflekterad praxis och i mycket begränsad utsträckning på akademisk utbildning och forskning. I Sverige finns nästan 200 professorer inom ämnesområdet skogs- och jordbruksvetenskap samt landskapsplanering, att jämföra med en handfull professorer inom friluftsliv och naturturism. Vår framstående forskning om biologisk mångfald gör att vi har järnkoll på växter och djur när nationalparker inrättas, men allt som oftast usla kunskaper om människan i samma natur.

Forskningsprogrammet Friluftsliv i förändring avslutade i fredags en stor internationell konferens om friluftsliv och naturturism med 250 deltagare från 38 länder. Konferensens 40 olika teman var i sig en manifestation över friluftslivets bredd och betydelse runt om i världen, men också ett tillfälle för Sverige att lära av andra länder där naturupplevelser inte betraktas som en självklarhet.

Peter Fredman, professor Mittuniversitetet, programchef Friluftsliv i förändring
Marie Stenseke, professor Göteborgs universitet, bitr. programchef Friluftsliv i förändring

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.