De senaste veckorna har en debatt rasat i Sverige om lämpligheten att bjuda in företrädare för den palestinska organisationen Hamas till Sverige. Efter att högt uppsatta företrädare för Hamas bjudits in till Norge så uppmärksammades att dessa även skulle besöka en palestinsk förening i Malmö. Från utrikesdepartementets sida gavs klara besked att det inte under några omständigheter skulle organiseras möten mellan svenska ministrar eller regeringstjänstemän och företrädare för Hamas. Besöket ställdes sedan in eftersom Frankrike vägrade att bevilja Hamasmedlemmarna visum.
Det är av yttersta vikt att Sverige agerar med största tydlighet gentemot Hamas. Att organisationen segrat i det palestinska parlamentsvalet i januari är inte skäl för att bryta den isolering som EU har försatt den i. Sverige kan på en rad områden stödja det palestinska samhället och stärka demokratiutvecklingen i området utan att för den skull föra dialog med Hamas eller gå dess krav till mötes. Hamas är i dag världens kanske mest organiserade terroristgrupp. I organisationens manifest, som antogs 1988 och därefter inte har ändrats, slås bland annat fast att "Islams tid kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna, när judarna gömmer sig bakom klippor och träd. Stenarna och träden kommer att säga: Oh muslimer, det är en jude bakom mig, kom och döda honom!"
Hamas våld drabbar också palestinier svårt. Kristna, homosexuella, kvinnor och reformister har svårt att verka i ett samhälle där Hamas dikterar reglerna för privatliv, politik och säkerhet.
Bakgrunden till den hårda attityden gentemot Hamas är att organisationen också är stämplad som terroristorganisation av EU. Denna stämpling bör anses självklar eftersom Hamas bara de senaste åren genomfört ett sextiotal självmordsattentat och bär ansvaret för urskillningslöst dödande av hundratals civila män, kvinnor och barn.
Sverige har tidigare följt den gemensamma linje som EU-länderna enats om, nämligen att inte förhandla med Hamas så länge organisationen inte uppfyller tre av EU uppställda krav: att Hamas erkänner staten Israels rätt att existera, att Hamas är berett att följa ingångna avtal mellan den palestinska myndigheten och staten Israel samt att Hamas tar avstånd från terroristiska handlingar. Så länge Hamas inte uppfyller dessa krav så ska EU inte stödja Hamas ekonomiskt eller politiskt.
Denna gemensamma linje i EU gällde fram tills i förrgår. Då bröts den av Sverige, när det svenska generalkonsulatet i Jerusalem beviljade visum för inresa till Schengenområdet till ministern för flyktingfrågor i den palestinska regeringen, Dr Atef Adwan. Adwan är medlem i Hamas och i kraft av sitt ämbete är han en högt uppsatt representant. Sverige blir därmed det första landet i EU som på eget bevåg beviljar visum till den palestinska terroristorganisationen. Enligt UD har detta inte föranlett några invändningar från andra Schengenländer. Det ter sig förvånande - det skulle innebära att även stater såsom Tyskland, Österrike och Frankrike över en natt ändrat sin policy gentemot Hamas.
Dr Atef Adwan beviljas visum för att delta i en konferens nu i helgen. Eftersom vår regering är beredd att bryta enigheten inom EU att isolera terrorstämplade organisationer så finns det inga garantier för att svenska ministrar inte kommer att delta och diskutera hur Sverige kan bistå Hamas i deras strävan att konsolidera makten över det palestinska samhället. Bakom inbjudan till Atef Adwan står organisationen Rättvisecentret för det palestinska folket, stationerad i Göteborg.
Dr Atef Adwan är 52 år gammal, han är doktor i internationella relationer vid Islamiska universitetet i Gaza och har under många år varit en nära medarbetare och ideologisk frände till Hamas forna ledare Shejk Ahmad Yassin och dennes efterföljare Abd al-Aziz al-Rantissi, som avrättades i riktade israeliska attacker. Atef Edwan har också skrivit biografier över dessa två ledare.
Sverige har genom detta beslut inte bara brutit den enighet som funnits inom EU, vår regering har också lagt grunden för en ny praxis i förhållandet till grupper som utövar urskillningslöst dödande av civila och är uppsatta på EU:s lista över terroristorganisationer.
