Om också Sverige skulle rätta in sig i ledet av länder som missbrukar medicinska metoder för åldersbedömning så kommer det att få olyckliga konsekvenser för de ensamkommande flyktingbarnen, inte bara i Sverige utan också runtom i Europa, skriver Barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn i en replik.
I en artikel på DN Debatt 26/4 diskuterar riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) det svenska mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. Artikeln innehåller flera tveksamma påståenden som kan riskera att leda in denna viktiga diskussion på fel spår.
Danielsson påpekar att många ensamkommande flyktingbarn saknar giltiga identitetshandlingar vid ankomsten till Sverige, men glömmer att påpeka att majoriteten av dem kommer från länder där man under långa tider saknat en fungerande folkbokföring. Utan ett födelsedatum som registrerats i nära anslutning till barnets födelse är det mycket svårt att tillhandahålla identitetshandlingar med en pålitlig ålder. Detta gäller i hög grad Afghanistan och Somalia, de två vanligaste ursprungsländerna för ensamkommande flyktingbarn som sökaer asyl i Sverige i dag.
Danielsson nämner också möjligheten att göra en medicinsk åldersbedömning baserad på röntgen av tänder och handled. Dessa undersökningar har en hygglig precision för små barn men efter puberteten är den individuella variationen stor i de biologiska processer som styr resultaten av dessa undersökningar. De har därför ett mycket ringa värde i bedömningen av om en ungdoms ålder är under eller över 18 år.
Tandundersökningen baseras till exempel på bedömningen av visdomständer där variationen mellan olika individer när det gäller vid vilken ålder dessa bryter igenom är mycket stor, och för vissa helt uteblir. Handledens skelettmognad uppvisar en något mindre individuell variation, men har i stora undersökningar bedömts vara minst två år uppåt eller nedåt för att man ska hamna rätt för åtminstone 95 procent av de undersökta ungdomarna.
En ytterligare svårighet i bedömningen av ungdomar som kommer från den fattigare delen av världen är att de biologiska processer som styr skelettmognaden påverkas av kosthållning och sjukdomar under barndomen, och dessutom varierar en del mellan olika folkgrupper i världen på ett sätt som inte är särskilt väl kartlagda.
Det är angeläget att diskussionen om ensamkommande flyktingbarn förs på en saklig grund. Dessa barn tillhör de mest sårbara barnen i Europa i dag. Om också Sverige skulle rätta in sig i ledet av länder som missbrukar medicinska metoder för åldersbedömning så kommer det att få olyckliga konsekvenser för dessa barn, inte bara i Sverige utan också i andra länder runtom i Europa. Omhändertagandet av ensamkommande barn i Europa kräver politiska överenskommelser över nationsgränserna. För detta krävs en politik baserad på kunskap, mod och ett perspektiv förbi nästa val.
För Barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn,
Anders Hjern, professor
Tor Lindberg, professor emeritus
Lars H Gustavsson, docent
Henry Ascher, professor