I dag överlämnar regeringen en proposition om fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (Isaf).

Sverige har bidragit till denna styrka sedan start och leder i dag verksamheten i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan med omnejd. Det är en viktig uppgift och regeringen föreslår att den skall fortsätta.

Det undgår ingen att situationen i Afghanistan och i regionen är spänd. Jag har själv besökt landet tre gånger under det senaste året och bevittnat detta på plats. Stats- och fredsbyggandet i Afghanistan är både svårt och osäkert – det är ett av världens fattigaste länder som slitits sönder under många år av förödande krig. Utmaningarna är komplexa, statens institutioner är svaga och förtroendet bland delar av befolkningen sviktar. Civila faller dagligen offer för attentat och stridigheter både i Afghanistan och i Pakistan. Det finns en påtaglig risk för att konflikterna försvåras och att den humanitära situationen försämras.

Men att det är svårt gör det inte mindre viktigt. Den framtida stabiliteten i området berör på ett eller annat sätt oss alla, och det internationella engagemanget är en förutsättning för den.

Beslutet om ett förlängt svenskt deltagande i Isaf grundar sig på landets stora hjälpbehov och riskerna förenade med ytterligare destabilisering av regionen.

Afghanistan behöver säkerhet och stabilitet för att kunna utvecklas. De svenska kvinnor och män på plats i Afghanistan bistår med just detta. Genom att utbilda afghansk militär och polis läggs grunden för att afghanerna kan ta större ansvar för sin egen säkerhet. Bara om säkerheten tillåter kan de nödvändiga och så efterlängtade biståndsinsatserna genomföras.

Afghanistan kan inte byggas upp eller stabiliseras av militär närvaro allena. Men inte heller kan det ske utan internationellt militärt stöd. När man lyssnar på den svenska debatten kan man ibland få för sig att det handlar om antingen militära insatser eller civila. Så är inte fallet; det tror varken den svenska regeringen eller det internationella samfundet.

Vi har ökat vårt bistånd till Afghani­stan men vi vill också hörsamma FN:s säkerhetsråds uppmaning att fortsätta att bidra till Isaf-styrkan.

Den 20 augusti 2009 gick det afghanska folket till valurnorna. Det var första gången på årtionden som afghanska myndigheter ansvarade för genomförande av val. I denna bemärkelse var valet ett steg framåt. Sverige stödde afghanerna i denna process på flera sätt – genom vår Isaf-styrka, finansiellt till själva valprocessen och med valobservatörer.

Men valet var också en besvikelse. Det kantades av omfattande valfusk och politiskt rävspel, och det blottlade svagheterna i den afghanska statsapparaten som står i vägen för landets utveckling.

Det är trots detta min och regeringens övertygelse att fred och demokrati är en förutsättning för att förbättra situationen för det afghanska folket. Valet mellan detta och att ge efter för religiösa extremister, lokala maktspelare och en illegal narkotikaindustri är – trots utmaningarna – enkelt.

Vilka förändringar måste då till för att vända utvecklingen? En del av svaret är ett långsiktigt, målmedvetet och samordnat arbete från det internationella samfundets sida. Men framför allt handlar det om politisk beslutsamhet och handling från de afghanska ledarnas sida. Afghanerna måste själva bygga sitt land. Vi kan aldrig göra det åt dem, men vi kan bistå. Den politiska viljan är oersättlig när det gäller reformer för gott samhällsstyre, att bekämpa korruption och maktmissbruk, och för respekten för mänskliga rättigheter – för män liksom för kvinnor.

Sveriges engagemang är långsiktigt. Vårt främsta mål är emellertid att stötta afghanska myndigheter, så att de själva kan axla ansvar och de digra uppgifter de står inför. Men ett sådant ägarskap och ansvar förutsätter att vi bidrar med kapacitet att möta de utmaningar landet står inför.

Afghanistans behov är stora. Regeringen har därför tidigare fattat beslut om att öka biståndet till Afghanistan. Även EU ökar sitt engagemang. Som ordförande i EU:s ministerråd lägger jag i nästa vecka fram ett program för förstärkt EU-engagemang i Afghanistan och Pakistan för beslut av mina kolleger i rådet. En central del av denna är att EU skall satsa ytterligare resurser för att stötta den afghanska förvaltningen på lokal och regional nivå. Detta är nödvändigt för att skapa politisk delaktighet och förutsättningar för ekonomisk och social utveckling.

På samma sätt är behovet stort av en fungerande och pålitlig afghansk poliskår och reformer av det afghanska rättsväsendet. Ett fortsatt stöd till denna sektor genom EU:s polisinsats Eupol är därför en annan central del av ansatsen för att stödja Afghanistan. Sverige vill vara med och bidra till detta genom egna handfasta insatser.

Denna breda ansats – där en politisk dialog kompletteras av militära och civila insatser – bygger på insikten om det nära och ömsesidiga samband som råder mellan säkerhet och ekonomisk utveckling. Brist på säkerhet är ett av de allvarligaste hindren för återuppbyggnad, samtidigt som avsaknaden av utveckling bidrar till att underblåsa konflikten.

Afghanistan är ett av världens fattigaste länder. Även om omvärldens stora engagemang under senare år har hjälpt är vardagen mager och marginalerna små. Nästan halva befolkningen går och lägger sig hungrig. Barna- och mödradödligheten är bland de högsta i världen och ojämlikheten skriande.

Det är därför viktigt att Sveriges och andra länders stöd blir mer effektivt. Både EU och USA fokuserar mer på samordning av insatserna under ledning av FN:s civila stödmission i Afghanistan. Internationell enighet är viktigare än någonsin.

Så snart som en ny afghansk rege­ring har kommit på plats i Kabul bör den tydliggöra sina åtaganden till det afghanska folket. I anslutning till detta bör också FN och övriga delar av världssamfundet göra klart sina förväntningar på reformer, men också vad man kan erbjuda som stöd. Tillsammans med FN vill EU vara en aktiv del i en sådan process

Sverige tar internationellt ansvar. Våra samlade diplomatiska och militära insatser och vårt bistånd är olika delar av en sammanhållen politik för att bidra till fred, demokrati och utveckling i Afghanistan och i den vidare regionen. Att fortsatt delta i Isaf är en viktig del av denna ansats och härigenom bidrar Sverige till ökad säkerhet och utveckling för det afghanska folket.

Carl Bildt
utrikesminister (M)