Låsningarna om klimatet kommer inte att brytas upp i Cancún och mötet kommer inte att leda till det avtal som många av oss arbetade för i Köpenhamn. Men vi kan inte vänta på ett samlat svar från världens länder utan behöver ta flera steg innan det nödvändiga avtalet är på plats. I det arbetet ska Sverige ligga i täten, bland annat som en brobyggare mellan fattiga och rika länder. Av EU:s totala bidrag på 7,2 miljarder euro till 2012 – i snabbinsatser till utvecklingsländerna – svarar Sverige för drygt 800 miljoner euro, mest per person av EU:s medlemsländer. Vi vill också bidra till att säkra den långsiktiga finansieringen av klimatbiståndet, skriver miljöministern.
När världens miljöministrar nästa vecka möts i Cancún krävs en nystart i de internationella klimatförhandlingarna. Utmaningen är större än att begränsa utsläppen. Den handlar om att överbrygga utvecklingsklyftorna mellan fattiga och rika länder, och påskynda en grön utveckling som både minskar den rika världens ekologiska fotavtryck och som lyfter den fattiga världen ur fattigdom.
Vid förra årets möte i Köpenhamn hindrade stormaktspelet mellan USA och Kina världen att påbörja en sådan utveckling. Länder som av olika skäl har intresse av att bromsa klimatarbetet, bland annat oljeproducerande länder och djupt marknadsfientliga länder, bidrog till att lamslå förhandlingarna.
Låsningarna kommer inte att kunna brytas upp i Mexiko. Mötet kommer inte att leda till det avtal som många av oss arbetade för i Köpenhamn. Förhandlingarna går för långsamt. Vi kan dock inte vänta på ett samlat svar från världens länder – utan behöver ta flera steg innan det nödvändiga avtalet är på plats. Sverige ska ligga i täten i det arbetet. Både som föregångare för minskade utsläpp och grön utveckling bland högt utvecklade länder, men också som brobyggare mellan fattiga och rika.
I Cancún behöver vi därför, för det första, bekräfta utsläppsminskningarna i Köpenhamnsackordet. I ackordet gavs otillräckliga, men ändå betydelsefulla, löften om minskade utsläpp. Dessa blev dock inte en formell del av FN-förhandlingarna. Buden från cirka 140 länder motsvarar över 80 procent av utsläppen, vilket kan jämföras med Kyotoprotokollets 30 procent. Bekräftade utsläppslöften inom FN-förhandlingarna kan utgöra golv för framtida höjda ambitioner.
För det andra krävs uppslutning för snabba åtgärder mot regnskogsskövlingen. Intensiva insatser för att rädda den regnskog som tar upp en fjärdedel av världens klimatutsläpp krävs för att hålla jordens uppvärmning under två grader. Under året har ett partnerskap för regnskogen utvecklats vid sidan av förhandlingarna. Sverige ger 500 miljoner kronor till åtgärder för minskad avskogning och ökad återbeskogning i partnerskapet.
Men framförallt, avgörande för att lyckas möta klimatutmaningen är att den gröna ekonomiska utvecklingen också lyfter utvecklingsländerna och de mest behövande ur fattigdom. Det kräver tydliga och konkreta vägar för att finansiera åtgärder för både utsläppsminskningar – genom till exempel ny teknik och minskad avskogning – och för anpassning till ett förändrat klimat. I Köpenhamn kom länderna överens om att år 2020 ska 100 miljarder dollar årligen mobiliseras i långsiktig finansiering till utvecklingsländer och att 30 miljarder dollar i klimatbistånd skulle finansiera snabba insatser till år 2012. Världens rika länder behöver bekräfta de löftena i Cancún!
