Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Svenska akutsjukhus har lägst produktivitet i Norden”

”Sjukhusen uppvisar en brist på vårdplatser och sjuksköterskor samtidigt som antalet läkare och sjuksköterskor per invånare är högre än någonsin”, skriver Clas Rehnberg.
”Sjukhusen uppvisar en brist på vårdplatser och sjuksköterskor samtidigt som antalet läkare och sjuksköterskor per invånare är högre än någonsin”, skriver Clas Rehnberg. Foto: TT

Ny studie. Skenande kostnader och brist på vårdplatser präglar akutsjukhusen i flera landsting. En ny nordisk jämförelse visar att Sveriges akutsjukhus har lägst produktivitet i Norden. För att få mer valuta för pengarna behövs bättre ekonomisk styrning och omfördelning av både resurser och personal, skriver Clas Rehnberg.

Kostnaderna ökar okontrollerat för akutsjukhusen inom flera landsting utan motsvarande ökning av vårdtjänster och behandlingar. Samtidigt är akutmottagningarna överfulla med långa väntetider som följd. Sjukhusen uppvisar en brist på vårdplatser och sjuksköterskor samtidigt som antalet läkare och sjuksköterskor per invånare är högre än någonsin. I en nyligen avslutad nordisk jämförelse av produktiviteten vid akutsjukhus uppvisar de svenska sjukhusen sämst resultat. Även om svensk sjukvård uppvisar goda resultat för kvalitet och behandlingsresultat kvarstår tidigare problem med bristande tillgänglighet och en låg produktivitet. Svensk sjukvård måste börja åtgärda produktivitets- och effektivitetsproblemen i den sektor där huvuddelen av resurserna läggs – det vill säga akutsjukhusen.

Den svenska hälso- och sjukvården har sedan landstingen instiftades dominerats av sjukhusvården. I jämförelse med andra europeiska länder har en stor andel av sjukvårdens resurser koncentrerats till sjukhusvård. Även i jämförelse med våra nordiska grannländer lägger vi en mindre andel av personal och resurser på primärvård och annan öppenvård utanför sjukhusen. Det innebär att vi lägger en större andel av våra resurser inom specialist- och sjukhusvård än andra länder. Frågan är om vi får ut mer av dessa resurser i form av fler vårdtjänster, behandlingar och kvalitet.

Vid en jämförelse av produktiviteten vid akutsjukhusen i de nordiska länderna uppvisar de svenska sjukhusen en genomgående lägre produktivitet. Studien har genomförts inom ett EU-projekt (EuroHOPE) i ett samarbete mellan Karolinska institutet, Frisch Center i Oslo, Institutet för hälsa och välfärd i Helsingfors och Syddansk universitet i Odense. Analyserna omfattar samtliga sjukhus och regioner i de fyra nordiska länderna och visar på ett stabilt mönster där de svenska akutsjukhusen uppvisar lägst produktivitet. Studierna är unika såtillvida att till skillnad från tidigare studier av sjukhusproduktiviteten där prestationer som vårdtillfällen, vårddagar och besök använts, baseras dessa studier på data över vårdtillfällen grupperade efter jämförbara diagnosgrupper enligt det så kallade DRG-systemet. Det nordiska systemet med Nord-DRG ger möjligheter till mer rättvisa jämförelser av prestationer mellan sjukhusen.

Resultaten visar att det existerar stora variationer såväl inom som mellan de nordiska länderna. Resultaten är dock tydliga när det gäller rangordningen av mellan länderna. De finska sjukhusen uppvisar i samtliga analyser högst produktivitet, därefter följer Danmark och Norge, medan den svenska sjukhusvården hamnar längst ned. Här finns utrymme till produktivitetsförbättringar.

Resultaten gäller för såväl samtliga akutsjukhus som för en separat analys av universitetssjukhus. De svenska universitetssjukhusen förbättrar sin produktivitet något om prestationer inom utbildning och forskning inkluderas i analysen. Men även för universitetssjukhusen ligger Sverige i botten om endast behandlingar av patienter inkluderas i analysen.

