Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Svenska företag naiva om korruptionens problematik”

Systemfel. Ledningen för Telia Sonera tycks ha levt i förvissningen att mutor och korruption är undantagsföreteelser som man inte behöver särskild kompetens för att hantera. Verkligheten är den precis motsatta. I stora delar av världen är korruptionen utbredd och dess konsekvenser allvarligare än vad man tidigare trott, skriver Bo Rothstein.

Rapporteringen om Telia Soneras agerande i Uzbekistan vittnar om att bolagets ledning styrt med en kombination av okunskap och naivitet om korruptionens omfattning och problem. Idén att det skulle vara möjligt att göra den slags omfattande affärer med statliga eller till staten kopplade aktörer i ett land som Uzbekistan utan att stöta på korruption, är för oss som forskar inom detta område närmast en orimlighet.

Utifrån forskningsläget om korruption finns det några centrala saker som jag vill lyfta fram med anledning av Telia Sonera-affären. Det första gäller problemets omfattning. Liksom många andra svenska aktörer tycks ledningen för Telia Sonera ha levt i förvissningen att mutor och korruption är undantagsföreteelser som man inte behöver särskild kompetens eller insikter i för att hantera.

Verkligheten är den precis motsatta. Enligt våra och andra forskargruppers mätningar är samhällen och länder med relativt låg korruption, såsom vi är vana vid i Norden, både historiskt och i nutid undantaget. Lågt räknas lever mer än 70 procent av jordens befolkning i länder med hög eller mycket hög korruption.

Normaltillståndet i en stor majoritet av världens länder är att de som fått en offentlig position – hög som låg – på olika sätt använder denna för att på allehanda otillbörliga sätt gynna sig själv, sin familj, sin grupp, sin klan eller sitt parti.

Motsatsen som vi oftast tar för given, nämligen att personer i offentliga positioner agerar efter principer som saklighet, opartiskhet och likhet inför lagen, tillhör i ett globalt perspektiv ovanligheterna.

Den andra frågan gäller hur allvarligt detta problem är. Här förefaller den generation som nu styr företag och den offentliga sektorn i Sverige var behäftad med en i grunden förlegad uppfattning. När de gick igenom sina utbildningar vid landets handelshögskolor och universitet var nämligen korruption en ickefråga. Till för bara några år sedan omnämndes över huvud taget inte problemet i läroböckerna och ignorerades av forskningen.

I stor utsträckning berodde detta på att forskningen dominerades av en teori som gick ut på att viss korruption förmodligen var skadlig för samhällsutvecklingen, men att andra typer av korruption kunde vara nyttig därför att den fun­gerande som ett ”smörjmedel”. Dessa faktorer trodde man i stort sett tog ut varandra och så var det inte mer med den saken.

Uppfattningen i forskarsamhället har helt förändrats. Det beror dels på att man från slutet av 1990-talet börjar få användbara mätningar på korruptionens utbredning i olika länder. Men det beror också på nya teorier som betonar de offentliga institutionernas betydelse för samhällsutvecklingen.

En viktig insikt från denna forskning är att marknadsekonomier för att fungera väl måste omgärdas av ett omfattande batteri av ickekorrupta institutioner och att detta är ingenting man kan ta för givet skapas av sig själv om man bara släpper marknadskrafterna lösa. Nobelpristagarna Douglass North och Elinor Ostrom har här haft ett avgörande inflytande.

Vår forskning visar att korruption har en stark negativ samvariation inte bara på länders ekonomiska välstånd utan också, med alla gängse mått, på befolkningshälsa (spädbarnsdödlighet, förväntad livslängd), tillgång till rent vatten, sannolikheten att inte drabbas av krig, läskunnighet, människors uppfattning om de är nöjda med sina liv och också deras uppfattning om man i allmänhet kan lita på andra människor.

Hur allvarlig korruptionsproblematiken är för att rå på fattigdom och skapa mänsklig välfärd kanske förstås bäst om man jämför med vad demokrati ger. Stora delar av vårt bistånd går numera till demokratistödjande åtgärder i förhoppning att detta skall ge bättre levnadsvillkor. Men dessvärre är detta en förhoppning som knappt alls stöds av tillgängliga data. Effekterna av demokratisering med de ovan nämnda måtten på mänsklig välfärd varierar från låga till obefintliga.

Vad som däremot ger effekt är om man kan få korruptionen under någorlunda kontroll.

Till detta skall läggas att när människor runt om i världen tillfrågas om de anser att deras politiska styrelseskick har legitimitet, så är låg korruption och avsaknad av diskriminering i rättsapparaten och den offentliga förvaltningen mycket viktigt för dem och faktiskt viktigare än de demokratiska rättigheterna.

Inte heller är detta enbart ett problem för utvecklingsländer eller forna kommunistdiktaturer. Grekland och Italien har i våra och andras mätningar i nuläget större korruption än en handfull afrikanska länder.

Summan av detta är att korruption inte bara är betydligt mera utbredd än vad vi vanligen föreställer oss, problemet är också av betydligt allvarligare natur än vad man tidigare trott. Problemet är inte bara att Lars Nybergs generation av företagsledare saknar dessa insikter, utan också att en majoritet av Sveriges ekonomer, samhällsvetare, ingenjörer och jurister även i dag utbildas utan att nås av dessa kunskaper.

Det är därför alldeles för lätt att bara skylla vad som nu inträffat i Telia Sonera på de enskilda företagsledarnas bristande omdöme och etik. I stället står vi inför systemfel både i vårt allmänna tänkande om detta problem och hur det hanteras inom den högre utbildningen.

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet

Korruptionsforskning

• Bo Rothstein är sedan 2004 ansvarig för The quality of government Institute vid Göteborgs universitet, vilket är ett av mest omfattande forskningsprogrammen som berör korruption som problemkomplex.
• Verksamheten inbegriper ett trettiotal forskare och har bland annat byggt upp en världsledande databas om denna problematik.
• Sedan förra året ansvarar Rothstein också för ett femårigt internationellt forskningsprojekt om antikorruptionspolitik, vilket finansieras av EU.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.