De studieavgifter för utomeuropeiska studenter som regeringen valt att införa kan visa sig vara ett allvarligt misstag. Antalet studenter från länder utanför EU och EES har minskat med över 90 procent. Det är inte bara ett hot mot den kreativa mångfalden utan riskerar också att leda till akut brist på kompetent arbetskraft och till sämre möjligheter att konkurrera på internationella marknader.
Ett utbildningssystem fritt från avgifter för den studerande har varit en viktig del av vår svenska bildningstradition. Med beslutet att införa studieavgifter för så kallade tredjelandsstudenter har den traditionen skjutits i sank. Denna nya tingens ordning har införts utan större protester från andra än från landets studenter, som befarade att detta också kunde bli inkörsporten till att avgiftsbelägga högskolestudier för alla – precis som fallet varit i Storbritannien och Danmark. Från högskolans ledningar har förvisso varningar uttryckts om att nedgången i antalet studenter från länder utanför EU/EES skulle kunna bli drastisk. Från näringslivshåll har det däremot varit förvånansvärt tyst.
Regeringen har reagerat på studenternas invändningar genom ett tillägg i högskolelagen och på rektorernas farhågor genom att utlova ett generöst stipendiesystem. Argumentationen för studieavgifter har följt två huvudspår: Dels att de utländska studenterna har blivit alltför många och därmed kostar landets skattebetalare alltför mycket. Dels att de svenska lärosätena ska konkurrera med kvalitet i stället för med gratisutbildning.
Vi menar att mer av eftertanke och analys behövs för att pröva hur hållbara de två argumenten egentligen är. Vad är ”lagom många” utländska studenter? Hur stor blir den faktiska kostnaden om den ställs mot de vinster och de positiva effekter som följer av en avgiftsfri utbildning? Vi delar visserligen ambitionen att man skall konkurrera med kvalitet men gör inte redan det svenska språkets ställning att våra lärosäten kommer i hopplöst underläge jämfört med sina konkurrenter i engelsktalande länder? Kan våra lärosäten erbjuda den infrastruktur i form av till exempel studentbostäder som krävs för att kunna attrahera fullbetalande studenter? Hur omfattande stipendiesystem behövs för en kvalitetskonkurrens på lika villkor?
När vi nu har ”svart på vitt” på vad införandet av studieavgifter för studenter från länder utanför EU/EES har inneburit är det, sent omsider, dags att reagera. Konsekvenserna av regeringens förslag är att antalet studenter har rasat från 16.600 till 1.200. En minskning som överstiger 90 procent, ett tapp som är väsentligt större än vad till och med de värsta pessimisterna räknat med.
Vi vill nu å det bestämdaste uppmana regeringen att se över vilka möjligheter som finns att återigen attrahera fler utländska studenter. Det gäller att inse att Sverige är en liten aktör inte bara i universitets- utan också i företagsvärlden. Öppenhet för internationella influenser är en förutsättning för att vi som nation ska utvecklas och behålla vår konkurrenskraft. Här har de internationella studenterna en utomordentligt viktig roll att spela.
Att vi förlorar internationella studenter är högst oroande och riskerar att leda till att den redan så påtagliga kompetensbristen vid våra svenska företag blir ännu mer akut. Inte minst gäller det inom områden som teknik och naturvetenskap, där många utbildningar nu tvingas lägga ner verksamheten på grund av för få sökande.
Många av de internationella studenterna har också sökt sig till forskarutbildning vid de svenska lärosätena. De har på detta sätt stärkt forskningen och starkt bidragit till att tillräcklig styrka har kunnat upprätthållas inom centrala forskningsområden, exempelvis inom svenska profilområden som informationsteknik. Svårigheten att locka fler inhemska studenter till naturvetenskap och teknik och stora pensionsavgångar här framöver understryker än mer att inflödet av utländska studenter måste återställas och helst utökas, för att företagens behov av välutbildad arbetskraft ska kunna tillgodoses.
Det är också så att en utomeuropeisk student som har fått sin utbildning här ofta har ett unikt kontaktnät på sin hemmaplan, vilket kan vara avgörande för svenska företags möjligheter att utvecklas på viktiga tillväxtmarknader. Internationella studenter som efter sin utbildning lämnar Sverige har visat sig vara goda ambassadörer för vårt land. De medverkar till att öppna dörrar och förmedla värdefulla kontakter inom både akademi, näringsliv och politik.
Helt klart är att avgiftsfri utbildning varit en unik konkurrensfördel, som givit Sverige ett försprång mot omvärlden. Vi anser, som vi tidigare nämnt, att det är sunt att konkurrera med kvalitet. Men vi anser att vi skyndsamt måste hitta alternativa modeller som återigen gör att vi kan attrahera utomeuropeiska studenter. Vi vill förorda att frågan närmare utreds och att åtgärder omedelbart vidtas.
För att locka fler att ta jobb i svenska företag efter avslutad utbildning kan olika former prövas för att kompensera studenten för de studieavgifter som han/hon har betalt. För att utöka antalet tredjelandsstudenter till rimlig nivå måste stipendieutrymmet utökas kraftigt. Gällande rutiner och regler för de två existerande stipendieprogrammen behöver ses över. Den förstärkning som ska ske enligt höstens budgetproposition är helt otillräcklig: 20 miljoner kronor till det program som ingår i anslaget till biståndsverksamhet. Av den förespeglade fördubblingen av det stipendieprogram, som lärosätena bestämmer över, blev det inte ens en tumme.
Landets högskola, näringsliv och samhälle har ett uppenbart behov av begåvade och välmotiverade studenter, inte minst av de studenter som kommer från tredjeland. Vi har helt enkelt inte råd att gå miste om dem. De medel som krävs för ett rejält och attraktivt stipendieprogram, är inte att betrakta som kostnader utan som en framtidsinvestering för Sverige.
Börje Ekholm, ordförande KTH, vd Investor
Carl Bennet, ordförande Göteborgs universitet och Getinge