Produktivitetsmätningar möts ofta med motargument som att resultaten är irrelevanta och inte mäter innehållet och resultaten av sjukvårdens verksamhet. En invändning är även att produktivitetsmätningar inte fångar upp kvalitetsaspekter. Framställandet av produktivitetsmätningar som icke ändamålsenliga och motsättningen mellan produktivitet och effektivitet bygger delvis på en bristande kunskap om de inbördes förhållandena mellan analyserna. Naturligtvis kan produktivitetsmätningar vara missledande om definitionen av tjänster som analyseras är bristfälliga eller att en enhet uppvisar god produktivitet av en avvecklad behandling (till exempel operation av njursten – vilket i normalfallet över huvud taget inte ska opereras).

En hög effektivitet förutsätter emellertid en hög produktivitet. En effektiv vård förutsätter att den mest kostnadseffektiva behandlingen tillämpas. Det förutsätter emellertid även att varje deltjänst i en kostnadseffektiv behandling utförs med lägsta möjliga produktionskostnad. Effektivitet definieras traditionellt som graden av måluppfyllelse i förhållande till resursanvändning. Relationen till resursanvändning glöms ofta bort när effektiv vård och effektivitet diskuteras.

Kvalitetsaspekter saknas ofta i produktivitetsstudier. Att definiera kvalitetsmått för akutsjukhus är behäftat med en mängd problem. I den nordiska jämförelsen har i en senare studie produktivitetsutfallet jämförts med dödlighet 30 dagar efter utskrivning samt förekomst av återinskrivningar. Resultaten visade även för dessa kvalitetsindikatorer stora variationer inom länderna. Samtidigt fanns inget mönster som tyder på att hög produktivitet uppnåtts på bekostnad av låg kvalitet. Detta resultat stämmer även med flera andra internationella studier. Den låga produktiviteten vid de svenska akutsjukhusen förklarades inte heller av en högre kvalitet.

Bristande kostnadskontroll och mjuka budgetrestriktioner har varit återkommande problem för styrning av svenska akutsjukhus. Den refererade studien är naturligtvis inte oproblematisk och jämförelser mellan länder försvåras av skillnader i definitioner och praxis. De nordiska länderna har emellertid en likartad historia med offentlig finansiering och produktion av vården, en likartad struktur och vård av god kvalitet. Svensk hälso- och sjukvård har en lång tradition av att vara uppbyggt kring sjukhus med akutmottagningar och där primärvården i huvudsak bedrivs under kontorstid. Att acceptera fortsatta kostnadsöverskridande av sjukhusens budgetar och fördela mer resurser till sjukhusen är i bästa fall en lösning på kort sikt. På längre sikt måste åtgärder och styrinstrument sättas in som effektiviserar vården:

• Utveckla mekanismer för att omfördela resurser. Om patienter i mindre utsträckning ska vårdas på akutsjukhus måste även personal och resurser omfördelas till primärvård och nätverkssjukvård. Om patienterna i större utsträckning ska vårdas utanför sjukhusen, men personalen och resurser blir kvar där, kommer produktivitetsproblemen att förvärras.

• En översyn av bemanning och organisation av olika yrkesgrupper inom sjukhusen. Det är uppenbart att sjukhusen har brist på sjuksköterskor som leder till otillräckligt antal vårdplatser samtidigt som patientunderlaget för vissa läkargrupper är för litet.

• En utveckling av vårdvalet inom primärvården – det i nuläget den kanske mest framgångsrika reformen där tillgängligheten och valfriheten ökat för patienterna med en kontrollerad ökning av kostnaderna. Ett problem är emellertid att ökningen av besöken i primärvården inte avlastat akutsjukhusen samtidigt som många åkommor vid sjukhusens mottagningar kunnat tas om hand av vårdcentralerna.

Grafik: Maria Westholm

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.