En säker och långsiktig energiförsörjning kan inte enbart lösas genom förnyelsebar energi. En bukett av lösningar krävs, med alla typer av produktion som inte ökar utsläppen av koldioxid. Vi är övertygade om att kärnkraft, som i dag svarar för 50 procent av elproduktionen, har en fortsatt viktig roll att spela i Sveriges energisystem under lång tid framöver. Ska Sverige klara av att möta klimathotet och samtidigt värna energiförsörjningen behöver vi driva och utveckla dagens reaktorer effektivt och ha en möjligt att vid behov ersätta dem med nya.

Allianspartiernas energiöverenskommelse innebär för kärnkraftens del att nybyggnad av kärnkraftsreaktorer tillåts på befintliga platser, det vill säga vid Ringhals, Forsmark och Oskarshamn. Maxantalet tio kärnkraftsreaktorer behålls. De nuvarande reaktorerna kan alltså ersättas i takt med att de stängs av åldersskäl. Avvecklingslagen och förbudet mot nybyggnad i kärntekniklagen slopas.

Bibehållen kärnkraft, liksom förmågan att vid behov förnya kärnkraften, kräver kompetent personal, inte bara i de företag som driver, underhåller och utvecklar anläggningarna utan också i ansvariga myndigheter. Under nästan trettio år har vi i Sverige agerat utifrån att kärnkraften skulle avvecklas. Kärnkraftsforskningen har varit mycket liten och närmast uteslutande inriktad på kärnsäkerhet och avfallshantering. Utbildningen av ingenjörer i kärnkraftsteknik har varit mycket begränsad samtidigt som kärnkraftföretagen står inför stora pensionsavgångar.

Med en tilltagande brist på kärnkraftskompetens skulle Sverige avhända sig förmågan att själv kunna besluta över den framtida inriktningen inom såväl elproduktion som industriproduktion och klimatpolitik. En rejäl satsning på kärnkraftskompetens säkrar Sveriges förmåga att i framtiden ta egna beslut inom dessa områden.

Energiföretaget E.ON Nordic bedömer att det krävs ett nytillskott på cirka 1.000 civilingenjörer bara för fortsatt drift av svenska kärnkraftverk under den närmaste tioårsperioden. Utöver det behövs kvalificerad kompetens för att projektera, beställa och bygga nya kärnkraftverk, samt kompetens för lagring och hantering av avfall och kompetens inom ansvariga myndigheter.

Inslag av utbildning i kärnkraftsteknik finns på många håll, till exempel inom ingenjörsutbildningar i energi- och processteknik. Men de specialiserade utbildningarna är få. E.ON Nordic inledde 2008 ett tioårigt samarbetsprojekt med Chalmers för utbildning och forskning på energiområdet. Inom ramen för detta program utbildas för närvarande omkring 50 studenter i kärnkraftsteknik på mastersnivå vid Chalmers. Även Kungliga Tekniska Högskolan och Uppsala universitet har startat utbildningar i kärnkraftsteknik.

Vad gäller utbildningar i kärnkraftsteknik har staten under 30 år lagt en död hand över intresset att utbilda sig. När denna döda hand nu lyfts bör staten också förbättra förutsättningarna att möta det ökande behovet av utbildningar inom kärnkraftsteknik.

Vi har därför uppfattningen att staten och industrin gemensamt bör ta ansvar för att bygga ut utbildning och forskning kring kärnkraft i Sverige. Vi vill att cirka 1.000 nya civilingenjörer med inriktning på kärnkraftsteknik ska utbildas. Kostnaden för en sådan utbildningsinsats är drygt 600 miljoner kronor, vilket utslaget på tio år är en årlig kostnad på cirka 60 miljoner kronor.

Sverige har en lång tradition inom kärnkraftsforskningen. Genom medvetna satsningar byggde Sverige upp en världsledande position på området åren efter andra världskriget. Men under längre tid har kärnkraftsforskning minst sagt fört en tynande tillvaro i vårt land.

Nu finns tendenser till att forskningen åter börjar spira. I dag finns åtminstone tre doktorandprogram inom kärnkraftsteknik i Sverige.

Sverige kan på nytt bli ett land med en stark internationell position inom kärnkraftsforskningen. Regeringen har redan tagit steg i syfte att skapa förutsättningar för kärnkraftsforskningen att utvecklas. Forskningspropositionen 2008 innebar betydande satsningar på energiforskning. Nivån på forskningsanslagen höjs med fem miljarder kronor från 2012, varav drygt 500 miljoner kronor går till klimat- och energiforskning. En del av detta är en successiv förstärkning upp till 15 miljoner kronor årligen av Vetenskapsrådets stöd till ny kärnteknik. Även om forskningsområdet är litet i Sverige finns det anledning att säkra kvalificerad kompetens inom detta område för att bland annat upprätthålla säkerhetskompetens på högsta nivå och möjliggöra att svenska forskare kan vara engagerade i de stora internationella forskningsprogram på området som syftar till att utveckla Fjärde generationens kärnkraft.

Vi anser att det finns goda skäl att ge satsningar på kärnkraftsforskning en strategisk roll i den framtida forskningspolitiken, bland annat i den forskningsproposition som ska läggas av regeringen i mitten av nästa mandatperiod. Sverige bör på nytt medvetet arbeta för att bygga upp en hög kompetens inom kärnkraftsforskningen. Ett viktigt led i ett sådant arbete bör också vara att inrätta en särskild forskarskola för yngre lovande forskare.

Kärnkraften behövs – för klimatets och jobbens skull. Men svensk kärnkraft står inför en ny tid och en ny utmaning. För att anta den utmaningen krävs att vårt land på nytt blir en ledande kunskapsnation inom kärnkraftsområdet. Vi är övertygade om att staten och industrin måste ta ett gemensamt ansvar för utvecklingen. Det vinner Sverige på.

Jan Björklund
partiledare (FP), utbildningsminister
Tobias Krantz
högskole- och forskningsminister (FP)
Jonas Abrahamsson
vd E.ON Nordic