Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Svenska lärare får statens hjälp att studera utomlands”

Foto: Fredrik Sandberg / Scanpix
Utbildningsminister Jan Björklund: Från den 15 november får svenska lärare möjlighet att på statens bekostnad studera på högskolenivå utomlands.

Jag har bjudit in mina europeiska kolleger till ett ministermöte i dag i Göteborg. Vi har många gemensamma problem, bland annat de närmaste årens stora pensionsavgångar bland lärare. För att kunna rekrytera nya lärare krävs en utbildning i världsklass, en god arbetsmiljö, framgångsrika rektorer och – möjlighet till professionell utveckling. Därför förändrar regeringen inom kort reglerna för det så kallade lärarlyftet. För första gången någonsin får svenska lärare, med ekonomiskt stöd från staten och kommunerna, möjlighet att fördjupa sina kunskaper på högskolenivå utomlands, skriver Jan Björklund.

Ett skolväsendes kvalitet kan aldrig överstiga kvaliteten på dess lärare. Ett land – om det ska förmå alla elever att lyckas i skolarbetet – måste locka de mest motiverade och studiebegåvade ungdomarna till läraryrket, ge dem en lärarutbildning av högsta kvalitet, låta dem utvecklas i sin professionella roll och, inte minst, rekrytera rektorer med kraft och förmåga att vara pedagogiska ledare.

Självklart gäller det också oss. Sverige har en mycket rutinerad lärarkår. Jag ser det som någonting i grunden positivt. Våra erfarna lärare har många gånger hållit skolan uppe när skolpolitikerna svikit.

Samtidigt innebär det en utmaning. Omkring 40 procent av lärarkåren är över femtio år. Därmed står vi inför stora pensionsavgångar inom de närmaste åren. Detta skulle inte vara något problem om mängder av ungdomar sökte sig till lärarutbildningarna.

Så var det tidigare. För bara två generationer sedan valde toppstudenterna mellan att bli läkare, civilingenjörer, jurister eller lärare. Faktum är att mångdubbelt fler ungdomar sökte sig till vissa lärarutbildningar än till läkarutbildningen i början av åttiotalet.
Nu är situationen en helt annan. Det är inte längre eleverna med högst betyg som vill bli lärare. Antalet förstahandssökande till lärarutbildningarna har halverats under en tioårsperiod, även om vi under det senaste året har sett ett ökande söktryck till såväl lärarutbildningarna som andra högskoleutbildningar i samband med konjunkturnedgången.

Varför har det blivit så här? Jag tror att ungdomar har ett par saker i åtanke när de fattar beslutar om sin utbildning, karriär och framtid.

För det första handlar det om en bra utbildning. Det gäller då inte bara innehållet i kurserna och kompetensen hos lärarna på högskolan, utan också tempo och krav. En utbildning som är för enkel kommer aldrig att attrahera de bästa studenterna – det är ungdomar som kräver utmaningar. En för lätt utbildning får aldrig hög status i den akademiska världen. Tyvärr finns så stora brister i dagens lärarutbildning att en omläggning är nödvändig.

För det andra måste yrket ha goda arbetsförhållanden. För lärare innebär det en trygg och säker klassrumsmiljö där lärarna tillåts utöva sin profession tillsammans med eleverna. Alltför många lärare har en arbetsmiljö där ordningsproblem tillhör vardagen vilket inte gynnar rekryteringen.

För det tredje är ledarskapet på arbetsplatsen betydelsefullt. I skolan är rektorernas insatser avgörande för att lärarna ska få det professionella stöd som ibland krävs. Det handlar både om nya lärare som behöver en fungerande introduktion till yrket och om äldre lärare som behöver utvecklas och uppmuntran för att stanna i skolan. För mig är det här vad pedagogiskt ledarskap innebär – rektorer som lyfter sig över de byråkratiska arbetsuppgifterna och i stället utövar ett aktivt ledarskap bland lärarna.

För det fjärde måste åren på högskolan löna sig. Inom skolans värld innebär det att lärarna ska ha utbildning för den undervisning de bedriver. Dagens behörighetsregler tillåter en kommun att anställa ”gymnasielärare” som själva inte har klarat sina gymnasiestudier. Inom regeringskansliet pågår därför ett arbete med att se över hur reglerna kan skärpas och regeringen avser att återkomma med förslag i samband med den nya skollagen.

