Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Sverige kan lära mycket av tysk arbetsmarknad”

Reformer avgörande. Från att för bara tio år sedan ha beskrivits som ”Europas sjuke man” hyllas Tyskland i dag för sin välskötta ekonomi och arbetsmarknadsutveckling. Sverige kan lära av det tyska framgångsreceptet, skriver Klaus F. Zimmermann från Bonn, som i dag talar på Centerpartiets ekonomiska seminarium i Almedalen.

Tyskland betraktas numera som en förebild för framgångsrika reformer på arbetsmarknaden. I våras hyllades den tyska regeringen av OECD för landets välskötta ekonomi som ”framgångsrikt navigerade genom krisens stormiga vatten”. Det är en förvånansvärd utveckling: för bara tio år sedan kallades Tyskland ofta för ”Europas sjuke man”. Tyskland led då inte bara av en hög och ihållande arbetslöshet utan kritiker hävdade dessutom att tyska löner och förmåner var så höga att landet för gott hade uteslutit sig självt från gruppen av globalt framgångsrika ekonomier.

Vilka faktorer har då fått Tyskland tillbaka på rätt spår? Avgörande var en serie arbetsmarknadsreformer som påbörjades 2003 och fick en framgångsrik effekt på Tysklands problem med arbetskraftsutbudet. Incitament skapades för äldre arbetstagare att återgå till arbetet och man avskaffade vissa verkningslösa arbetsmarknadspolitiska instrument. Bland annat byråkratiska sysselsättningsprogram utan deltagande från den privata sektorn.

Dessutom omorganiserades och sänktes arbetslöshetsersättningen för långtidsarbetslösa och krav infördes där de arbetslösa skulle bevisa att de aktivt sökte arbete för att få fortsatt ekonomiskt stöd. Till följd av detta har de arbetsmarknadspolitiska instrumenten blivit betydligt effektivare samtidigt som incitamenten stärkts för de arbetslösa att ta anställning och sysselsättningsgraden har ökat.

Alla dessa åtgärder bidrog till att Tyskland återfick sin konkurrenskraft. Det är dock viktigt att inse att den avgörande faktorn – lägre anställningskostnader – inte i första hand berodde på återhållsamma lönekrav från fackföreningarnas sida, något man tidigare trott. För att få denna förändring till stånd var den viktigaste processen att arbetsmarknadens parter använde kollektivavtalen för att skapa flexiblare anställningar. Framförallt tillät de justering, omstrukturering och omorganisation av befintliga arbetsprocesser, inte bara på bransch- eller sektornivå utan även på företags- och arbetsplatsnivå.

Tillsammans med de övergripande reformerna är denna nyfunna och lokala flexibilitet de starkast bidragande orsakerna till den tyska ekonomins återhämtning. Under tiden har den tyska ekonomin starkt förbättrat sin förmåga att anpassa sig till globala förändringar och utmaningar.

Vilka lärdomar kan Sverige dra av de tyska erfarenheterna? Enligt min mening bör Sverige noggrant studera det betydligt mer flexibla och fördomsfria samarbetet mellan Tysklands fackföreningar, arbetsgivare och regering. Det skulle hjälpa Sverige att klara av några av de viktigaste utmaningarna i dag, som det starka anställningsskyddet, de höga anställningskostnaderna och den strikt reglerade arbetsmarknaden. I dessa avseenden verkar den nuvarande situationen på den svenska arbetsmarknaden likna den som Tyskland stod inför på 90-talet, åtminstone från en utomståendes perspektiv.

Den höga ungdomsarbetslösheten borde utgöra ett stort bekymmer i Sverige. Arbetslöshet i tidig vuxen ålder har långsiktiga effekter och påverkar framgången på arbetsmarknaden senare i livet. Därför är utbildningspolitik och anställningsskydd avgörande områden som är i desperat behov av politiska åtgärder. Sverige måste framför allt vidta åtgärder som förhindrar att ungdomar lämnar skolan utan examen och underlätta övergången till arbetsmarknaden.

För att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden bör åtgärder vidtas för att göra arbetsmarknaden mer flexibel. Sverige bör även ta till sig den tyska strategin med fokus på yrkesutbildning som spelat en avgörande roll i utformningen av landets ekonomiska strategi. Ungdomar i Tyskland genomgår ett flerårigt program där man varvar arbetsplatspraktik med utbildning på yrkesskolor bekostade av staten. Detta lärlingssystem är i praktiken en gigantisk mikroekonomisk ledarskapsövning som involverar alla berörda parter i samhället där alla drar sitt strå till stacken. Det är en uppgift som Sverige borde klara med bravur.

Den viktigaste lärdomen handlar inte om politiska detaljer utan något verkligt fantastiskt och uppmuntrande – nämligen det ömsesidiga europeiska lärandet och kunskapsutbytet samt dess vitalitet och förmåga att hantera reella utmaningar. Ta fallet med Tyskland. Vid införandet av landets arbetsmarknadsreformer drog man stor nytta av andra länders idéer och erfarenheter. Bland annat införde Tyskland ”flexicurity”-modellen. Ett kännetecken för den danska arbetsmarknadspolitiken.

Tyskland kan även dra viktiga lärdomar av Sverige. Sysselsättningsgraden är med internationella mått hög i Sverige. Landet har också jämförelsevis höga födelsetal och en relativt hög invandring. Detta är viktiga faktorer som förbereder landet för en åldrande befolkning, demografiska förändringar och en krympande arbetskraft. Alla dessa insikter utgör ett kunskapsutbyte från Sverige som vi tyskar, enligt min åsikt, borde ha högst upp på vår egen reformagenda.

Det som nu pågår uttrycktes bäst av en skandinavisk finansminister som sade följande på en konferens om strukturella reformer: ”Verkligheten är den att vi alla oblygt kopierar och stjäl det som fungerar i andra länder”, och tillade: ”det är precis så vi bör göra hela tiden.”

Exakt detta måste hända överallt för att stimulera tillväxten. Även om man kan dra lärdomar av den tyska modellen måste vi motstå frestelsen att tro på en lösning som passar alla. Varje land kan och måste utveckla sin egen strategi för arbetsmarknadsreformer. Arbetsmarknadens villkor, krav, möjligheter och utmaningar skiljer sig länder emellan, ofta på ett markant sätt. Varje land kontrollerar sitt eget öde – inklusive Sverige.

Klaus F Zimmermann, professor i national-ekonomi, Bonns universitet. Chef för Institute for the Study of Labor (IZA), Bonn.

Översättning: Magnus Eriksson

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.