Samtidigt är det beklämmande att det saknas engagemang för dem som fallit offer för Hamas självmordsattacker. Staten Israel har under hela sin existens levt under konstant krigshot från sina grannländer. Detta hot kommer dels från Hamas och andra grupper genom terrorism inne i Israel, dels också från flera stater i regionen som startat en rad krig mot Israel. Under de senaste åren har den svenska regeringen och dess stödpartier arbetat intensivt för att isolera staten Israel ännu mer. Faktum är att Israel i dag har blivit paria i Sverige, Israel har blivit landet som det är fritt fram att säga vad som helst om och surra fast kring skampålen oavsett vad landet än tar sig till.
Mellanösternregionen omfattar i vid mening hela den enorma region som sträcker sig från Marocko i väster till Iran i öster. Ingenstans är bristen på frihet och demokrati så stor som här. Endast en stat i regionen - Israel - är i dag att betrakta som en demokratisk stat med fungerande institutioner, oberoende rättsväsende, fria val och fria medier. Enligt Freedom of the Press Survey 2005 saknar samtliga stater utom tre i Mellanöstern helt och hållet fria medier. Fattigdomen i arabvärlden är skriande på grund av politiskt förtryck och korruption och lilla Sydkorea har i dag en större bruttonationalprodukt än samtliga arabstater tillsammans. I en undersökning gjord bland ungdomar i arabvärlden refererad i Dagens Nyheter (2/7 2002) uppgav över hälften av de tillfrågade att de helst skulle vilja tillbringa resten av sina liv någon annanstans.
När hörde vi den socialdemokratiska regeringen tala om dessa enorma orättvisor och initiera en agenda för att stärka demokratiseringen i Mellanöstern? När hörde vi senast vår regering tala om behovet att stärka demokratirörelsen i Iran, utvecklingen i Kurdistan eller bevilja visum till dissidenter i oljeschekdömena vid Persiska viken? Sanningen är att detta inte har skett.
I stället har utrikespolitiken skickligt reducerats till att kretsa kring ett fem meter högt betongbygge på Västbanken. Lidandet har blivit något exklusivt palestinskt, och den enda demokratin i regionen utstött från det etablerades skara och tillägnad spott och spe i stort sett dagligen av våra ledande företrädare. Parallellt med detta har regeringen genom statsministerns personliga engagemang mot folkmord initierat konferenser om Förintelsen. Men en grupp som kräver en andra förintelse och på sitt manifest formulerar krav om judarnas dödande beviljas nu visum till Sverige.
Sverige har i dag placerat sig högt upp på listan över de stater som nonchalerar förtrycket i Mellanöstern och i stället gång efter annan signalerar att de står på terrorismens sida. När Historiska museet i Stockholm lät ställa ut en installation som glorifierade en palestinsk självmordsbombare förstördes verket av Israels dåvarande ambassadör. Vad som inte uppmärksammades lika stort var att Historiska museet dessutom köpt annonsplats i Stockholms tunnelbanesystem med stora porträtt av självmordsbombaren. Kampanjen drogs sedan in.
I november skrev Fredrik Malm och Makan Afshinnejad om hur socialdemokratiska broderskapsrörelsen bjudit in Hamasideologen Azzam Tamimi för att delta på ett seminarium i Stockholm. Och nu står politiker från s, v och mp på kö för att kräva att Hamas beviljas visum till Sverige och att vår regering ska föra dialog med dem. Ensidiga krav på Israel från biståndsrörelser, svenska kyrkan och biståndsminister Carin Jämtin har pågått i många år och i dag har de fått karaktären att inte någon annan konflikt eller orättvisa är värd att uppmärksamma. Och från den palestinska sidan kan vilka metoder som helst accepteras, så länge man segrar i det palestinska valet för då hävs den isolering som Sverige tidigare har ställt upp på.
Huvudproblemet i Sverige är oförmågan att se det avgörande. Det saknas en övergripande ideologisk formulering om en demokratisering av Mellanöstern. Men detta är det viktigaste projekt EU:s 25 fria nationer kan åta sig för att stödja liberaliseringen av Mellanösterns drygt 20 diktaturer. Dit hör inte att ge legitimitet åt grupper som bygger sin makt på våld, vapen och terrorism.
FREDRIK MALM