EU:s satsning, med närmare 7,2 miljarder euro till 2012, utgör en tredjedel av världens totala snabbstartspengar. Av de 27 medlemsländerna bidrar Sverige med drygt en tiondel – mest per person – av EU:s totala bidrag. Vi har valt att betala i bidrag, inte lån, och vi betalar helt enligt plan. Sveriges bidrag på drygt 800 miljoner euro (8 miljarder kronor) sker utöver vårt internationella åtagande om 0,7 procent av BNI i bistånd. Pengarna finansieras inte genom omfördelning av andra biståndsmedel.
Världens länder sviker allt för ofta sina bidragslöften. Sverige är enbart ett av fem länder som uppfyller det internationella åtagandet för bistånd med 0,7 procent av BNI. Sverige uppfyller vad vi lovat. EU bekräftar sitt löfte nu i Mexiko med en utförlig rapport.
Men pengar enbart från statliga budgetar varken räcker eller är en tillräckligt tillförlitlig långsiktig finansiering. Det behövs också framsteg kring innovativa källor. Ett viktigt underlag har lämnats av den högnivågrupp om klimatfinansiering som letts av Norges statsminister Jens Stoltenberg och Etiopiens premiärminister Meles Zenawi. Sverige vill aktivt bidra till att förslagen utvecklas till konkreta beslut för att den långsiktiga finansieringen ska säkras.
I klimatförhandlingarna arbetar Sverige för att:
• Låta internationella transporter bära sina klimatkostnader genom till exempel en skatt eller avgift på bränslen för flygtrafik och sjöfart. Rapporten föreslår att ett pris sätts på utsläppen från internationella transporter. Detta bör kunna ge cirka tio miljarder dollar årligen. Industriländernas inkomster från avgiften kan bli till klimatinsatser i utvecklingsländerna, medan utvecklingsländerna blir nettomottagare. Det innebär en rejäl omfördelning från rika till fattiga länder.
• Ta bort subventionerna på fossila bränslen. Rapporten visar att detta kan ge cirka tio miljarder dollar årligen. Sverige är nu drivande i ett samarbete som har inletts med Nya Zeeland, Danmark, Norge och Schweiz för att fasa ut subventioner av fossila bränslen inom G20. Sverige och Danmark driver på i EU för att fasa ut stöd till kolindustrin.
• Inrätta en ny grön fond. Den klimatfond för att finansiera klimatomställningen som beslutades i Köpenhamn är viktig för utvecklingsländerna och behöver nu bekräftas i Cancún för att kunna etableras så snart som möjligt.
• Fler länder behöver införa nationell koldioxidskatt eller omfattas av utsläppshandeln. Ett pris på utsläpp av koldioxid är nödvändigt både för att skapa incitament för att minska utsläppen och för att mobilisera tillräckligt investeringskapital till utvecklingsländerna. Pris på utsläpp kan skapas genom en koldioxidskatt eller genom handel med utsläppsrätter. Här finns stora möjligheter till intäkter för klimatinsatser för världens länder. Den svenska koldioxidskatten som hushåll och service betalar är på 1 050 kronor per ton. Beräkningar visar att ett genomsnittligt globalt koldioxidpris på mellan 400–600 kronor skulle minska utsläppen så att jordens uppvärmning hålls under två grader.
• Utvecklingsbanker bör driva på för att mobilisera privata investeringar. För att klara utmaningen måste internationella privata investeringsflöden öka radikalt. Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken och Globala miljöfonden kan få större utväxling av de offentliga medlen genom kontakter och riskspridning med privata investerare.
• Höga utsläppsmål styr investeringsbeslut. EU:s ambition att gå till 30 procent utsläppsminskning är därmed också ett viktigt steg för att mobilisera kapital. Kommissionen beräknar 3,5 gånger större investeringar i internationella marknader vid ett mål på 30 procent jämfört med 20 procent. Sverige anser att ett skärpt utsläppsmål för EU innebär en större drivkraft för bland annat utvecklingen av ny koldioxidsnål teknik, ökad energieffektivitet och försörjningstrygghet, samt förnybara bränslen. Sverige vill att kommissionen nu tar fram en plan för att kunna gå till 30 procent som gäller alla medlemsländer.