Naturligtvis spelar också anställningsvillkoren roll. Även om det i rådande lågkonjunktur inte är möjligt att genomföra större förändringar måste huvudmännen på längre sikt verka för att förbättra lärarnas anställningsvillkor.

För det femte är professionell utveckling viktigt. Som andra högutbildade personer ska lärarna få utvecklas i sin yrkesroll. Min vision är att lärarna ständigt, ensamma och i grupp, kritiskt ska utvärdera de metoder och arbetssätt som de använder. Det är kärnan i ett fritt akademiskt yrke. Lärarnas arbetsgivare måste erbjuda dem fortbildning. Dessvärre har kommunerna inte tagit sitt ansvar. Regeringen genomför därför den största statliga satsningen på fortbildning någonsin – lärarlyftet.

Sedan måste vi som utbildningspolitiker vara tydliga med att skolan inte kan lösa alla samhällsproblem. Lärarens huvuduppgift ska vara undervisning och de medföljande arbetsuppgifterna, till exempel förberedelse inför lektionerna och utvärdering av elevernas resultat. Det är därför nödvändigt att lärarna får ägna sig åt det väsentliga – elevernas kunskapsutveckling och lärande.

Sammanfattningsvis krävs det både en lärarutbildning i världsklass, en god arbetsmiljö, framgångsrika rektorer och möjlighet till professionell utveckling för att höja läraryrkets status.

Vi har samma problem i Sverige som i de flesta andra europeiska länder. Det finns i dag ungefär 6,5 miljoner lärare i Europa. På samma sätt som i Sverige har åldersstrukturen bland lärarna i EU:s medlemsstater förändrats. OECD talar, lite vanvördigt, om en profession som grånar. När jag möter mina europeiska kolleger uppfattar jag att de står inför likartade utmaningar som Sverige när det gäller rekryteringen av ungdomar till yrket.

Det är därför som jag har bjudit in mina kolleger i EU till ett europeiskt ministermöte i Göteborg i dag. På agendan står rekryteringen av lärare och de utmaningar som vi står inför. Hur kan vi samarbeta för att stärka Europas lärare? Hur kan vi tillsammans skapa lärarutbildningar och lärarfortbildning av världsklass och system för internationellt lärarutbyte?

Jag kan i dag presentera en ny möjlighet för svenska lärare att studera utomlands. Inom kort avser regeringen att förändra reglerna för lärarlyftet.

För första gången någonsin kommer svenska lärare, med finansiering från staten, att få möjlighet att fördjupa sina kunskaper utomlands. Det ger dem en unik möjlighet att fördjupa sina kunskaper, få impulser utifrån och lära av andra. I framtiden ska behöriga lärare få möjlighet att studera vid utländska lärosäten. Det gäller högskoleutbildning på grundnivå eller avancerad nivå. De utländska universitet som kan vara aktuella ska uppfylla Högskoleverkets kvalitetskrav. Läraren är tjänstledig med 80 procent lön under studietiden. Staten står för 70 procent av kostnaden och kommunen för 30 procent. Förändringen är tänkt att träda i kraft redan den 15 november.

Men det räcker inte. Inom EU måste vi förbättra möjligheterna för lärarutbyten i Europa. Vi måste stimulera kommuner och skolor att använda de program som redan finns, men också att finna nya sätt att få lärare att både arbeta och studera i andra europeiska länder under en kortare eller längre tid. Jag kommer därför på dagens möte att diskutera med mina kolleger och utbildningskommissionären Jan Figel hur kommissionen skulle kunna ta sådana initiativ.

Det är med stor glädje som jag tar emot representanter för alla EU:s medlemsländer och jag hoppas att mötet ger oss möjlighet att diskutera våra gemensamma utmaningar. För oss som tror på internationellt samarbete – alla vi som menar att länder kan åstadkomma mer tillsammans än var för sig – är det här en viktig dag.

Lärarlyftet

Lärarlyftet lanserades våren 2007.
3,6 miljarder kr avsattes på fortbildning till och med 2010. Det innebär möjlighet för 30 000 lärare att gå en akademiskt kvalificerad fortbildning. Bland låg- och mellanstadielärare prioriteras fortbildning i läsning, skrivning och räkning. Bland högstadie- och gymnasielärare prioriteras ämnesfördjupning. Även svenska som andra­språk prioriteras. Läraren är tjänstledig med 80 procent lön under studietiden, staten står för 70 procent av kostnaden, kommunen för 30 procent.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.